Författare: lamatrona

Den här veckan har gått i gåstakt, långsammare än det här kan det nog inte bli. Dagarna har verkligen inte rasslat förbi. Jag har ingen aning varför det blev så men så har det känts i alla fall.  Men nu är det  äntligen helg och det gör inget om helgen står helt stilla, för den vill man  ju bara njuta av, i alla fall jag.

Corinne har just dammat av sitt elpiano som stått i lägenheten en längre tid. Hon parkerade pianot i vardagsrummet och har klinkat på det av och till under dagen. Min man kom på att det var dags att även fixa till gitarren så han åkte till gitarraffären i centrum och köpte diverse delar till den. Nu har vi nästan instrument för en hel orkester, det fattas bara en triangel och sedan är vi i hamn. Jag ska höra med kidsen om jag kanske ska stå för movsen i bandet. Vi får se om de nappar på idén.

Sofie hänger på rummet och pluggar…hmm, Frued, han går tydligen aldrig ur tiden.

Med ren tur lyckas jag ibland hitta henne i all röra i rummet. Gissa om hon får bakläxa av städpolisen, d.v.s jag, alla dagar i veckan.

Nu ropar min man på mig,  det är dags att tända grillen. Det vankas många små och stora goda rätter på kvällens matsedel.

Årets första surströmminsintag är nu till sin ända.

När de mjälla firrarna var avvaskade och klara vaknade spyflugorna till liv och kastade sig hungrigt över oss och de stackars jäsbomberna som låg i den vita skålen och såg helt oskyldiga ut.

Vi flydde in till köket och satte oss i säkerhet. Det blev helt omöjligt att sitta ute.

Alltså, så gott med kokt mandelpotatis, surströmming och massor med lök i en tunnbrödklämma. Min man som inte är lika förtjust i den illaluktande fisken åt endast en liten fisk, medan jag klämde i mig tre fetingar.

När jag var liten brukade min Norrländska mamma och våra Norrländska grannar äta surströmming på balkongen i vårt hyreshus. Jag kan bara tänka mig hur poppis det måste ha varit bland grannarna. Min pappa brukade hota med att sätta på en klädnypa på näsan om de ens funderade på att sätta sig på vår balkong. Han slapp det, men doftströmmarna spreds sig  i alla fall  i hela huset även om sällskapet satt på balkongen.

Det är tur att vi bor i villa, de enda som lider av lukten är våra kära barn. De å andra sidan har storgnällt varenda minut sedan surströmmingarna landade på våra tallrikar. Roligare var det att plocka svamp tyckte i alla fall Corinne.

I morgon så är det jag som kommer att göra pastamiddag med alla Karl-Johan svamparna som vi skördade i dag. Jag har hittat ett nytt spännande Italienskt recept som jag tänkte göra, det lät jättegott.

Efter den goda svampsmörgåsen som vi åt till förrätt häromdagen känns det som om hösten smugit sig på ännu mer. Det blev heller inte bättre av att titta ut genom fönstret i morse och mötas av den betonggråa färgen på himlen och regnet som bara öser ner.

Tanken var att jag skulle dammsuga och städa huset i dag men det har varit fullt upp med möten och diverse andra saker som kommit emellan. Tyvärr försvinner ju inte dammtussarna i väg bara för att jag önskar dem ur livet. De finns säkerligen kvar tills jag kommer att ta ett fast grepp om den stora bullrande insugningsapparaten och ge dem en omgång, vilket blir vilken dag som… helst.

Corinne har inspark i dag. Hon ska börja på Stockholms universitet och ska gå en kurs i statsvetenskap, vilket hon tycker ska bli jättespännande. Hon är fortfarande osäker på vilken utbildning  hon ska satsa på framöver så för att mjukstarta det hela tycker hon att den här kursen blir ett bra alternativ och det håller jag med om. Det är bra att hon tar det lugnt och fundera igenom vad hon verkligen vill göra innan hon sätter sig i skolbänken på allvar igen.

Hurra, det är fredag, så skönt. I kväll är det jag som tänder ljus och myser loss med Taco-middag. Chelsie tyckte det var alldeles för länge sedan vi åt det så jag gjorde henne till viljes och ska servera det. Som vanligt lär vi väl inte se röken av de större barnen. De är ute och roar sig förmodar jag. Dags att sätta fart med allt mysande.

I går firade vi min man som fyllde år. Han har inte passerat 50-sträcket än, men det börjar närma sig. I present fick han en skärmaskin som han önskat sig. Tanken är att vi ska kunna leva på carpaccio under de närmsta tiden. Vi har nämligen suktat efter att kunna skiva tunna, tunna skivor av både oxfilé och tonfisk för att göra dessa salivrinnande rätter.

Födelsedagsbarnet fick välja middag och valde kräftor. Till det gjorde jag en kräftsoppa, recept kommer senare, för den var verkligen jättegod. Jag dukade även upp en västerbottenpaj. Men först bjöd jag på det här.

Avslutningsvis klämde vi i oss en tryffeltårta som var helt fantastisk god.

Om knappt en månad är det dags för nästa födelsedagsfirande. Tvillingarna fyller 19 år. Då är det deras tur att komma överens om vad som ska dukas fram på bordet.

Igår kväll bestämde jag och Corinne att vi skulle ta en tur till skogen och leta svamp i dag eftersom hon skulle ha en ledig dag. Vid nio i morse ringde de in henne och ville att hon skulle arbeta. Tråkigt för mig som sett fram emot en skogs-svamp-letar-dag med henne. Det verkar inte bättre än att jag själv får åka ut i någon av skogarna om det ska bli någon svamp. Dock inte lika roligt då.