Lite hjälp här, tack!

Nu är det konstaterat, efter att ha stått, suttit, lekt och numera även börjat äta frukost på sin hoverboard kan yngsta dottern knappt gå. Om hon måste förflytta sig och det händer sannerligen inte allt för ofta, hoppar hon upp på brädan och åker i väg, även om det endast är någon centimeter till stället hon ska till. Nu kommer vi till det märkliga:  jag ser henne aldrig gå, hur är detta möjligt? Men framför allt, hur avprogrammerar jag henne från denna beroendeframkallande leksak?

DSC_0266

I går till middag bjöd jag på det här lilla lök-läckerbiten som verkligen inte går av för hackor. Smaskens!

Rosmarindoftande lökbakelse

4 port.

4 st silverlökar

Olivolja

2 klyftor vitlök

4 kvistar rosmarin

8 matsked vispgrädde

2 msk vitt vin

2 msk grönsaksbuljong

2 msk riven parmesan att ha i röran. Strö sedan på parmesanost på lökbakelsen efter tycke och smak.   

4 skivor bacon

Gör så här:

Koka löken mjukt i 15 min. Häll av vattnet, låt den svalna. Skär bort toppen och gröp ur varje lök försiktigt med en kniv. Hacka den urgröpta löken.

Värm ugnen till 200°C. Fräs upp vitlöken, lökhacket och lite hackade rosmarinblad i olivolja tills allt är mjukt. Häll på grädden, vinet och grönsaksbuljongen. Dra av värmen. Rör i parmesan, salta och peppra.

Linda en skiva bacon om varje lök och fäst den med en rosmarinkvist eller en tandpetare. Lägg lökarna i en långpanna och fyll dem med fräset. Strö parmesan ovanpå. Baka i ugnen i ca 25 min.

DSC_0301

 

 

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar