Musslor i vitt vin och grädde

I går blev jag rikligt kompenserad av min man för hårmissen skull misstänker jag. Inte mig emot. Han slog till och gjorde musslor till förrätt och stunden innan trollade han fram en flaska champagne, jo, jag tackar.

DSC_0989

Jag kan bara säga att jag älskar champagne och njuter av varenda droppe. Kan man få för mycket av champagne? Aldrig i livet.

Musslorna som min man gjorde är helt otroligt goda. Vi har pratat om att vi kanske måste förnya oss och prova på lite andra musselrecept. Men när det väl kommer till kritan, ja, då återkommer vi alltid till det här receptet.

Musslor i vitt vin

Ett nät med blåmusslor

olivolja

4 dl vitt vin

2 dl grädde

1 st bananscharlottenlök, finhackad

4 st vitlökar

1 msk hummerfond

Persilja

Gör så här:

Skölj och tvätta musslorna. Värm vinet i exempelvis micron. Värm oljan i en gryta stor nog att rymma alla musslor. Tillsätt den hackade bananschalottenlöken och vitlöken och låt fräsa under omrörning någon minut. Lägg i alla musslor och låt fräsa i en halv minut. Häll i vinet och låt koka upp. Låt koka kraftigt i ca 5 minuter under lock. Ta upp musslorna. Håll dem varma i en stor uppvärmd skål med lock över. Kasta exemplar som inte öppnar sig. Häll på grädden samt hummerbuljongen i spadet och låt koka ihop. Häll upp i en tillbringare. Lägg upp musslorna på ett fat och strö över den hackade persiljan.

DSC_1002

I veckan lyckades jag få tag i denna fantastiska marmelad som är gjord av kråkbär med smak av stjärnanis.

Bara jag tänker på den börjar smaklökarna sjunga en liten trudelutt.

Till denna goda marmelad lyckades min man hitta en riktigt fin comtéost som passar perfekt till anrättningen. Det blev helt enkelt ett strålande inköp.

Duetten är nu ett faktum med dessa två komponenter.

DSC_1022

DSC_1023

Kvällen kunde inte sluta bättre. Här pratar vi matkoma i djupa mått.

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma med barn mellan 18 och 24 år, André och Corinne är tvillingar och äldst, Sofie, är mellanbarn och Chelsie är mitt yngst barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar