Alla barnen i familjen har sprungit Mini marathon sedan 8 år tillbaka. De tre äldsta har blivit för stora, däremot är den yngsta med i leken fortfarande. Hon är långt i från någon idrottare men älskar ändå att delta i detta lopp.
Loppet är på 2,310 km och går genom Liljanskogen och avslutas på Stadion. Förr om åren har det varit smockfullt med folk och man tog sig knappt fram i trängseln. En riktig folkfest, men inte denna gång. Det var verkligen tunnsått med folk, det var knappt något stohej alls och vi behövde inte heller trängas ett dugg.
Sedan såg jag att de krympt ner åldersspannet också, tidigare var det upp till 17 år men numera är det till 13 år. Tråkigt enligt mig eftersom jag tycker att barn och ungdomar som rör på sig borde få någon sorts morot att se fram emot.
Storasyster hjälper till med uppvärmningen.
Lite mer uppvärmning innan start.
Och där gick hon i mål.
Glad medaljör
Hon hann inte mer än komma hem förrän hon hoppade i poolen och svalkade av sig ordentligt och det var hon värd. Vi andra stod bara och tittade på, inte ett dugg sugna på att hoppa i. Sonen och hans kompis bestämde sig för att svalka av fötterna en stund men det var allt.
Ha det gott!






