Chelsie har varit ledig i dag också, det pågår utvecklingssamtal i hennes skola. Jag överraskade henne med ett besök på detta ställe i Haninge Centrum.
Jag har inte stått på ett par rullskridskor sedan jag med min dåvarande jättefrisyr åkte i Marmorhallarna i centrala Stockholm på 80-talet. Japp, det var ett tag sedan sist.
Det var tur för mig att ingen såg mig i mitt utövande med de rullande hjulen under fötterna. Vi hade flax, vi var helt solokvist på hela planen och i restaurangen. Jag smet under radarn med andra ord, hehe.
Vi stapplade trevande ut på den stora rinken och vacklade fram som två pensionärer.
Själv fastnade bara min underdel på kortet. Den viktiga rullskridskodelen, antar jag.
Ett tag trodde jag min sista potatis var satt. Benen snodde sig i en märklig position och när jag väl trodde jag återfått kontrollen över rullskridskorna var jag plötsligt på väg att ställa mig i splitt. Jag skänker just nu en tanke till mina lårmuskler som räddade upp hela situationen, tack.
Vi höll ut i en hel timme och föll sedan pladask ner vid ett av de rosa serveringsborden och beställde in lunch.
Till takterna av olika rockabillylåtar satt vi och pustade ut och småfnissade över vårt tilltag på rullskridskogolvet. Vilken bragd att vi utan några större blesyrer lyckades överleva denna strapats.
Både jag och Chelsie var rörade överens om att det var en jättekul aktivitet. Det kommer vi att göra fler gånger, var så säker.
lamatrona.net 