Kategori: Familjeliv

Häromdagen skrattade jag så att jag höll på att kissa på mig. Jag har hittat hem bland  Netflixsserierna. Programmet som gav mig ”magknipsskratt” heter; Jack Whitehall, travels whith my father. Säsong 2.  Det var väldigt länge sedan jag skrattat så mycket, närmare bestämt för hundra år sedan när ”Pink Panther” med Peter Sellers för 4:e gången kom ut på bio.

Min man och alla barn som var hemma undrade vad som stod på när jag skrattade så högt och länge. När klockan till slut blev alldelles för mycket på kvällen och jag kanske borde  ha gått och lagt mig för länge sedan kunde jag inte sluta att titta. Jag kände mig både glad och upprymd så det blev svårt att sova den natten. Nu har jag bestämt mig för att se serien långt innan sovdax, annars kommer jag inte att få någon ro. Kan varmt rekommendera den för att få sig en påfyllnad av lite glädje i höstmörkret.

I dag kom äntligen rörmokaren och fixade vår megapropp Allan som satt sig på tvären i ett av avloppsrören vid ett av handfaten. Rörmokaren sken som en sol när han stod med räkningen klistrad i handen och meddelade att vi numera har skinande rena rör ända ner till gatan. Jo, jag tackar. Jag blev nog lika glad som han blev över att debitera, tjohooo. Eftermiddagen har jag ägnat mig  åt att rengöra efter detta inferno av skitiga kängor och avloppsvatten. Hemma hos oss luktar det numera som en nyponros, fast med Ajax då.

Jag är så utråkad att jag nästan håller på att smälla av. Både igår och i dag har jag mestadels legat på soffan eller i sängen med huvudvärk och ett illamående som ibland blir till ett ihållande huggande i magtrakten. Inte en strålande kombo, om ni undrar. Jag är inte tillräckligt sjuk för att kunna sova hela tiden och jag är inte tillräkligt frisk för att orka göra något. Därför har jag långsamt ögnat igenom varenda tidningsartikel i de olika dagstidningarna och inte missat något. Jag har till och med läst om saker jag definitivt inte är intresserad av annars, bara för att få tiden att gå. Då är man uttråkad. Ett annat problem jag har är att det bär mig emot att titta på TV mitt på dagen, vare sig jag är sjuk eller inte. Då återstår bara tidningarna, och Hemnet, såklart. Jag har gluttat in bland villor, bostadsrätter och landställen i hela Sverige. Det finns hur mycket som helst ute till försäljning nu. Flera av bilderna kan  man verkligen drömma sig bort med, vill ha. Sist men inte minst har jag även tittat på olika resmål runt om i världen, mest av allt längtar jag tillbaka till Italien. Blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på det,  framför allt norra Italien, love it.

Längtar dit.

Nej, det har inte varit någon rolig dag att vakna upp till. Med en dunkande huvudvärk och med ett lätt  illamående som skjölt över mig under dagen har jag mestadels  legat på soffan med en filt virad runt mig och känt mig svag. Bara tanken på mat får hela mitt kroppssystem ur balans. Jag tvingade i mig en bit hårt bröd med lite smör på och det berodde enbart på att jag var tvungen att åka iväg på möte på eftermiddagen. Jag undrar om jag har fick i mig något olämpligt igår, vet dock inte vad det skulle ha varit.  I kväll lär det bli ett tidigt John blund möte, var så säker.

Äntligen fredag!

Vilket underbart väder vi fick på köpet också, sol och värme. Hoppas att det håller i sig under helgen. Kvällens märkliga läsk är införskaffad, likaså tre nya chipssorter. Såklart måste allt testas för att se om det är något att ha.

Ser jag något nytt snacks eller ny läsksort brukar jag oftast handla hem det till helgerna. I det här fallet var det Corinne som hittade dessa. Chelsie blev eld och lågor och längtar redan till att det ska mysas i kväll. Själv känner jag mig väldigt tveksam till läsken; ”hallon och lakrisbåtssmak.” Gulp, det lät inte gott. Nåja, man får ta det onda med det goda.

Snart är det dags att fixa i ordning den klassiska fredagsnachosen, där alla brukar äta så mycket att det sprutar guacamole ur öronen och en och annan ostdipp.

Jag passar också på att önska er en trevlig helg.

Äntligen är det dags för kanelbullensdag, som jag har längtat. Särskilt nu när Corinne är i baktagen och fixar i ordning ett gäng med dessa läkerheter till oss.

Kanelbullebakaren glömde tyvärr ägg och pärlsocker på den första satsen, men men, det gjorde inte så mycket, de var goda ändå.

Annars har mina stackars armar värkt mest hela dagen och det har till och med kännts jobbigt att höja kaffekoppsarmen för att inmungiga en kopp med rykande hett kaffe. Jag avskyr träningsvärk. Jag vill ha muskler utan att få träningsvärk och jag inser att det kanske kan vara svårt att få det att gå ihop. I morgon är jag på banan igen och tänkte ge sytrådarna en rejäl omgång med min nya favorit ”gäddhängartränaren.” A killer, helt enkelt.

I helgen hade vi inplanerat att äta middag på en restaurang i stan med våra närmsta vänner, tyvärr fick jag jobbförhinder och var tvungen att blåsa av. Det var länge sedan vi var ute och åt. Jag hoppas att vi får tillfälle till det småningom. Jag älskar att gå på en bra restaurang och njuta av atmosfären och äta gott. Stort bonus är det såklart också att äta ute med fina vänner som också uppskattar samma sak som oss. Men jag får väl hålla till godo med en stor och smaskig kanelbulle med ägg på  i stället för att gå på en fancy restaurang, nåväl, vad är en bal på slottet…

I morse visade min man mig en helt ny maskin på Sats. En som gör underverk för gäddhänget på armarna. Gissa om det blir min nya favorit? Hela dagen har jag känt mig svag i armarna på grund av jag kanske ansträngde mig lite för mycket med de stackars sytrådarna. Jag bestämde mig  dessutom för att gå och vaccinera mig mot TBE och det sticket i armen gjorde inte saken bättre.

Jag och tvillingarna hann med en skogspromenad mellan Corinnes pluggande och Andrés arbete. Skönt att komma ut och andas frisk skogsluft.

❤️❤️❤️

Sofie gnällde häromdagen att hon tyckte vi äter på tok för mycket äppelpaj. Ha, det tycker inte vi andra. Ikväll efter torskryggen blir det äppelpaj igen med massor med vaniljsås som vi kan simma i, yummi.

Lagom till att de öppnade i Skärholmens Centrum sladdade jag och André in i deras parkeringsgarage efter att ha lämnat av Corinne på jobbet. Jag behövde köpa ett par nya byxor och var glad över att André ville slå följe. Han i sin tur börjar inte arbeta förrän sent i kväll och kände att han kunde hänga med mig i dag.

Redan 11.15 började han knota över att han var vrålhungrig. 11.16 hör jag hur hans magen kurrade allt mer högljutt. 11.17 står vi framför ”Pong” och beställer mat.

Kanske inte det godaste Thai-maten vi ätit, men vilka portioner de lassade på, jösses. När vi rullade ut ur garaget en stund senare ångrade jag det allt för stora matintaget. Magen satt nästan klistrad vid ratten. Jag och André bestämde oss för att ta en spänstig promenad i skogen så att maten kunde fördela sig på ett bättre sätt i magen. Det gjorde susen, jag lovar. Måste säga att det tar på krafterna att äta ute.

Hemma hos oss luktar det inte gott. Vi har en avloppsodör som brett ut sig i hela huset och som får var mans näsa att blekna av skräck. Det började som ett ”vanligt” stopp i handfatet, vilket händer lite då och då med tanke på alla hårbollar som i blixtens hastighet faller av från oss alla.

Min man har köpt hem ordentliga grejer för att just kunna ta hand om dessa stopp, vilket han satte i gång med i går. Problemet är från och med i går  att proppen inte löstes upp utan att den antagligen sitter så pass långt ner i röret att den vägrar rubba på sig. Vi får se om vi är tvungen att ringa rörmockaren för att vi får bukt med propp-problemet.

Corinne flinade glatt och sa att hon minsann inte känner av doften. Det är ju tur för henne  att hon är förkyld, vi andra däremot får andas och lida.

Happy monday den 1 Oktober. Den kunde inte inledas bättre.

När jag passerade kött- och skaldjursdisken på Coop såg jag att de hade ett fantastiskt pris på räkor, 9.90 kr/hg. Utan att blinka köpte jag ett kilo. André som älskar räkor blev på toppenhumör när han fick stoppa i sig ett jättelass med toast skagen till lunch.

Jag älskar söndagskvällarna för då är det dags att krypa upp i soffan och titta på någon bra film eller serie. Just nu är jag inne i en period av att se olika slags naturfilmer och även dokumentärer. Vi får se vad som  erbjuds på de olika kanalerna i kväll.

---

På vägen till vårt svampställe vid mitt barndomslandställe i Norrtälje passerade vi skylten ”självplock mördarsniglar” vilket jag fann väldigt lustigt, en bonde med humor helt i min smak.

När vi kom fram till vårt svampställe insåg jag att jag inte varit där på minst 15 år. Visserligen har jag  varit i dessa skogar som liten många, många gånger men  skogsavverkning samt  ett sviktande minne gjorde inte saken lättare att hitta till torpet mitt i skogen. Till slut fann vi det. Hungriga slet vi upp våra nyinköpta smörgåsar från vårt bageri.

Avslutade lunchen med en kaffe i kåsa och en smörig kanelbulle till.

Bäst vi satt där tittar Chelsie ner på marken och upptäcker ett par läckra gula kantareller. Precis under vår bänk, snacka om tur.

Vägen till bilen tog betydligt längre tid än vi tänkt oss, enligt min hälsoapp på min Iphone gick vi 17 våningar  upp innan vi landade i bilen, helt slut. Somliga lite mer avspända än andra.

Om en stund ska jag ta hand om c:a 2 kg kantareller. I kväll är det jag som bjuder familjen på varsin kantarelltoast av skogens guld, mums.