Samma visa varje höst, alla blir träningsfanatiker. Jamen jag med, fast i mitt fall fantiserar jag mest om hur jag ska göra för att bli en. Jag har köpt en träningscykel och den står där…Och ser väldigt kraftfull ut, problemet är att jag inte trampat ett enda varv på den på mycket länge. Men jag är glad att den finns till hands om andan skulle falla på…Och så har vi det är med gymmet, viljan finns även där och jag skulle verkligen vilja ha åtminstone en liten biceps , den behöver verkligen inte vara märkvärdig, en pytteliten räcker..
Jag har kommit fram till att det faktiskt känns som jag tränar, jag menar jag tänker ju på det en hel del, räknas inte det?
Yngsta dottern ser onekligen rätt spänstig ut där hon står och trampar. Jag ska snart sätta igång, jag med, hehe.
