Kategori: Motion

Äntligen var det dags att ta fram cyklarna, vissa blev något gladare än andra. Det behövdes en ordentligt renovering av dem efter att de stått i källaren under den långa vinterförvaringen. Hjulen behövde en omgång luft och kedjorna skrek efter olja.

Snabbare än våra egna skuggor satte vi fart ut i friheten.

Det var riktigt skönt att komma ut i det  soliga vädret. Det perfekta cykelvädret som den yngsta dottern utbrast när hon flög fram på hojen. Innan vi gick ut tog jag fram solkrämen och strök på ett tunt lager i ansiktet på oss båda.

Min man behövde ingen solkräm i tunnelloppet i morse eftersom han mestadels vistades i den dunkla tunneln. Det gick bra förutom att det var kolossalt trångt i början så det var svårt att komma igång. När han kom hem meddelade han att han inte hade ansträngt sig särskilt mycket. Sonen tyckte det verkar kul att springa sådana lopp och bestämde sig för att han ska  delta nästa gång fenomenet inträffar.

När vi kom hem från cykelutflykten satte sig dottern i soffan och började träna på gitarr. De har haft små övningar i musiken i skolan och hon bestämde sig för att få flinkare fingrar när hon spelar sina trudelutter.

Ha en härlig lördag på er!

 

Jag har verkligen bestämt mig för att vara i form till skidsemestern, ”ski 2017”, det går tyvärr sådär. Jag har latat mig lite väl mycket till skillnad från min man.

Njäj, han har kanske inte varit den hurtigaste på sista tiden heller men han behöver liksom inte jättemycket träning förrän han är i toppform igen, orättvist om ni frågar mig.

Jodå, jag blänger på träningscykeln ibland och tänker att det vore kanske dags att hoppa upp på den, men, gud så tråkigt det är… Visst, jag får jättedåligt samvete när jag hör hur min man svettas och trampar runt på vraket för att sedan hoppa in i ångbastun efteråt. Och ja, jag blir avundsjuk och önskar det skulle varit jag som likt en supernova for fram på cykeln i stället, men nu är det inte så.

Jag vet att jag återkommer om denna träningscykel lite då och då, men vem kan klandra mig för min egen dumhet?  Suck! Det var jag som tvingade min man att köpa den, inte nog med det, f**skapet står placerad så att jag snavar på den varje gång jag ska ta hand om tvätten och hur ofta är inte det?

Jag kan också tycka att man tagit motion till nya gastkramande höjder, förr pratade man om vardagsmotion men numera bor man på gymmet mer eller mindre för att få den perfekta rumpan, inte undra på att jag får dåligt samvete.

Så till er alla hurtbullar där ute, grattis! Själv ska jag börja bli motionssugen i morgon…Eller någon annan dag, men jag lovar att jag är på gång.

Tillsammans med den här kan inget gå fel.

 

När jag gick i skolan var gymnastik ett av ämnena jag verkligen tyckte om. Jag älskade allt som hade med bollsporter och hinderbanor att göra men när det kom till dans eller när vi skulle ha lektioner i Idla-flickornas anda tokvägrade jag utöva dessa hemska rörelser, än i dag ryser jag av blotta tanken på dessa lektioner. Jag var och är fortfarande som ett kylskåp.

Min man hatade allt i gymnastiken utom att springa korta distanser, där var han som en gasell men allt annat var som pest för honom. Smidighetsövningarna var inte heller något för honom, varken då eller nu..

Och nu till det konstiga, mellandottern är  galen i precis allt i gymnastiken, bollsport, dans you name it.

För ett tag sedan visade idrottsläraren  upp henne för ett antal elever i skolan när hon skulle göra denna övning. Han häpnade över att hon är så lång (efter sin mamma) och har en så bra kroppskontroll och det kan jag snabbt konstatera det ärvde hon inte från någon av oss (brevbäraren?)

Visst går veckorna fort? Två veckor kvar till jul. Jag börjar fundera på att sätta i gång med mina julmatslistor. Mycket kan jag göra i förväg medan jag gör andra saker såsom att lägga in sillen dagen innan julafton.

Det är hög tid att börja förbereda sig inför julens mat, hej å hå, här ska skrivas listor…

Men först vill jag visa hur enkelt det är att göra en fin juldekoration av en hyacint.

Du behöver endast en glasburk lite snöre och något pynt av något slag, själv gillade jag dessa kottar. Sedan  la jag i  hyacinten i glaset satte på pyntet och sen var det klart. Lycka till!

Ha det fint!

I går när jag och min ”syster” tog  en långpromenad bestämde vi oss för att det dags att börja träna för: Ski 2017. Båda två insåg att det är dags att bli spänstiga på riktigt. Eftersom vi nu har varit så hurtiga kan vi inte fortsätta att ligga på divanen och käka praliner längre. Nä, nu är dags för riktig motion och ett och annat salladsblad emellan.

Vi bestämde oss för att ta en promenad även i morgon. Ni hör vad spänstiga vi kommer att bli.

Jag kan redan nu se framför mig hur jag kastar mig ner för skidbackarna, eller småglider lite försiktigt fram i terrängen, livrädd för alla snögubbar eller snöflingor som kommer åkandes som ett pärlband i backen med sina skidskolelärare. Eller alla dessa smågangster som absolut inte har något vett i huvudet utan bara kör (över alla).

Nej,  jag är inte någon jättespurtare i backen, för mig räcker det med att jag  är i form för att åtminstone se snygg ut i backen, då är hälften vunnet.

I mitt önsketänkande hade det varit jag i backen men så bra åker jag definitivt inte, tyvärr. Det här är äldsta dottern, hon är verkligen supergrym på att åka slalom.

Oj, vad jag börjar längta till fjällen. Kan det möjligen vara så att jag inte är ensam om det, eller?

Förutom att yngsta dottern är en fantastisk nagelkonstnär så är hon också väldigt bra på att tillverka saker. Just nu är syslöjd hennes gebit.

Framöver ska vi ta ner symaskinen för då ska det  börja tillverkas julklappar. Själv längtar jag redan efter en handsydd näsduk som matchar  min vinterjacka.

Utan att ha brutit ett enda ben kom jag ordentligt hem efter en långpromenad i grannskapet, den lyckan. Det var roligt att se att så många tog sig en bensträckare för vi var flera ute och flanerade.

Det är en sak jag undrar över: Varför börjar alla plötsligt säga hej, hej vilt när man kommer in i skogen eller som i mitt fall i en skogsdunge?  Hur kommer det sig?

Jag tog  en liten avstickare från vägen och gick in på en mindre stig där det fanns några träd. Plötsligt blev folk som tokiga och började genast nicka eller säga hej. Jag trodde detta fenomen bara gällde hundägare, men så var tydligen inte fallet.  Som sagt, även huvudet fick sig en liten stretchövning efter denna promenad.

Jag är helt överväldigad av alla dessa positiva motionärer, det blir nog fler promenader framöver och då ska jag bara gå i skogspartierna, strålande gymnastik både för huvud och ben.

 

Eftersom vädret inte har varit så promenadvänligt ( livrädd för att bryta lårbenshalsen) bestämde jag mig därför att hoppa upp på motionscykeln. Jag satte i gång och började cykla för kung och fosterland. Måste nog ändå säga att det gick riktigt skapligt. Men så booooring. Det lär nog dröja ett tag till innan jag funderar på att studsa upp på den igen.

Jag tror nog att det mer lutar åt att spänna fast broddarna och ge sig ut i den friska luften i stället, mycket roligare än att skumpa runt på ett träningsmaskin.

Och med tanke på mina övningar på balansplattan så kanske jag skulle kunna parera de värsta störtdykningshoten på de hala gångvägarna.

Om ett tag nalkas det lunchdate med min man, det ska bli riktigt mysigt. Då ska han få sig en rejäl genomgång om mina förehavanden på motionscykeln, han lär bli imponerad.

Ha en fortsatt trevlig fredag!

Ta hand om era lårbenshalsar och kör försiktigt om ni ska ut på vägarna.