Kategori: Familjeliv

Jag hatar att skrapa rutorna på bilen på mornarna, yes, det tar emot ända in i benmärgen. På övningskörningsbilen har vi kupévärmare. Det uppskattar jag enormt mycket, men eftersom den bilen ska in på reparation och därför inte bör användas just nu var det bara att bita i det sura äpplet och skrapa rutor på den stora bilen.

Det satt som berg, gissa om jag har träningsvärk i min högra biseps efter den ismatchen.

Yngsta dottern var på längd- och vikt kontroll, allt var bra förutom att hon skulle behöva få i sig lite mer mat på eftermiddagarna. Hon är definitivt ingen mellanmålstjej, så nu sitter jag här och funderar på lika olika alternativ jag skulle kunna erbjuda henne.

Det värsta är att hon är rätt kräsen av sig och därför gör hon det inte särskilt lätt för mig.

Visserligen kan hon sluka en pizza på tvären, som ni ser. Men jag kan ju inte bara föda upp henne på mellanmålspizza resten av livet, eller så får jag tänka över det perspektivet också.

Jag har också förberett mig för att frysa in ännu mer mat nu när jag äntligen storrensat i frysen. Såklart kan den inte gapa tom särskilt länge, hehe.

Jag gick och fick lite vårkänslor i dag, jösses, vad skönt det kändes. Med tanke att jag mestadels har suttit på möte i dag och tittat ut genom fönstret och längtat ut var det verkligen välbehövligt med lite våryra i kroppen.

När jag kom hem passade jag på att njuta av mina fina tulpaner och bläddra i några kokböcker för att se om jag hittade något roligt recept.

Jag bestämde mig därför att kika in i frysen för att se vad vi hade hemma och insåg att den knappt gick att stänga igen, beslutade mig därför att börja använda några av dessa livsmedel allra först. När jag som bäst höll på att gräva mig fram i frysgömmorna hittade jag flera spännande livsmedel som kommer att bli veckans middag såsom köttfärs, lax och en hel del vegetariskt, men det allra mest spännande jag hittade i ett av facken var en sparad snöboll…grrr.

Dagens middag blir vegetariskt, kikärtsbiffar, ris och fetaostkräm med gröna ärtor till.

Barnen har tur som även denna vecka får lite mat i magen.

Ha det fint.

I morse när jag vaknade gjorde jag i ordning en stor kanna kaffe och satte mig och tittade ut genom fönstret och bara njöt av den underbara soluppgången, vilken himmel att vakna upp till.

Sedan var det dags att läsa igenom alla nyheter om presedentinstallationen, ja, vad säger man om det? Förutom att det var en rätt deppig läsning, det enda som egentligen piggade upp var presenten som Melania gav Michelle, en kul  förvirringen som gaskade upp den annars så stela mottagningen.

Nyfiket undrar jag förstås vad paketet innehåller, kan det möjligen vara ett foto på henne och Donald, hånleende?

Det händer mycket ute i världen just nu och även på hemmafronten. Det bästa kanske är att inte hetsa upp sig allt för mycket utan se var det landar, även om det tar emot i vissa avseenden.

Om jag lyckas slita upp min man från alla nyheter tänkte jag att det är dags att hitta på lite skoj denna fina dag. Vem vill sitta inne en dag som denna? Inte jag i alla fall.

So long!

Det är nio år sedan jag sist stod på ett par skridskor och vid det tillfället åkte jag på en mycket knölig skridskois i närheten av oss i någon minut. Gången innan dess var det ytterligare tio år sedan som jag åkte och det var den gången jag drog runt min man ett varv på Östermalms IP. Bara jag tänker på den situationen känner jag hur mungiporna möter varandra i bakhuvudet, som jag har skrattat åt det, dock ej min man. Efter det har han inte åkt skridskor och enligt honom själv kommer han heller aldrig att göra om det igen.

Men nu var det dags för mig och jösses säger jag bara, vad kul det var.

Det enda  misstaget jag gjorde räddade jag upp galant. Precis när jag kände att nu kommer jag att ramla omkull kastade jag mig över första bästa karl. Jag klamrade mig hårt fast vid hans ryggsäck, killen själv stod stadigt kvar medans jag fasthängande jobbade med min balans, med vilka medel det än må vara stod jag där och gjorde allt för att klara mig från att falla. Jag hade ingen som helst  tanke på att mannen som jag krampaktigt höll i möjligen också kunde ramla.

Stunden senare kände jag  att jag åter fått styr på skridskorna och vågade då släppte det hårda greppet om den stackars mannen. Det visade sig att han var en like. Minuten efter vinglade även han iväg, han åt sitt håll och jag åt mitt, resten av skridskoturen undvek han mig å det bestämdaste.

Haha, här kommer galningen, glad att kommit undan med livet i behåll…

Efter denna kraftansträngning tog vi oss en promenad till Gamla stan och fikade.

Det blev inte vilket fika som helst utan vi mumsade i oss semlor och choklad med vispgrädde i stora soppskålar.

Sedan skrek 5-åringens korv med bröd-tarm, att nu måste hon få i sig en sådan för det går absolut inte att bara gluffa i sig en massa gofika.

När jag såg blodpuddingsberget i matvarubutiken förstod jag att det är många plånböcker som gapar tomma, det var nästan svårt att passera förbi den, så trångt var det mellan gången och blodpuddingarna. Jag blev dessutom supersugen på en stekt rackare med bacon och lingonsylt till. Tyvärr är jag den enda i familjen som gillar blodpudding och att äta den själv är inte riktigt något alternativ. Med en längtansfull blick på blodpuddingen rundade jag pyramiden snabbt.

Det blev i stället att helghandla lite andra saker, jag ska göra en ny förrätt i kväll som jag hoppas på blir god. Till det har jag köpt både kikärtor och en fin vedeldad karré.

Jag börjar känna att det är dags igen att störtdyka ner i kokböckerna och börja gräva fram lite bra recept. Jag har varit inne i en period där jag inte riktigt har prioriterat matlagningskonstens skönhet, men jag ska bättra mig.

I dag får jag sällskap av den här mycket pratglada 5-åringen, det är tur att jag är van vid mycket munsvada. Hon och yngsta dottern är mycket lika där. Jag gissar och tror att det kommer att bli mycket pysslande och kanske slår vi till och bakar också.

Japp, jag har lite att sysselsätta mig med denna fredag. Hoppas att ni också får en fabulous dag.

Ha det gott!

Till min glädje köpte min man med sig hem lite godsaker i går, han är inte så dum i alla fall. Äldsta dottern slukade Husåbrödet med hull och hår som om hon aldrig sett mat tidigare.

Mitt i allt ätandet ringde min telefon, jag kan inte ha tittat bort många sekunder förrän jag stirrade häpet på ostfatet för att sedan konstatera att det inte var mycket kvar av vickningen. Den skyldige såg precis ut som katten som slukat musen.

Nåja, en liten bit fick jag i alla fall i mig och gott var det också. Det är alltid lika trevligt att få lite guldkant på tillvaron då och då.

Tänk vad  lite sömn kan göra under (samt ost och kex.) Jag känner mig redan så mycket bättre. Det betyder att det blir full fart på mig i dag, så skönt.

Äntligen är ordningen återställd igen. Alla rutiner kom snabbt i gång när barnen började i skola, det blir lättare och lättare desto äldre de blir.

Alla fick sig en välbehövlig ledighet och då  särskilt mina äldsta ungdomar som har pluggat otroligt intensivt under höstterminen, natur/natur på gymnasiet är verkligen inte att leka med.

Detta har även mellandottern kunnat konstatera och har nu bestämt sig för att söka till sam/sam till hösten, det är en bra och bred inriktning inför universitetsstudier längre fram… Men först och främst ska mellandottern ta sig igenom alla dessa nationella prov som ska göras under vårterminen, inget man direkt kan plugga till men det blir tufft i alla fall.

Nämen jag ser att solen tittar fram, bästa att snabbt ta sig ut och få i sig lite D-vitamin.

Ha det gott!