Ryggsträckaren och jag = nix, never again

Tidigt i morse tog jag en promenad till Friskis&Svettis, det var åter dags för en tur på gymmet. Förra gången jag var där var vi ett ganska segt gäng av motionärer utom en glad pensionär som måste ha levt på Friskis hela sommaren, för så spänstig var hon. I dag såg jag hennes gråa kalufs sticka fram på motionsbandet där hon intensivt sprang. När jag två minuter senare justerat sadeln och hoppat upp på cykeln satt hon plötsligt på Crosstrainern bredvid mig. Redan då undrade jag hur jag skulle orka med hennes tempo. Det tog inte mer än tre cykeltramp senare så började jag känna av mjölksyran i benen, men så lätt gav jag inte upp, särskilt när jag hade hurtbullen bredvid mig. Jag cyklade för kung och fosterland tills orken fullständigt gick ur mig. När jag var klar med cykeln dröp jag av som en våt fläck och tog nya friska tag på roddmaskinen. När jag stunden senare kände mig tillräckligt uppvärmd  gick jag in i gymrummet. Där ser jag denna entusiastiska kvinna igen, hon flyger fram som en tornado längs med redskapen. Matt gör jag mitt och går sedan till stretchrummet. De har flyttat ryggsträckaren till spinningsrummet. Jag går dit och lägger mig upp och ner på ryggsträckaren. När det knakat nog i mina leder försöker jag att trycka på tumknapparna så att jag kommer på fötter igen. Vänster knapp går inte att trycka på, någonting är väldigt fel. Där ligger jag helt ensam i det stora öde rummet och undrar hur jag ska ta mig därifrån. Jag pressar och pressar på knappen, men den rör sig inte en millimeter. Gud så pinsamt, där ligger jag rakt upp och ner i ordets rätta bemärkelse och ser antagligen hur fånig ut som helst. Dessutom åker min tröja upp hela tiden så magen syns. Efter att ha överlagt med mig själv om hur jag ska ta mig ur denna penibla situation bestämde jag mig för att med risk för livet svinga mig runt och försöka landa på benen. Det lyckades och jag pustar ut.Det kommer att dröja ett långt tag innan jag kommer att ligga  i den på nytt, sanna mina ord.

Bild på Corinne och ryggsträckaren för ett år sedan.

IMG_3143

Hej och hå, om en månad är det dags för högskoleprovet. Nytt för i år är att  Sofie ska göra det. Det är tänkt att hon ska börja värma upp högskollecellerna med gamla högskoleprov så att hon får något sorts hum om vad det innebär.

31C26A6C-D266-4979-AA1A-5D14C9D9DFB9

Det blir att koncentrera sig till max den dagen. André och Corinne är också anmälda. De har gjort provet flera gånger tidigare, så de vet vad som gäller. Jag tycker högskoleprovet är ett bra komplettering till betygen. Man får liksom en andra chans och det tycker jag är bra.

Vältränad till max

Den här helgen har verkligen gått i motionens tecken. Ni kanske får se en ny vältränad La Matrona inom snar framtid.  Det är också fullt möjligt att jag kanske blir beroende av motion så mycket som jag rört på benen. Vore inte det toppen? När jag nämnde detta för min man tyckte han att det lät strålande, – ”Då så, det är bara att damma av motionscykeln och sätta fart”. -”Va”, skojar han? Varför måste han dra in motionscykeln i det här just nu när jag äntligen kommit in i en ny sorts flow?

Lite grann har jag faktiskt syndat också. Vem kan motstå en krämig gorgonzola med gott knäckebröd till?

För jag tycker verkligen att det  är viktigt att få vara lite av en livsnjutare också mellan varven. Inte bara motionera och späka sig… Det sistnämnda händer väl inte så ofta, men om det nu mot förmodan skulle hända så räknas väl även gorgonzola som sträng späknings-diet, eller?

DSC_0455