Att bida sin tid

Jösses vad jag var frusen i går kväll, det rådde jag  bot på genom att hoppa in i ångbastun. Precis innan jag gjorde det avböjde småtjejerna att komma med. Hm, vilken tur tänkte jag eftersom vi endast har två pallar i ångbastun och vis av erfarenhet visste jag att småtjejerna hade kastat sig över dessa och att jag hade fått lov att stå.

Glad i hågen hinner jag sitta där i 2 minuter innan jag hör ett  ihärdigt bankande på badrumsdörren. Yngsta dottern står utanför och ropar: -”Är du klar snart?” Jamen, får man aldrig vara i fred?  När hon äntligen gått därifrån hinner jag tänka att jag nog borde fila lite på mina fötter, då hörs ytterligare en ny knackning något hårdare. Den här gången är det min man: -” jag är klar med motionscykeln och behöver komma in och duscha.” Allvarligt, vad är det för fel på den här familjen?

Nåja, jag får helt enkelt göra ett nytt försök någon annan dag. Jag kanske lyckas bättre då..

Här är några ord på vägen. Den här lappen skrev  yngsta dottern för några år sedan. Den sitter fortfarande uppsatt i hennes rum.

Ha en riktigt fin torsdag på er.