Författare: lamatrona

Min man ringde upp mig vid lunch-tid och berättade att han satt på Mcdonalds och hade klämt i sig en hamburgare. Under tiden hade han med andra handen tryckt på knappen på telefonen och anmält sig till en språkkurs i tyska till våren på Dalarnas högskola i Falun. Jag undrade torrt om detta var hans sätt att göra slut på efter 26 år tillsammans. Han förtydligade sig och berättade att det inte riktigt var så illa, det är en distanskurs han skulle gå. I hans arbete underlättar det att vara språkkunnig, men tyska vete tusan om det är så internationellt gångbart. Som en blixt från klar himmel kom han plötsligt på att vi pratat om att ta en tur till Tyskland i sommar och då kommer han ju att få all anledning  att prata tyska, så praktiskt. Han tänker alltså gå en tyskakurs i vår för att bli fena på att beställa in mat och öl i Tyskland? Tja, sämre anledningar finns det ju förstås. Då får vi väl hoppas på att vi kommer iväg då.

Mina tyskakunskaper efter tre år i grundskolan är numera ett minne blott. Utom att jag fortfarande kan böja ett par verb, varför just det fastnade i huvudet på mig och inte lämnat min stackars hjärna i fred efter 40 år är ytterligare ett världsmysterium. Men vem vet,  just de orden kanske jag får användning av vid rätt tillfälle, och det kanske blir i Tyskland i sommar. Wow, så spännande det ska bli.

Tschüss!

I morse tog jag och Corinne bilen till M.O.S. Tanken var att medan vi shoppade skulle vi tanka på lite mer el i bilen, men nä, det var fullproppat med Teslor på alla uttag. Annars tycker jag att det är bra att det finns flera parkeringsplatser för oss med elbil. Nåja, vi fick klara oss ändå.

Innan vi ens hade satt i gång med den seriösa julshoppingen skrek Corinnes mage till. Utan förvarning stod vi plötsligt utanför en av de asiatisk restaurangerna och beställde in varsin varmrätt.

När energin åter var på topp fortsatte vi att plöja oss igenom diverse butiker, vi for fram som två bulldozers genom folkhavet. Det blev inte riktigt så mycket julklappsshoppat som jag tänkt eftersom det skulle provas kläder och mössor i stället.

Nu gjorde inte det så mycket eftersom höjdpunkten var att umgås med dottern. I morgon blir det nya friska shoppingtag och jag kan väl säga som så här att i och med M.O.S. besöket fick jag en bättre bild av vad jag kan tänka mig köpa till diverse familjemedlemmar i julklapp och det var inte illa det heller.

I kväll bjuder jag på halloumi- och grönsaksbiffar till middag. Jag har börjat laga mer och mer vegetariska rätter, vilket känns både frächt och nyttigt. Min man, André och Chelsie är riktiga köttomaner så dem försöker jag att omvandla till att bli mer veggisar. Det går ganska bra eftersom det är just den sortens mat jag matar dem med, hehe. Ja, då så, nu var det dags att ta sig an kastrullerna i köket och sätta igång och ägna sig åt lite kokkonst om det ska bli någon middag i kväll, hepp.

I förra veckan tog jag steget och loggade ut från Facebook både på datorn och telefonen. Jag är less på att allt som jag googlat på kommer upp i mitt Facebookflöde, har även tröttnat på all reklam som dyker upp i tid och otid. Från och med nu kommer det att bli en pause från detta media, det känns som ett bra beslut.

I går inmundigade vi den traditionella glöggen med tillbehör. Det var mysigt och gott. I år köpte jag choklad- och hjortronglögg från Åre chokladfabrik till barnen. Jag och min man drack Grythyttans skogsglögg, alla var nöjda med valet.

Älskar mina söta kaffekoppar med ben som numera har blivit  våra nya glöggkoppar.

Det är tur att det börjar lacka mot jul för vädret därute blir man ju inte munter av. Regn, betonggrå himmel och på det ett kompakt mörker. Inte ett dugg skojigt.

I dag har det pyntats och fejats mest hela dagen. Nu är alla julstjärnor och ljusstakar på plats. Julmusik blandat med mestadels Abba-låtar har strömmat ut ur högtalaren i köket non stop. Det bästa med jultider är nog att tända julstjärnorna och ljusstakarna i alla fönster, det lyser upp huset så fint.

I går kväll satt jag och min man kvar efter middagen och diskuterade julklappar till barnen. Vi brukar alltid satsa på att köpa en rejäl julklapp åt dem var, men de kommer också att få lite småpaket.  De flesta av barnen har varit tydliga med vad de vill ha så det är inga problem. Nu inväntar vi bara på Sofies julklappslista, hon har inte bestämt sig för vad hon vill ha. Jag har inte börjat klappjakten än, men tänkte sätta igång med det i veckan som kommer.

I går åt vi Nils-Emils gubbröra till förrätt. Det med tanke på att komma in i lite justämmning och träna upp magen inför det annalkande julbordet som sakta men säkert börjar närma sig. Till det drack vi ett glas Jever, vilket är mitt favorit mellanöl.

När Corinne slutar arbeta i  kväll ska vi dricka glögg och äta pepparkakor med ädelost på. Jag hoppas hon skyndar sig hem. Jag längtar efter årets första glögg.

Och nu minsann är första ljuset tänt.

Alla utom jag och Sofie är ute på landet. Sofie flög till London. Av snapp-bilden hon skickade i morse på hennes kompisars ryggar förstod jag att hon var på fastmark igen.

Det betyder att ”chica alta” har landat på engelsk mark, håll i er England, här kommer hon. De andra är på landet och eldar. Även Corinne skickade mig en snap där jag ser hur min man står i högsta hugg och eldar upp soffdynan till vår utesoffa, gulp, vad händer? Min man förklarar sig med att när jag i morse sa att han kunde elda upp en av filtarna i uteförrådet betydde det egentligen enligt honom att han skulle elda upp soffdynan, ehhh,  filt, soffdyna… stor skillnad, eller? Tyvärr verkar det heller inte vara det enda som brann. Plötsligt ramlar det in en film på hur min pyroman till man  eldar upp våran kära gamla skottkärra, milda makaroner, det går tydligen inte att lämna dem ensamma en sekund på landet. Vad kommer att brinna härnäst?

Jag älskar filter, inte en rynka så långt ögat når. Nåja, jag kanske överdriver, en och annan sticker tydligt fram ser jag. Hm, det krävs tydligen mer filter för att mina ska försvinna, hehe. Jag älskar alla mina 54 år, med rynkor och en näsa och ett par öron som bara växer. För visst är det så att just de delarna aldrig slutar växa?

Huvudsaken är att jag fortsätter vara pigg, kry och glad och inte förlorar tilltron till mänskligheten. Det kan man ju lätt göra i dessa tider. Ju mer jag läser om Trump, Bolsonaro, Orbán  och Jimmy Åkesson  desto argare blir jag och undrar hur det kommer sig att folk överhuvudtaget kan tänka sig att rösta på en sådan person. Blir man som person mer uppfylld av detta hat? Känner man sig mer värd av att se ned på andra människor? Återigen, frågorna är många och det finns antagligen tusentals svar på det, men ibland måste man bara gå till sig själv och fråga sig: vill JAG det här?

Nu till någonting mer lättsammare, det är ju fredagkväll ändå. Sofie åker till London i morgon med sina vänner. Hon ska vara borta till på måndag. De ska träffa en kompis som flyttat dit. Låt oss säga att hon just nu är eld och lågor.

❤️❤️❤️❤️

Med ett ovanligt välstädat rum dessutom.

Trevlig helg.