Kategori: Familjeliv

Det har varit full fart på Explorias lekland i Norsborg. Det märktes att det fortfarande är lov. Massor av glada och tjoande barn invaderade stället precis när vi dök upp. Själv parkerade jag mig i en av de obekväma ”klippan”-sofforna och slet fram mobilen och satt och stirrade på den en stund, liksom de övriga föräldrarna på leklandet. Nu är de ju inte jätteberoende av mig eftersom de är ganska stora. Det är samtidigt också ganska trist att bara sitta rakt upp och ner själv och titta in i skärmen en längre stund. Efter ett tag var jag på hugget igen och lufsade efter dem i maklig takt.

Somliga av barnen blev vrålhungrig redan vid 10.

Medans andra blev så mätta att man hamnade i matkoma och hade svårt att sträcka ut magen efteråt.

När vi satte oss i bilen på väg hem insåg jag att jag var som en urlakad gädda. Herregud börjar jag bli för gammal för att här?

Det märks att jag inte varit hemma i stan på hela sommaren. Alla mina orkidéer slokar kraftigt och ser förfärligt törstiga ut. Utomhusblommorna matchar inte huset. De är stendöda och går numera i en ful gulbrun nyans rakt igenom, Suck. Det finns flera fördelar med att komma hem. Jag slipper böja ryggen alltför mycket när jag lagar mat. På landet är arbetsytorna tyvärr gjorda för pygméer, vilket jag inte är. Duschen finns på nära avstånd här. På landet finns den i en av bodarna på tomten. Men det absolut bästa med att komma hem är nog att få rå om tvillingarna. Dem har jag knappt sett under hela sommaren.

En annan som jag knappt har sett röken av under hela sommaren är min ”syster”. I går firade vi hennes födelsedag med pompa och ståt.

När vi  som bäst satt och smuttade på vår Aperol spritz kom plötsligt traktens alla getingar och hälsade på. Min ”syster” tog fram en skål som hon hade lindat in i aluminiumfolie. I den hällde hon på kaffe och tuttade på. En bränd kaffedoft lägrade sig under markisen och vi slapp de gulsvarta plågoandarna. Det här getingtipset funkade verkligen superbra. Vill man slippa dem så rekommenderar jag den här metoden varmt.

Alla getingar sticker…

Jag var inte jättesugen på att åka ifrån ön i dag. Men det finns andra saker som hägrar i stan så det var bara att kvista i väg. Innan vi for hann vi med en båttur. Det var så himla härligt att vara ute på sjön. Överallt var det fullt med båtar, många stannade till vid olika kobbar och skär för att bada från sina båtar. Tyvärr hade jag glömt min bikini så det blev inget bad för egen del. Avundsjukt tittade jag på när de andra plaskade runt bland båtarna.

Chelsie ville inte heller åka hem. Hon älskar landet, hon tycker att det händer så mycket roligt på ön.

Som till exempel att få skjuts med grannens nygamla gräsklippare med släp.

Eller den urmysiga loppisen med priser som gjorde att vi nästan fick hicka av ren förskräckelse. Jag hade kunnat köpa upp mig på nästan allt eftersom det fanns så otroligt mycket fint, men…nä, för dyrt.

Vägen till loppisen var rena äventyret. Min man bet nästan på naglarna, det hade han kunnat gjort om han kunnat, men nu var det han som var chauffören.

Det gick bra till slut, även om man inte kan kalla denna ko-stig väg.

I dag har jag  hängt hos olika slags tandläkare mest hela dagen. Chelsie var sur som en citron när jag väckte henne redan halv åtta i morse. Det gjorde jag inte för att vara elak utan för att vi hade en inbokad tandregleringstid i Liljeholmen tidigt på morgonen. Det var dags att sätta in tandställning nummer 2 på den nedre tandraden.  Allt gick bra, tills för ett par timmar sedan, då började tänderna göra ont och nu sitter hon framför datorn och lider. Jag har matat henne med glass och yoghurt, vilket lindrade för stunden. Jag hoppas och tror att det blir bättre i morgon.

På eftermiddagen var det dags igen. Jag och Sofie tog pendeltåget till Odenplan. Vi hastade vidare till Eastmaninstitutet på Dalagatan. Precis när vi kom fram till den stora entrén med glasdörrar stängdes porten nästan helt, det fanns endast en liten smal glipa tillgodo.  Vi försökte få upp dörren mer men det gick inte. Vi bestämde oss för att krångla oss igenom den smala passagen. Då fastnar min gylf i ett av handtagen. När jag lyckades slingra mig ur gylfgreppet tog jag några bestämda steg framåt och ryckte samtidigt upp blixtlåset rejält så att inget svajade på halvstång som tur var fanns det inte särskilt många i foajén. Jag tror att min lilla fadäs gick obemärkt förbi…

Besöket gick annars bra, bettskenan som hon fick för ett tag sedan ska ses över. Den är troligtvis inte riktigt formad efter hennes käke.

Hänger man med den här humoristiska jäntan  har man inte tråkigt en minut.

Om ett tag kommer tvillingarna hem från sin första arbetsdag.  Corinne skickade en selfie i sina arbetskläder, hon ser riktigt arbetsför ut i sin hätta.

Familjen är nu åter samlade. Chelsie kom hem strålande glad från Husarö-lägret. Hon har haft en fantastisk vecka. Nöjd och belåten har hon hängt i sitt efterlängtade rum. Sängen är nog den som hägrat mest efter en vecka på liggunderlag och sovsäck i tält. Jag däremot fick en stor tvätthög som luktade grillad korv att ta hand om i stället.

Jag och min man fick några fina dagar för oss själva på landet. Jag målade om en sängram som ska stå i ett av sovrummen. Det blev riktigt bra, färgen blev inte så pjåkig. Jag var lite tveksam till den från början, men när den väl var färdigmålad och klar blev jag rent av jättenöjd.

På ön har det varit arbetsdag, hela lördagen sprang  min man fram som en tornado med röjsågen i högsta hugg.

Efter avslutat arbetsläger  tog vi  en tur med båten och fiskade. Vi fick upp varsin abborre som vi grillade till förrätt på kvällen.

I kväll äter vi pasta med pesto, en klar favorit pastarätt. Den är superenkel att tillaga och är jättesmarrig att äta. Kvällen kommer sedan att fortsätta i smutstvättens tecken.

Jag är värdens gladaste mamma just nu. Corinne har fått  sommarjobb på Ikea och ska börja jobba där i nästa vecka. Det kändes jätteskönt när hon i våras fick jobbet. Till hösten tänker hon plugga vidare på universitetet och kan då samtidigt jobba helger och kvällar på Ikea och hur bra är inte det? För André har det  gått betydligt trögare. Han bestämde sig ganska tidigt för att han ville ta ett sabbatsår och göra någonting helt annat än hänga över ett par böcker.  Han har sökt massvis med jobb utan att ens komma på intervju. För någon vecka sedan lossnade det och han har varit på flera intervjuer. I måndags var han på en arbetsplats i Enskede och kom vidare. I går fick han göra ytterligare ett test och gick vidare igen. I dag gjorde han det sista och avgörande testet och fick jobbet. Jag har inte kunnat sluta le sedan jag fick beskedet. Till allas lycka börjar han arbeta redan på måndag.

En ruggigt glad mamma.

I natt kom Sofie hem från konfirmationslägret i Jämtland. Det hade varit intensivt med stora utmaningar men också väldigt roligt meddelade hon när jag skakade liv i henne på förmiddagen. I morgon ska hon arbeta på Donken ett par timmar och tjäna en extra slant och det blir ju bra för plånboken.

Nu är det dags att fira…

Vilken mysig bilsemester jag och Corinne har haft. Vår först anhalt var till Mora. Vi hade bokat en liten campingstuga som låg precis vid vattnet. Hur gulligt och charmigt som helst.

När vi hunnit med alla sevärdheter i Mora, lättade vi ankare och åkte vidare mot Rättvik.

Med en stor kopp kaffe i handen traskade vi ut på den långa piren i Siljan.

Vår färd fortsatte sedan vidare mot Carl Larsson gården. En gång i tiden arbetade jag som kollo-ledare i Falun. Under de perioderna gjorde vi flera kanothajker som passerade igenom Carl Larsson idyllen. Jag har många dråpliga minnen därifrån. Men framför allt så är naturen och dess omgivningen runt Sundborn helt fantastisk.

Vi tog en guidad tur runt huset och som vanligt blev jag alldeles tagen av hur fint det är på gården. Både Corinne och jag blev jätteinspirerad av de fina målningarna och all textil som Karin gjort. Tur nog var det inte turistsäsong och därför behövde vi inte köa alls. Det kändes jätteskönt att slippa trängseln som det annars brukar vara där.

Min dotter ville upptäcka allt som finns att upptäcka i Dalarna, så vi kuskade vidare i hettan och hamnade i Falukoppargruva.

När vi checkat in på hotellrummet och tittade oss runt i rummet  såg vi ett inramat kort på Dolly Parton. Häpet undrade vi vad det var. Snabbt förstod jag att det måste vara min man som låg bakom detta. När vi var till Grythyttan förra året fanns det fotografier på små söta kattungar i samtliga rum. Den begäran skickade han till hotellet när de undrade om han hade några särskilda önskemål. Nu var det tydligen dags igen…

På kvällen åt vi middag på Banken, en restaurang mitt i centrala Falun. Till varmrätt åt jag en piggvar i brynt smör som fullständigt smalt i munnen och gav mersmak. Den var otroligt god.

Nu ligger jag här hemma i sängen och hämtar mig… det är jobbigt att vara ute och semestra. Nu tänkte jag bara ta det lugnt och  koppla av.

I morse for jag och Corinne iväg till Mora. Vi tog ett stopp vid Gävle bro för att ”tanka” på lite el.

Resan gick som en dans på rosor. Med mig hade jag ju världens bästa chauffören.

När vi kom fram till Mora gjorde vi ett besök på Zorngården och museet som ligger bredvid varandra. Vi var båda två jättenöjda efter titten.

Corinne kollade upp alla restauranger i Mora och kom fram till att Kinahaket var det bästa. Efter en viss tvekan  gick vi dit. Aldrig mer att jag sätter jag min fot där igen, Never.

Efter att ha försökt få i mig ”3-små rätter” under en ganska lång stund bestämde jag mig för att det inte var värt att försöka få ner mer. Jag hade knappt ätit upp hälften på tallriken eftersom det smakade så illa. När den sista friterade banantuggan  var tagen ilade vi iväg snabbare än en avlösning. Vi hamnade i stället vid mållinjen för Vasaloppet.

Att åka på road trip med sin vuxna dotter är verkligen mumma för kropp och själ. Jag är himla glad att vi gör den här resan tillsammans och får uppleva olika saker ihop, bara hon och jag.