Kategori: Okategoriserade

I helgen bestämde sig Corinne för att hon ska flytta ner till vår lägenhet på 40 kvadratmeter på sista våningsplanet i huset. Den har stått tom ett par år just för att vi väntat på att någon av barnen ska flytta in och nu äntligen blir det av. Det kommer att eka tomt i huset när vi får ytterligare ett rum ledigt. Chelsie kommer att ta över Corinnes rum när hon flyttar ut i nästa vecka. Vad det blir av Chelsies rum vete gudarna. Huset består av fyra våningar och längst ner ligger lägenheten med egen ingång. Sammanlagt har vi 11 rum och kök. Flera av rummen använder vi inte, utan det är mest utfyllnad.

I veckan ska jag och Corinne åka till Ikea. Hon har presentkort och rabatter därifrån som vi tänkte utnyttja. Själv tänkte jag passa på att införskaffa lite sängkläder och kanske lite annat smått och gott.

I förra veckan fick vi hem vår bakbox, det är som en takbox men som sitter där bak på dragkroken i stället för på taket. Vi har funderat ganska länge på hur vi ska få med oss våra skidor till fjällen och med en bakbox så kommer det att vara lätt ordnat.

Den är otroligt praktisk, vi blev supernöjda. Hädanefter kommer vi inte att behöva bekymra oss för den saken. Skidorna kommer att få plats och en del annan packning också. Om en månad bär det av till fjällen och då har vi all bilutrustning redo och klar, som jag längtar till den dagen. Älskar vår skidvecka i fjällen.

 

I går var jag och ”min syster” på Oscarsteatern och såg Så som i himmelen.

För många år sedan såg jag filmen med Michael Nyqvist i huvudrollen (2004) och nu var det alltså dags för teaterföreställningen.

Båda jag och ”min syster” tyckte den var jättebra. Det var fantastiska sångbedrifter från hela ensambeln. Malena Ernman sånginsats tog nästan musten ur mig. My God vilken pipa hon har. Varje gång jag kommer iväg på teater ångrar jag att jag inte går oftare. Från och med nu måste det bli ändring på det. I dag blev det en aning sportigare sysselsättning.

Kalla som ispinnar pinnade vi hem för att värma upp oss i stugvärmen. Vår uppfart är värsta isbanan, bara jag tittar på den får jag benbrott.

Då var det dags att söndagsmysa, titta på en bra film och kura i soffan, i love it.

 

Då var det dags att ta helg, så härligt. Vilka sköna solstrålar som tittat fram under dagen. Jag riktigt känner hur det spritter i kroppen av ren glädjeyra när jag tittar upp i det blå. Man kan behöva dessa soliga januaridagar för att överleva och det med tanke på att alla dessa festligheter som var under jul och nyår. Fortfarande har jag ett litet rött tröstpris kvar att beskåda, min läckra vaxinslagna Amaryllis som alltjämt blommar så fint.

I går gjorde jag hemmagjord ärtsoppa. Jag hade fläsk över från palten i förra veckan. Alltså, hur gott är det inte med en hemmalagad ärtis?

För att inte tala om att avsluta middagen med en gyllengul smörstekt pannkaka, mmm.

I dag var det även Andrés första dag på universitetet. Han ska plugga filmvetenskap under den här terminen. Redan i höstas blev han sugen på att börja plugga och det är kors i taket. När han gick sista terminen i våras på Natur/Natur var det mer eller mindre ett under att han tog sig igenom det. Han var otroligt skoltrött hela den terminen. Vi var oroliga att han kanske skulle ge upp. Men han bemästrade det och lyckades också med bedriften att få fina betyg, till allas lycka. Efter ett halvår som videokodare på Posten kände han att skolan kanske inte var så pjåkig ändå. Visst, det kan vara så att filmvetenskap inte är hans grej heller men eftersom han fortfarande inte riktigt bestämt sig än för vad han vill plugga till slog han till på något som lät intressant. Och det tycker jag att han gör helt rätt i. Jag är så stolt.

Trevlig helg!

I morse tog jag en ordentlig långpromenad, det kändes bra för både kropp och knopp och för att inte tala om att blodcirkulationen som pumpades igång i iskylan. Jösses, vad kallt det var.

Fina vyer var det dock längst mitt promenadstråk. Älskar att älga på och lyssnade på min talbok, så rogivande. Tyvärr kändes inte mitt hår lika så när jag kom hem från turen. kalufsen har varit hur platt och elektrisk som helst under hela dagen. Jag gissar att det kan beror på väderskillnaderna, men helt säker är jag inte. Kort och gott i dag är jag inte till min fördel, känner mig dessutom fortfarande inte helt i form, fast det har å andra sidan med andra saker att göra. Just nu är min arbetsituation en aning svajig, det kommer säker att finnas all anledning att återkomma till det senare.

I morse satt jag med en rykande kopp kaffe i ena handen och en äggmacka i den andra. Det är ju så råkallt i dag så det känns som om man aldrig skulle bli varm igen. När jag stapplade in på Sats kände jag mig mer som ett frustande gammalt ånglok än en pigg motionär. Jag undrar om det är något smygande på gång som börjar dra ner mitt immunförsvar, kan det möjligtvis vara en förkylning i antågande?

Häromdagen åkte  jag och Corinne och storhandlade. Precis när vi parkerat bilen intill stolpen som utgör en parkeringslinje ställer sig en annan kille med sin bil mellan parkeringsstolparna där utfarten sker.

Oberörd hoppade han ut bilen och hastade i väg till affären. Häpet står vi kvar. Hur svårt ska det vara att parkera rätt?  Inte verkade han ha bråttom heller. Först handlar han ett storpack med Dafgårdrätter sedan ser vi hur han sitter i cafeterian och glupskt smaskar i sig en illröd spinkig korv. Det är tur att jag stöter på sådana här nissar lite då och då, de förgyller min tillvaro på något sätt.  Jag misstänker att jag är ganska lättroad.

…Palt

Vi har ätit  pitepalt så att det sprutar ut ur öronen på oss alla. Chelsie åt en stekt palt både på morgonen och när hon kom hem från skolan. Själv smaskade jag och Corinne i oss varsin till lunch.

Paltkoma var bara förnamnet när vi äntligen lyckades bli klara med lunchen. Herregud, vad det tar på krafterna att sätta i sig en stor rund potatis- och kornmjölsboll.

I dag var det dags för min andra stötvågsbehandling hos min sjukgymnast. Jag har fått en förslitningsskada vid höften. Efter 3 minuter med ett gäng stötvågar låg jag och ångrade att jag klämt i mig all palt. Det var knappt jag tog mig upp från britsen efter den mangeln. Några stön senare kändes det riktigt bra. Jag tycker att övningarna jag har fått i hemläxa och behandlingen är en bra kombo, nog tycker jag att jag känner mig bättre.

Det blev en bakdag för mig och Chelsie. Vi passade på eftersom det är hennes sista dag på julovet. Vi gjorde både kladdkaka och guldchokladbollar med dumlegömma.

Guldchokladbollar med Dumlegömma, 25 st:

100 g rumsvarmt smör

0.5 dl kallt kaffe

1 dl florsocker

5 dl havregryn

2 tsk vaniljsocker

0.75 dl kakao

0.75 dl o’boypulver

13 dumlekolor

Guldpulver att rulla bollarna i och pyntglasyr

Gör så här: Börja med att mixa smör, kaffe och florsocker i en matberedare.

Tillsätt sedan havregryn, vaniljsocker, kakao och oboýpulver, mixa ihop till en klibbig men inte lös deg.

Dela dumlekolorna på mitten. Tag 1 rågad tesked med chokladbollssmet och tryck in en halv dumlekola, rulla till en boll. Häll upp guldpulver i en skål och rulla runt dem i det. Dekorera med pyntglasyr.

Det nya året går visst i guld ser jag, först guldklor till mina humrar på nyår och nu det här.

Året ser minst sagt lovande ut, kunde inte starta bättre. Kan det möjligtvis bli ett guldår?

Jag och Chelsie åkte till Skärholmen centrum eller SKHLM som det numera heter. Att det har changserat de senaste åren är ju ingen hemlighet… men nu, sorgligt. Fler och fler affärer har bommat igen, dock har någon enstaka tillkommit. Men för övrigt är det glest mellan butikerna. På flera håll har man stängt av områden där man förr kunde gå runt och shoppa.

Bokhandeln kunde man dock lita på, de hade inte slagit igen. De har två våningar med böcker, pennor, gosdjur, nykelringar och almanackor. Vi var för övrigt solokvist i den stora butiken. Jag hoppas de fortsätter hålla ut. Både jag och flera av barnen gillar att gå omkring i bokaffärer, det är något visst med att gå omkring och klämma, känna  och titta i böcker.

I morse susade Sofie ut genom dörren och tog pendeln till skolan. Hon var lagom taggad och undrade om skolan verkligen hade tänkt igenom beslutet om att klämma in simning/livräddning på idrotten såhär på första skoldagen. Det hade hon rätt i, det lät inte så genomtänkt. Fast å andra sidan det kanske behövs en rivstart för att komma igång.

I mitten av januari börjar André plugga filmvetenskap på universitetet. Efter att ha jobbat ett halvår som videokodare på Posten blev han sugen på att göra något annat. Han vet fortfarande inte riktigt vad han vill bli, men tänkte att filmvetenskap kan vara en bra början på någonting nytt.

Det bästa är att han kommer att kunna fortsätta jobba på Posten. Han kommer att ta några enstaka pass i veckan, det blir perfekt för plånboken.

Efter julaftonens julgransras hämtade sig aldrig vår kungsgran. Det visade sig att julgransfoten hade spruckit. Undet två senaste veckorna har den inte fått en droppe vatten och därför bestämde vi oss för att göra julgranslivet kort. I dag dansade vi ut barreländet.

Det blev som vanligt dans runt granen med pigga jullåtar att sjunga till. När vi långdansat oss igenom Sofies rum, Andrés rum, toaletten och hallen kunde vi äntligen pusta ut och alla fick varsin godispåse. Flämtande och något anfådda och med ett stort leende på läppen tror jag att alla kände sig nöjda med att julen numera är avklarad.