Jag hade ingenting att sätta emot när mellandottern tvingade med mig på gymnasiemässan. Anledning till det var att hennes klasskompisar skulle kika in i varenda monter och det hade hon inte lust med. Nej, hon ville vara mer strukturerad och bara besöka de montrar hon själv var intresserad av. Därför fick lilla mamma följa med, en sådan tur jag hade.
Väl där var det som jag befarade. Det var knökfullt med ungdomar överallt. Jag och mellandottern armbågade oss förbi hjordarna av parfymindränkta tonåringar till skolutställarna som hon valt ut.
När vi illröda och varma i kläderna kom på plats bland montrarna ställde vi den i särklass viktigaste frågan: -”Hur är skolmaten?” (Tro mig, den frågan gjorde hela gymnasiemässan.) Ungdomarna försökte hålla god min, vilket gick sådär. Men en sak hade de gemensamt, de alla lovordade salladen. Mycket underhållande, enligt mig. Hur road mellandottern var framgick inte eftersom hon var fullt upptagen med att se till så att jag inte var alltför pinsam eller stack ut alltför mycket. Vilket var svårt eftersom jag var den enda mamman där…
Nej, det blev ingen fiffig penna eller någon annan spännande pryl därifrån. När mellandottern också förstod att jag var den enda mamman där, fick hon plötsligt mycket bråttom därifrån. Hon mer eller mindre småsprang till bilen med mig hack i häl, skrattandes.
