Jag vill slå ett slag för denna begåvade tjej från Finland. Jag är minst sagt mycket imponerad av hennes språkkonst.
Mellandottern berättade att hon och några kompisar gick ner till centrum för att tigga varor till en basar som de kommer att ha framöver.
De gick in i zoo-affären och undrade om de hade något att skänka. Killen i kassan blev lite perplex men fann sig ganska snabbt och undrade om det gick bra med en guldfisk.
Rundturen i sig hade gått rätt skapligt, konstaterade mellandottern när hon kom hem.
Jag kunde inget annat än hålla med när hon viftade med den stora godisburken inbäddad i en stor celofanpåse mitt under näsan på mig, inte dåligt alls.
De tre största barnen nämnde i förbifarten att de nationella proven snart rasslar igång.
Det bästa med det hela är att de inte kan plugga till provet. Men samtidigt är de en smula nervösa för att det ska vara allt för svårt.
Jag måste erkänna att det känns skönt att den tiden är förbi för länge sedan, så härligt.
Här är ett rätt suddigt foto av mig för ett tag sedan. När även jag oroade mig för alla dessa prov.
