Författare: lamatrona

Phu, som vanligt varje år den 23 december jobbar jag hem julmaten som en iller. Ingen rast ingen ro på hela dagen. Tack och lov hann jag med det mesta på listan som skulle göras. Förutom all julmat har vi även pyntat och nu trängs en massa tomar lite varstans i stugan.

En illgrön julgran har flyttat in i Chelsies rum, lyckligt har hon pyntat den ordentligt. Det gröna i granen är numera ett minne blott.

När Corinne slutade jobbet var det dags att klä granen.

Tvillingarna bjöd på en julsvängom…

Fjärde ljuset är tänt och nu är det bara att vänta in tomten. Vilket kommer att bli ett spännande moment i morgon. Just det lilla delen av julafton kommer att bjudas på en liten överraskning. Dags att sätta sig och pusta ut en stund innan stormen tilltar.

Nämen, vi blev med gran ändå. Jag misströstade ett tag och trodde nog att vi kanske skulle få ett mega granproblem, det på grund av att vi både var sena med inköpet och att vi inte kunde åka runt bland alla granförsäljarna som vi brukar göra och välja ut en ståtlig rackare. Jag skyller detta på min man eftersom det var han som vägrade klämma in en barrande och kådaindränkt gran i skuffen på nya bilen. Hur som helst; i dag slog vi promenerande till. Vi lyckades hitta en ganska ståtlig kungsgran som med hjälp av sonens armmuskler släpades hem.

Nu står den utanför huset och väntar på att bli insläppt i värmen.

Två pysseltjejer har hållit igång med diverse fina skapelser under dagen.

I morgon ska skinkan in i ugnen och det ska lagas fullt med mat. Men nu är det dags att ta kväll och njuta av lugnet, ett tag till.

Då var det dags igen för det stora pepparkaksbaket. Vissa tog det till nya höjder.

Hon är verkligen tidernas bakdrottning. Allt bak hon rör vid blir…speciellt.

Nu håller vi tummarna att den står i givakt ett tag till, än är det inte jul.

Dagarna bara pinnar iväg. Det är och har varit väldigt mycket att fixa i ordning inför julen. Fortfarande lyser julgranen med sin blotta frånvaro. I år kan vi inte åka runt bland alla granförsäljare och välja ut den perfekta granen för att sedan slänga in den i bilen som vi brukar göra. Vår nya bil har inte det utrymmet.  Det innebär att vi måste kånka hem graneländet från ett närliggande stånd. Såklart är jag lite orolig över att vi inte kommer att finna en snygg-gran på grund av det begränsade utbudet. Jag kanske helt enkelt får nöja mig med en hatt-gran.

Det känns  skönt att det är en helg inklämd innan julafton, det blir inte lika stressigt att komma i ordning med alla julbestyr då. Jag gör mycket av julmaten från skratch och därför är det skönt att ha mycket tid på sig. Dagen före julafton brukar jag stå som fastnålad vid spisen, vilket jag tycker är jättekul, men stressigt kan jag tillägga. Några av rätterna har jag redan gjort och även hunnit frysa in. Julgodiset som barnen tillverkat har av någon konstig anledning sinat.. rejält. Frågan är om vi ens kommer att kunna servera en endaste läcker julknäck på självaste julafton eller om allt kommer att vara hopplöst slut. Jag gillar att laga mat, julbaket och all godistillverkning har jag däremot överlämnat med varm hand till barnen och det verkar ju gå sisådär.

Men tänk om vi får en vit jul? Vore inte det fantastiskt roligt? Jag håller verkligen tummarna att snön består. Det är man ju verkligen inte bortskämd med. Jag kan knappt komma ihåg att vi haft särskilt många vita jular under mina 54 år. Det vita landskapet piggar dessutom upp omgivningen.

 Innan Sofie fick sin tandställning för ett par år sedan drog tandläkaren ut 4 av hennes tänder. När hon 2 1/2 år senare äntligen blev av med den och det medföljande gummibandet drog alla en lättnadens pust, tills det var dags igen att sätta in nästa munmojäng. I våras fick hon en bettskena att sova med eftersom hon biter ihop käkarna så pass mycket att hon får huvudvärk. Det har gått ganska bra tills hon tappade bettskenan i golvet för någon vecka sedan och den gick sönder. I går var det dags för ny undersökning av bettet och skenan. Skenan gick att laga men bettet såg inte bra ut. Hon har brosk i käken och kan inte öppna munnen ordentligt och därför behövdes det ytterligare ett instrument för att få fason på det.

Den här käkböjaren ska hon göra några övningar med minst tre gånger per dag. Hon längtade särskilt till att göra den i skolan med start i dag.

Om alla i familjen tyckte det såg kul ut?

Haha, absolut. Vi har inte kunnat sluta skratta. Sofie själv, är ju väldigt underhållande i sig och väldigt rolig. Ju mer hon berättade om besöket på Eastmannainstitutet desto mer skrattade alla hysteriskt.  Hon kan verkligen konsten att liva upp sin omgivning och tur är väl det.

Då var det dags att börja värma på ärtsoppan och steka pannkakor. Visst, det är ju Lucia i dag men det är också pannkaks-torsdag, dags att sätta fart.

Det blev pompa och ståt i går på vår Nobelmiddag. Jag tycker att Nobeldagen är värd att uppmärksammans inte allra minst för att fira de fantastiska vetenskapsmännen/kvinnorna. Extra roligt tycker jag att det var att att kanadensiskan Donna Strickland fick delat Nobelpris. Hon blir den 3:e kvinnan som någonsin får priset i fysik. Dessutom verkar hon vara väldigt rolig, två flugor i en smäll. Kvällens höjdpunkt blev dock valet av klänningar. Av allas kreationer blev jag nog allra mest förtjust över Victorias recykling-klänning som Silvia bar för ett antal år sedan. Jag sitter här och funderar på vilket gammalt avlagt plagg som jag någon gång i stenåldern burit på och som barnen skulle uppskatta att bära på in case of  Nobelmiddag. En sak kan jag säga redan nu, det blir inte lätt.

På vår lilla Nobelmiddag sjunger alltid min man ut en liten fanfar och meddelar sedan vilken familjemedlem som vunnit vad och motivering till varför just den får priset. Det är alltid lika spännande att få höra vem som vunnit och varför. Innan vi kom till den lilla detaljen åt vi riktigt god middag, såklart med bubblande pommac och ett glas med lite andra bubblor i mitt och min mans glas.

Kan en veckodag starta bättre?

En Nobeldag, utan Svenska akademiens hånflinande Horence Engdahl, vilken lättnad!

I går besökte vi julmarknaden i Sigtuna, den missar vi inte för allt smör i Småland. När vi kommer dit brukar vi alltid börjar med ett besök på Tant Brun, så även denna gång.

Det  blev ganska krångligt att ta sig in i kaffestugan. Låset till dörren gick inte att få upp. En i personalen slet och drog i låset men inte mycket hände. Han fick professionella tips av gubbarna som satt vid bordet och fikade. De föreslog en Chuck Norris kick-spark. Den medelålders personalen verkade inte var helt med på noterna. Efter ett tag slet han fram en skruvmejsel och fick så småningom bukt med låset.

Medan regnet strilade ner stod vi huttrande utanför och väntade på att han skulle få upp dörren. Det fick han inte medans vi stod därute, så vi var tvungna att smita in genom köksingången. Väl på plats beställde vi in ett par jultallrikar, kaffe och varm choklad med vispgrädde.

Och lite syskonkärlek på det.

Även om det duggregnade  och vädret var allmänt grått, var det ändå mysigt att flanera runt längs med stånden.

Varje år brukar vi äta varsin Bjärstaklämma till lunch. Det ståndet fanns inte kvar i år så vi fick hålla tillgodo med ett nytt ställe. Och det var inte vilket ställe som helst. My God så gott det var. Chelsie som hade beställde créps ångrade sig när hon smakat på min viltkebab. Hon klämde snabbt i sig sin lunch för att sedan fortsätta att trycka i sig resten av min klämma.

När vi mätta och belåtna gick till torget stod tant Brun, tant Grön, tant Gräddelin och farbror Blå där. Ingen av ungdomarna ville ställa upp på kort tillsammans med dem. För övrigt tyckte de att  jag var oerhört pinsam mamma som ens föreslog en sådan sak.

Gågatan som julmarknaden håller till på är ju inte särskilt lång, därför passade det fint att samtidigt ta en bensträckare längst med strandkanten. Det var vindigt och en smula kallt men jättevackert.

Det blev en riktigt härlig- och mysig familjedag. Jag älskar när vi gör saker och ting tillsammans och det är alltid lika kul att de följer med. Sofie stannade hemma för att plugga, hon har fullt upp med en massa prov i veckan och kände sig tvungen att sitta med näsan i matteboken, stackaren.

Om en stund tänkte jag sätta igång med att fixa iordning inför  firandet av Nobeldagen, det har blivit en viktig tradition i familjen.

Förra året fick Corinne slalompjäxor i julklapp. Under veckan vi var i Åre tyckte hon att pjäxorna klämde åt för hårt och hon fick svårt att andvända dem. I dag åkte vi till Länna sport och formade om skalet.

Och där fick hon stå rakt upp och ner i en hel kvart.

O

Hemma har det bakats för fullt. Corinne med sin hjälpreda Chelsie gjorde lussebullar.

Övning ger färdighet för lussebullarna blev jättesmarriga. Förra årets julbak blev en katastrof, hon brände vid det mesta. Årets julbaksinsatts kunde inte starta bättre.

Sedan blev det pepparkaksbak och till det en massa julsånger.

 Min man köpte hem två spännande ostar till kvällens ostbricka och till det har jag både kex och surdegsbröd. Jag kan knappt bärga mig att sätta tänderna i dem, mums.

Trevlig helg.