Författare: lamatrona

Min man tog ledigt från arbetet i dag bara för att fixa med hallgolvet. Vi har varit tvungna att väntat in vvs-killen så att han kunde koppla på värmeslingorna. Äntligen kom han hit  i veckan så vi kunde vi sätta i gång och göra klart resten. Medan min man slet i sitt anletes svett åkte jag och Corinne, som var ledig från jobbet, till Skärholmens centrum och shoppade. Båda två hittade lite smått och gott, hon en tröja och två mobilskal. Själv gjorde jag ett superklipp och fann en jättefin stor nessesär för en spottsyver. När vi kom hem blev det dags att kavla upp ärmarna och hjälpa till med hallen. Jag for fram som en duracellkanin mellan hallen och källaren. Det var verkligen på håret att kakelfixet räckte. Jag klämde ut det till den absoluta sista kakelfixdroppen, det räckte precis. Vi tackar de högre makterna för det.

Nu är det dags för den här hjälpredan att förbereda fredagsmyset. Det blir fläskfilégryta och innan dess en liten apptitretare bestående av  jalapeniokrustader. Dags att tända ljus och duka upp så att det blir lite festligare.

Ha en riktigt fin novemberhelg.

Först på plats i morse stod jag jag utanför vår lokala bilmeck och väntade  ivrigt på att få byta däck på Audin. Jag är aldrig särskilt sugen på just den lilla uppgiften, men det var bara att bita ihop och få det gjort. Allt gick enligt plan och när jag susade därifrån kändes det väldigt skönt att vinterdäcken satt på plats.

När jag kom hem väntade Chelsie på mig. Hon och jag klämde in oss i  bilen och styrde kosan mot min mans arbete, vi plockade upp honom och for därefter  till Chelsies skola. Det var dags för terminens första utvecklingssamtal. Jag fick som vanligt stränga direktiv om hur jag ska sköta mig under dessa samtal det vill säga; inte prata . Den orden brukar aldrig vara särskilt svåra att följa eftersom min engelska är något, ehh, ringrostig. Med en känsla av lättnad över att mest behövt lyssna mig igenom samtalet åkte vi och lämnade av min man. Väl hemma ställde sig Chelsie och stekte fattiga riddare åt henne och André.

Även i morgon är hon ledig, det blir dag nummer två för utvecklingssamtal för dem som inte hade tid i dag. I kväll är det hon och jag som ska titta på Mamma Mia, den har jag visserligen sett men lovade henne att se om. Jag vill se tvåan, den har jag tyvärr inte kommit mig för att se än.

Det blev inte mycket till trattkantareller efter en tur i skogen, möjligen kan det bero på att de gömde sig under bladmassan eller så försökte de bara i största allmänhet gömma sig för att inte bli uppätna.

I går gjorde vi carpaccio för första gången själva. Det blev supergott. Jag älskar vår skärmaskin, best ever inköp någonsin. Den skar oxfilén i otroligt fina skivor, den sista finishen blev med kaveln.

Till det slank det ner ett glas bubbel.

När den Ikeaarbetande ungdomen kom hem från jobbet var det bara att sätta sig till bords. Hon  åt upp allt till sista pinjenöten, ett gott betyg med andra ord.

Dags att söndagsmysa med både äppelpaj och en bra film. I morgon blir det nya friska tag med en ny vecka och nya möjligheter.

I morse bestämde sig  jag och min man för att göra stan. Vi tog bilen till Östermalm och tog därefter en rejäl promenad på en mil runt om på Djurgården.

 Motvilligt följde min man med mig  in på Rosendahls trädgård och ojade sig över att behöva gå in dit. Väl inne i affären fick han syn på en sekatör för halva priset. Då plötsligt sken han upp som en sol och stod stunden senare och betalade för den. Det var inte svårt att retas med honom efter hans kap, Yes, det fick han äta upp ett bra tag.

Och vi gick och vi gick…

Längtade inte in på Gröna lund, det var kollosalt mycket folk där.

Tre timmar senare dåsade vi ner på restaurang; Strandvägen 1 och åt brunsch. Jag fick in en kall egg royal, som inte smakade gott alls. Fem tuggor senare kände jag hur maten växte i munnen på mig. Där tog det stopp och jag fick inte ner en tugga till.

Inte mycket blev uppätet på min tallrik, men det spelar ingen roll för i kväll äter vi riktigt god mat.

Trevlig alla helgonskväll.

Med tanke på den betonggrå dagen är det ett under att jag lyckats ta mig igenom den. Det var tur att Sofie ställde sig och bakade bullar. Den tjejen kan verkligen baka. Bullarna var urgoda och  mitt humör höjdes avsevärt efter att ha klämt i mig två av de smöriga och sockerstinna skapelserna. En riktig fredagshöjare.

Jag och André fortsätter att vara riktigt spänstiga, early birdy i morse stod vi givakt på Sats. Jag med mina medtagna gymnastikskor och han utan. Snällt nog erbjöd jag mig mina skor, tacksam tryckte han in sina fötter i storlek 42 i mina 39:or. Något plågad och med hoptryckta tår körde han icke leende igenom passet. Så fort vi var klara med alla maskinerna kilade vi mot omklädningsrummet. Innan han vek av till herrarnas tog han snabbare än en avlöninga av sig skorna och i samma stund såg jag hur lättad han blev. Det blev ett väldigt tåviftande och jag förstod fötternas glädje över att få slippa vara frihetsberövade. Fortsättningsvis kommer han kanske inte att glömma gymnastikskorna hemma igen, om så, blir det säkerligen tortyr igen.

Dags för allhelgonahelg, så härligt.

Trevlig helg.

Jag och Chelsie tog en tur till Hågelby gård i Tumba. Utan att överdriva höll vi på att blåsa bort bland alla spöken och gastar i skogsområdet.

Även om vindarna ven över våra huvuden, tyckte vi ändå det var rätt mysigt att gå omkring i den vackra miljön.

När vi promenerat klart runt naturreservatet kände vi att vi ville in i värmen och pyssla. Chelsie meddelade att hon var iskall. Jag förstod det med tanke på de moderiktiga byxorna hon hade på sig med jättehål på knäna. Jag hummade något om att ett par långkalsonger kanske hade varit på plats. Men på det örat tror jag inte riktigt hon lyssnade till.

Då var det bättre att sitta inne och gröpa ur familjens införskaffade pumpa med vårtor på. Vilken tur vi hade som fann just en sådan, alltså en med vårtor på.

Jag gröpte ur grönsaken.

Chelsie pimpade den.

Happy Halloween.