Kategori: Familjeliv

Gårdagen granbestyr avslutades med att barnen rockade loss till julmusiken och den obligatoriska juldisco-kulan åkte upp snabbare än blixtens hastighet i den välfyllda granen. Pjuh, den fick plats även i år.

Innan dess, klädde de granen så fint.

Såklart var det viktigt för yngsta dottern att ge tomten lite gröt innan det var dags att gå till sängs.

I morse länsade barnen julstrumpan med hull och hår på 0,5 sekunder, som vanligt. De fick lite smått och gott att sysselsätta sig med denna arla morgon.

I dag ska det spelas spel, ätas choklad, sist men inte minst ska det också traditionsmässigt klämmas på alla paket (no, no inget kommer att komma undan.)

Och vi såg minsann nu på morgonen att tomten varit framme och ätit upp gröten och pepparkakan. Hoppsan han vägrade tydligen kanelen.

Det är knappt så jag kan bärga mig inför mötet med tomten i kväll. Någon värre skådespelare än min man finns inte, bara jag tänker på kvällens uppträdande får mig på riktigt gott humör.

Och med dem orden önskar jag alla en riktigt god jul.

Huset är färdigpyntad och klart och yngsta dottern är färdigkräkt och även hon klar för julen. Nu återstår bara all mat som jag ska förbereda under dagen. I år ska jag göra en ny sillsort som känns väldigt spännande. Annars tillkommer inte särskilt mycket nytt.

När barnen var mindre brydde de sig inte om vad som serverades på julbordet men numera är deras åsikter angående maten mer av det traditionella slaget d.v.s. allt ska vara som det alltid har varit.

Det som blir konstigt  i år är mellandotterns vegetariska mat. Jag funderar på att slå till på lite stuvad grönkål, låter mycket juligt i mina öron. Men jag är inte helt säker på att mellandottern håller med.

En sak är då helt säkert,  jag har helvissnat på all julmusik. I går när barnen bestämde över Spotify-listan spelades det bara Justin Biebers jullåtar ( mellandotterns val) samt annan blandad julmusik men herregud vad man tröttnar lätt. Hör jag ett enda  jingel bells till åker gräsklippar-hörselskydden på. ( jag får tydligen inte låna dotterns rosa hörselkåpor eftersom jag inte ser ut som en normal mamma då). Hehe, sådana bekymmer jag har…

Den här synen möttes jag av i morse. Mellandottern ställde sig och började baka i går kväll när jag var på väg att gå och lägga mig,

Nyfriterade och goda.

Nu måste jag återgå till alla grytor och karotter igen, med glädje dessutom.

Håll i hatten i morgon börjar  julen.

Stora dottern var eld och lådor och föreslog att hon skulle göra kolan. Inga problem sa vi andra. När jag står med dammsugaren i högsta hugg knackar sonen mig på ryggen och ber mig komma till köket. Väl där stirrar jag ner på detta.

Ehhh, har du rört om med slickepotten i kolan?

Hon ger inte upp utan gör en ny sats. Allt ser bra ut.

Fem minuter senare, vidbränd.

Mellandottern som har A i hemkunskap suckar och tar över.

Om ni frågar mig så går det alldeles lysande här hemma, kräksjuka och bränd kola, kan det bli så mycket bättre?

Tjo hej, nu är det jul igen!

Nä, hur trött blir man inte? Yngsta dottern vaknade upp mitt i natten och har i princip kräkts sedan dess. Vinterkräksjukan here we come, sådär lagom till jul.

Det räckte tydligen inte med att bara hon är sjuk, nej då, min man grymtade någonting om att han också kände sig helvissen, tydligen inte samma åkomma som dottern, utan det lutade mer åt en förkylning.

Nämen, jippie!

Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig dagarna innan jul, så nu blir det i vanlig ordning att kavla upp blusärmen och sätta fart med allt grovjobb som ska göras.

Och till er alla som bekymrat sig  över vårt graninköp, ni behöver inte oroa er längre, vi har hittat en. Den kommer kanske inte  gå  till historien som den snyggaste granen hitintills, men den kommer att göra sitt jobb.

När vi befann oss på  granstället  nummer 2 bröt min man ihop och började sucka och stöna och tyckte  att en av granarna som vi tittat lite extra på  var fin nog till oss. För nu ville han  hem och ta det lugnt.

Okej, okey, den dög…

Nu ska handspriten fram och alla kommer att få tvätta händerna både en och två gånger, kanske till och med en tredje gång… Vi kommer att fira jul med russinfingrar om det här håller i sig.

Ha en fin dag på er.

Som jag och yngsta dottern har ränt runt i matvarubutiken i närheten av oss. Problemet var att samtidigt som vi skulle handla var alla ordinarie anställda samt all extrapersonal (minst 100 pers) ute i butiken och ställde till ett kaos för mig (och alla andra kunder.)

Där stod de med sina jättevagnar och staplade varor och sprang fram och tillbaka som yra höns och plockade runt med saker i ett hektiskt tempo. Plasten dinglade dessutom över vart och vartannat utrymme där just jag skulle hämta någon konserv eller annat. Mamma Mia, vad trött jag blev.

När vi äntligen blev klara satte vi oss i bilen och var tvungna att hämta oss rejält  innan vi  gjorde en rivstart och åkte därifrån.

Tvillingarna slutade tidigare i skolan så vi bestämde oss för att här skulle det bakas. Sonen tvekade och gick sedan i väg till en kompis i stället.

Mellandottern kom också hem tidigare även hon skulle träffa en kompis så det bidde bara yngsta och äldsta dottern kvar här hemma.

De bestämde sig för att göra varsitt pepparkakshus.

Det märkligaste av alltihopa var att allt godis som jag ställde fram från början plötsligt tog slut. Hur jag än tittade på deras godisskapelser gick det inte ihop med mängden godis som fanns från början.

Gissa om ingen kommer att äta middagsfisken i kväll…just saying.

So long!

Hur svårt kan det vara att få hem en gran egentligen? För oss är det tydligen väldigt svårt. Så, nope, vi är fortfarande inte med gran.

Däremot satte min man upp misteln på ett mycket strategiskt ställe, den finns precis i dörröppningen till köket. En efter en smyger numera försiktigt in och ut genom dörren med behörigt avstånd från närmaste person, hehe.

Själv står jag och lurpassar vid dörrposten och hoppas på att min man ska kila förbi. Det gör han sällan eftersom han mest befinner sig på  jobbet, det får vi råda bot på under julhelgen.

Men innan vi tar julledigt finns det fortfarande en hel del att göra. Min ”to do” lista är helt knökfull.

Det är tur att barnen går på julledighet i morgon, de vet fortfarande inte vad som väntar dem för ingen har sett min lista, än… så överraskade de kommer att bli.

Men efter en sniff på hyacinten i hallen kommer de säkerligen att bli på topp igen.

Jag och yngsta dottern ska iväg om en stund, vi har lite shopping att utföra.Jag har fått order om att köpa hem viktiga ingredienser till eftermiddagens bakande, det tar liksom aldrig slut på alla sötsaker som ska tillverkas.

Och om jag förstått det hela rätt så stoppas det mesta av godsakerna in i munnen medans de bakar. Vi får helt enkelt  hoppas på att det blir någonting över till julhelgerna, det vore kul att kunna bjuda på något gott även då.

Ha en riktigt fin tisdag på er.

Yngsta dottern var inte sen med att föreslå att vi skulle ägna vår mysdag på Exploria i Norsborg. Suck, tänkte jag och funderade på om jag skulle låna dotterns rosa hörlurar.

Vilken normal och vettig vuxen gillar att hänga på lekland med stojande och skrikande barn? Särskilt när det finns så mycket annat att göra.

Jag mindes förra gången vi var där och jag knappt fick en sittplats. Jag rös till men sa med min sockerlenaste röst att det lät ju jättekul…

När jag parkerat bilen började jag genast ana oråd: var leklandet verkligen öppet? Det fanns inte en enda bil på hela parkeringen. Jag googlade för att se om det var stängt, men sådan tur hade jag inte.

Vi knallade in och dottern blev som i extas, inte en unge så långt ögat nådde.

Där låg hon i bollhavet helt solo och kramades med alla bollar.

Hon fick välja och vraka bland rutschkanorna.

Efter första tuggan på min hamburgare tjöt mina smaklökar av tristess. Jag greppade ett pommes frites, som snabbt slokade och mer såg ut som en vissen tulpan än den pommes frites den var.

Men vi deppade inte ihop för det, glad i hågen for dottern fram och tillbaka likt en studsboll bland alla klätterställningar  och rutschkanor.

Jag å andra sidan flanerade runt i maklig takt utan att snava på ”en enda liten”, dessutom hörde jag knappt något gnäll alls.

Rena rama semestern faktiskt.

Jag och yngsta dottern var rörande överens att det var den bästa leklands-vistelsen vi varit på.

Efteråt tvingade hon in mig på Dollar-store och där var det desto mer livat och jag  ångra genast mitt samtycke till att gå dit. När vi väl kom ut därifrån några kronor fattigare men med ett par snygga sugrör var vi ändå rätt nöjda.

Ha det gott!

Helgerna går alldeles för snabbt enligt mitt tycke, plötsligt är det måndag och vad har man hunnit med, förutom att ha varit på återvinningscentralen då? Vill man ens komma ihåg att man varit där, ehh?

Barnen blev lite desperata när de insåg att vi fortfarande inte köpt någon gran. Vi kanske slår till på en i kväll. Jag kan bara hoppas på att det inte bara finns fula granar kvar, en rysare om så är fallet.

Yngsta dottern är julledig så jag tänkte att vi skulle passa på att ha en mysdag, bara hon och jag. Vi har inget inplanerat utan hon ska själv få bestämma något skoj.

Känner jag henne rätt skulle hon kunna föreslå sofflocket med en stor godispåse till, hm, jag kanske ändå måste  styra upp utsvävningarna en smula.

Eller så överraskar hon mig ordentligt med orden: ”-Mamma, vad sägs om en trevlig skogspromenad, jag längtar nämligen efter en.” Haha, då skulle jag troligtvis hastigt droppa ner på golvet av pur förvåning och hämta mig två timmar senare.

Fortsättning följer på den…

En till trädkramare har jag närt vid min barm. Det finns hopp med andra ord.

Nu lite kärlek.

Ta hand om er där ute.

So long så länge!

I morse var vi uppe med tuppen och åkte och hämtade våra vänner för att sedan bege oss till julmarknaden i Sigtuna.  I över 20-års tid har jag och min man varit där och såklart blev det även en självklarhet när barnen kom till världen. Numera brukar också våra vänner vilja följa med, vilket är extra roligt.

Jodå, det blev  ett fikabesök hos Tant Brun också som jag by the way älskar.

Traditionsbundna som vi är beställde vi in jultallriken med kaffe och varm choklad med vispgrädde till barnen. Vilket vi gjort de senaste åren, här tänker vi inte utanför ramarna alls.

Är det en tradition så är det.

Barnen berättade fnissandes att de just pratat om att de förra året  stött på en man som var ute och rastade sin iller och plötsligt stod de där igen båda två, vilket sammanträffande.

Jag förhörde mig genast om illerns namn och fick reda på att den hette Zingo.

Yngsta samt mellandottern bestämde sig för Belgiska våfflor till lunch.

Vi andra älskar Bärstaklämman och valde såklart den. Yngsta dottern ångrade sitt val av mat och tittade på mig med en ledsen hundvalps-min. Nästa år vill hon att jag ska påminna henne om att hon inte ska äta någonting annat än denna mumsbit och det kan ni lita på att jag kommer att göra.

Tyvärr fick jag själv inte njuta särskilt mycket av min gourmetrulle, eftersom hon (med hundvalps-looken) smaskade i sig nästan allt av min delikatess, morr.

Det är verkligt fint i Sigtuna. Som liten bodde jag där och tycker det är extra mysigt med dessa besök.

Mariakyrkan som jag döptes i och vår båt som låg nedanför centrumet och guppade tryggt i hamnen. Japp, lite nostalgisk blir man på ålders-höst

Till barnens stora förfäran köpte jag en mistel även i år… för här ska det pussas.

Ha en riktigt skön söndag.