Kategori: Familjeliv

Gårdagen gick åt till att hitta rätt sorts dammsugarpåsar och det kan jag lugnt påstå, har inte varit det lättaste. Hur mycket tid och möda ska man egentligen behöva lägga ner på en sådan osynlig pryl?

Det krävdes en del tankearbete för att få reda på var någonstans detta otyg kunde införskaffas,  jag menar, vem vill lägga ner så mycket fokus på en sådan sak? Förutom jag då.

Dessutom var jag tvungen att dammsuga i vardagsrummet så fort  jag  kom hem med mitt inköp. Detta på grund av att någon familjemedlem råkat  tappa ut en hög med något obestämbart på vardagsrumsmattan. Om det var chipssmulor från lördagen eller morgonflingorna från igår låter jag vara osagt.  Men en sak är då helt säker, hädanefter kommer jag att beställa dammsugarpåsar via nätet, jag kanske till och med slår till på  en prenumeration.

Jag är en Shop express kund, vilket jag älskar eftersom det vanligtvis går hur bra och smidigt som helst ( i min vanliga favoritbutik.)  Nu har jag varit på vift och besökt en annan butik som egentligen ligger bättre till än min. I många år har jag undvikit den av olika anledningar. Men av en tillfällighet har jag varit där och handlat inte mindre än tre gånger på tre dagar.

Det jag gillar med att vara shop express kund är att det alltid går så snabbt att handla. I alla butiker jag brukar besöka  finns det alltid personal vid dessa kassor, men inte i den här butiken. Nej då, här samlas personalen  istället vid konservhyllan med blandbönorna. Personalmöte?

Såklart råkade jag ut för två avstämningar på raken. Fanns det någon personal i närheten? Nope. Var jag tvungen att skrika? Jodå, både högt och tydligt, flera gånger.  Går jag dit igen: No way.

Som tur är finns det andra saker som muntra upp mig…Ja, jag veet, det är inte så många som blir så här gullig på bild.

Ha en toppentisdag på er!

 

Vilket tråk-väder vi har, regn och en himmel som är gråmulen så långt ögat når. Nä, en sådan här dag vill man bara dra kudden över huvudet och fortsätta sova. Det har jag förvisso inte gjort, men bara tanken var rätt tilltalande.

Alla i familjen är riktiga  söndagsbrunch-älskare. När ett av barnen just föreslog det,  var beslutet  inte svårt att fatta. Vi dukade upp köksbordet med massor av godsaker, tände ljusen och åt nybakat bröd med ägg och massor med knaperstekt bacon. Ett måste på bordet är Virgin Mary, vita bönor samt rykande hett  kaffe.

När vi ätit klart blev jag så mätt att jag släpade mig upp till sängen  och la mig ner och myste med min senaste bok.  Det passade bra med tanke på att vi inte hade någonting särskilt inplanerat på agendan denna dag.

I kväll blir det köttgryta. Jag ska snart sätta igång med att skala rotgrönsaker och skära köttet i tärningar. Inget går upp mot en varm och god köttgryta när vädret inte riktigt är på topp.

 

Det var verkligen inte helt lätt att få upp någon av de morgontrötta familjemedlemmarna i morse. Den enda som var uppe med tuppen var jag.

Men som i ett trollslag blev det plötsligt  full verksamhet här hemma när de äntligen behagade kliva upp ur bingen.  Aktiviteterna har  stått som spön i backen: En tripp till bibliotek, Yngsta dottern har varit och  förnyat simborgarmärket, det har blivit en del plugg. Min man tvingade även med mig till Bygg Max för mer vedköp, grrr. Det blev en och annan  snappchatt också.

För vidare information så ska vi till återvinningscentralen, men det får allt lov att bli i morgon. Det viktigaste av allt är att man har någonting att längta efter…

Med tanke på detta rugg-uggle-väder kommer vi att vi köra en riktig soft och skön hemmakväll med extra allt.

Med sina nya språkfärdigheter i arabiska anar jag att kvällens samtalsämne är given, arabisk grammatik och en och annan verbböjning, så skoj.

Varje fredag är vår lilla näktergal i 7:e himlen för då träffar hon sin sångtrupp och jammar loss på kulturskolan. Skolveckan kan inte sluta bättre tycker hon. Tänk vad lite sång kan pigga upp, jag kan inte annat än hålla med.

Själv sätter jag på  Spotifylistan varje helgkväll när det är dags att börja laga middag.  Vi har en fredag/lördags lista  som vi  under veckan petar in en och annan ny låt som vi tar ställning till om det är en hit eller en diss? Om den är bra åker den in på listan, annars inte. Numera är det väl mest min man som petar in en och annan låt. På sistone har han faktiskt lyckats rätt hyggligt. Ni anar inte vad han är kapabel att klämma in… Det kan bli allt från fläskkvartetten till någon hipp hopp inspirerad tangolåt från Brasilien.Som ingen i världshistorien någonsin hört talas om.

Min man är lite spännande på så sätt.  Det är bra med bred musiksmak, har jag hört.

Här får ni ett exempel på en låt från vår lista. Dessutom får ni chansen att njuta av dess video.

 

Jag hade ingenting att sätta emot när mellandottern tvingade med mig på gymnasiemässan. Anledning till det var att hennes klasskompisar skulle kika in i varenda monter och det hade hon inte lust med. Nej, hon ville vara mer strukturerad och bara besöka de montrar hon själv var intresserad av. Därför fick lilla mamma följa med, en sådan tur jag hade.

Väl där var det som jag befarade. Det var knökfullt med ungdomar överallt. Jag och mellandottern armbågade oss förbi hjordarna av parfymindränkta tonåringar till skolutställarna som hon valt ut.

När vi illröda och varma i kläderna kom på plats bland montrarna ställde vi den i särklass viktigaste frågan: -”Hur är skolmaten?” (Tro mig, den frågan gjorde hela gymnasiemässan.) Ungdomarna försökte hålla god min, vilket gick sådär. Men en sak hade de gemensamt,  de alla lovordade salladen. Mycket underhållande, enligt mig. Hur road mellandottern var framgick inte eftersom hon var fullt upptagen med att se till så att jag inte var alltför pinsam eller stack ut alltför mycket. Vilket var svårt eftersom jag var den enda mamman där…

Nej, det blev ingen fiffig penna eller någon annan spännande pryl därifrån. När mellandottern också förstod att jag var den enda mamman där, fick hon plötsligt mycket bråttom därifrån. Hon mer eller mindre småsprang till bilen med mig hack i häl, skrattandes.

När yngsta dottern kom hem från skolan blev hon akut sugen på äpplen. Hon gick ut i trädgården och plockade skålen proppfull. Vi bestämde oss för att göra en knäckig äppelpaj. Det är faktiskt lite mysigt med dessa äppelträd, en del av dem är riktigt vackra, andra inte. Men inom snar framtid kommer vi att beskära dem ordentligt, har vi pratat om.

Trädgårdsskötsel, är på ett ungefär det tråkigaste jag vet, särskilt att klippa gräsmattan eller att rensa ogräs. Jag ser ingen som  helst tjusning i detta. Därför har vi nog inte den mest fantastiska trädgården i området heller.

När jag tittade ut genom fönstret i morse såg jag två rådjur och en stor vit fluffig katt, som dessutom är stendöv stå intill studsmattan. Jösses vad dåligt samvete jag fick. Vi tog inte ner studsmattan denna helg heller fastän alla grannar har gjort det. Nu får jag leva med dåligt samvete ytterligare en vecka, suck! Tyvärr slutar inte det  dåliga samvetet där:  En blick åt sidan och jag ser äppelträden, med nästan noll äpplen kvar på kvistarna – alla ligger utspridda på gräsmattan. Det är äpplen både på vår men även en hel del på grannens tomt, hoppsan. Måste sätta barnen på den trista uppgiften. Kom samtidigt att  tänka på vår utegrill, den är varken rengjord eller vinterförpackad (Japp, barnen åker på denna uppgift med).

När jag tänker efter så ser det inte så pjåkigt ut för min del. Jag kan bara luta mig tillbaka och koppla av ett tag till, nämen så skönt. Ser ni hur lugn och avspänd jag ser ut där nere?

Pju! Dagen har gått i mötets tecken. Jag har sprungit runt som en iller mellan olika sådana. Varför måste man sätta ut dem på en och samma dag? Är det ingen som har hört talas om spridning på eländet? Eller varför inte förbjuda det helt?

Jag var inte heller helt på topp efter den här natten. Varken jag eller min man har knappt fått en blund i ögonen eftersom jag hostat i ett, strupen har känts som torrt fnöske. Tyvärr hade min stackars man inga  öronproppar utan var tvungen att ligga och lyssnade på sin torrhostande hustru all night long…Jag vet inte vem av oss som hade det värst.

En sak är då helt säkert och det är att  jag har hällt i mig kopiösa mängder hett, svart kaffe för att överhuvudet hålla huvudet ovanför mark. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir mer eller mindre ett vrak om jag inte får min skönhetssömn. Nej, vi pratar inte om något ålderstecken nu … Även som pigg 20-åring var jag likadan.

Men så finns det faktiskt vissa ljusglimtar i tillvaron:  Som när jag och yngsta dottern var hos barnläkaren. Läkaren tittar upp från dotterns längd/viktkurva. Ser sedan på mig med  stram mun och sträng blick och frågar: -” Har ni några kortvuxna personer i er släkt?” Alltså, jag dör, vad är det för fråga? Jag svarar förvirrat: -”Ehhh, kanske från min mans sida?” ( Måste vara de där  korta och krokiga italienarna på hans sida. Hela vår familj är som Eiffeltornet i jämförelse.)  Samtidigt sitter jag där och är tvungen att bita mig i kinderna för att inte börja skratta högt. Det var heller inte läge att snegla på min eventuellt blivande pygmé till dotter. ”Jag dör så skoj.”

Make my day! Och det gjorde han med råge.

Det är ju inte ens så att hon ligger under normalkurvan…

Yngsta dottern har fullt upp på eftermiddagarna när hon kommer hem från skolan. Hon gör en skräckfilm och jag har fått den stora äran att filma henne. Hon är väldigt bestämd hur saker och ting ska vara, måste jag säga. Gör jag det minsta fel blir det omtagning.

Ingen i familjen har missat diskussionerna om halloween, för här har kläder beställs, ansiktsmasker tillverkas och förväntningarna är skyhöga. Barnen har redan nu satt mig på den prestigefyllda uppgiften att köpa godiset. -”Va, redan?”

Nä , vi har fortfarande inte hört ett smack från pumpkillen. Vi fortsätter att elda i öppna spisen och däremellan hoppar vi runt och gör åkarbrasor för att hålla kroppstemperaturen i någorlunda skick. Det är absolut som kallast i mellersta dotterns rum, gudarna vet varför. Hon sover numera på soffan i vardagsrummet. Hur ska det detta sluta? De enda som verkar trivas i  Sibirien är mina cyklamen, vi andra går här i armod och ojar oss.

Men vi försöker hålla modet uppe med både dans och sång från musical.ly.

Jag bestämde mig för att om vi överhuvud taget ska ta oss igenom detta, behöver vi ordentlig och robust mat. I kväll blir det: Rotmos och fläsklägg. Hur gott är inte det? Mycket välbehövlig för både kropp och själ.