Road? Absolut

I morse satt jag med en rykande kopp kaffe i ena handen och en äggmacka i den andra. Det är ju så råkallt i dag så det känns som om man aldrig skulle bli varm igen. När jag stapplade in på Sats kände jag mig mer som ett frustande gammalt ånglok än en pigg motionär. Jag undrar om det är något smygande på gång som börjar dra ner mitt immunförsvar, kan det möjligtvis vara en förkylning i antågande?

Häromdagen åkte  jag och Corinne och storhandlade. Precis när vi parkerat bilen intill stolpen som utgör en parkeringslinje ställer sig en annan kille med sin bil mellan parkeringsstolparna där utfarten sker.

Oberörd hoppade han ut bilen och hastade i väg till affären. Häpet står vi kvar. Hur svårt ska det vara att parkera rätt?  Inte verkade han ha bråttom heller. Först handlar han ett storpack med Dafgårdrätter sedan ser vi hur han sitter i cafeterian och glupskt smaskar i sig en illröd spinkig korv. Det är tur att jag stöter på sådana här nissar lite då och då, de förgyller min tillvaro på något sätt.  Jag misstänker att jag är ganska lättroad.

På allas läppar…

…Palt

Vi har ätit  pitepalt så att det sprutar ut ur öronen på oss alla. Chelsie åt en stekt palt både på morgonen och när hon kom hem från skolan. Själv smaskade jag och Corinne i oss varsin till lunch.

Paltkoma var bara förnamnet när vi äntligen lyckades bli klara med lunchen. Herregud, vad det tar på krafterna att sätta i sig en stor rund potatis- och kornmjölsboll.

I dag var det dags för min andra stötvågsbehandling hos min sjukgymnast. Jag har fått en förslitningsskada vid höften. Efter 3 minuter med ett gäng stötvågar låg jag och ångrade att jag klämt i mig all palt. Det var knappt jag tog mig upp från britsen efter den mangeln. Några stön senare kändes det riktigt bra. Jag tycker att övningarna jag har fått i hemläxa och behandlingen är en bra kombo, nog tycker jag att jag känner mig bättre.

Guldigt värre

Det blev en bakdag för mig och Chelsie. Vi passade på eftersom det är hennes sista dag på julovet. Vi gjorde både kladdkaka och guldchokladbollar med dumlegömma.

dsc_0010-17

dsc_0036-8

dsc_0043-13

dsc_0029-12

Guldchokladbollar med Dumlegömma, 25 st:

100 g rumsvarmt smör

0.5 dl kallt kaffe

1 dl florsocker

5 dl havregryn

2 tsk vaniljsocker

0.75 dl kakao

0.75 dl o’boypulver

13 dumlekolor

Guldpulver att rulla bollarna i och pyntglasyr

Gör så här: Börja med att mixa smör, kaffe och florsocker i en matberedare.

Tillsätt sedan havregryn, vaniljsocker, kakao och oboýpulver, mixa ihop till en klibbig men inte lös deg.

Dela dumlekolorna på mitten. Tag 1 rågad tesked med chokladbollssmet och tryck in en halv dumlekola, rulla till en boll. Häll upp guldpulver i en skål och rulla runt dem i det. Dekorera med pyntglasyr.

dsc_0040-10

Det nya året går visst i guld ser jag, först guldklor till mina humrar på nyår och nu det här.

dsc_0041-12

dsc_0035-13

Året ser minst sagt lovande ut, kunde inte starta bättre. Kan det möjligtvis bli ett guldår?

SKHLM

Jag och Chelsie åkte till Skärholmen centrum eller SKHLM som det numera heter. Att det har changserat de senaste åren är ju ingen hemlighet… men nu, sorgligt. Fler och fler affärer har bommat igen, dock har någon enstaka tillkommit. Men för övrigt är det glest mellan butikerna. På flera håll har man stängt av områden där man förr kunde gå runt och shoppa.

Bokhandeln kunde man dock lita på, de hade inte slagit igen. De har två våningar med böcker, pennor, gosdjur, nykelringar och almanackor. Vi var för övrigt solokvist i den stora butiken. Jag hoppas de fortsätter hålla ut. Både jag och flera av barnen gillar att gå omkring i bokaffärer, det är något visst med att gå omkring och klämma, känna  och titta i böcker.

I morse susade Sofie ut genom dörren och tog pendeln till skolan. Hon var lagom taggad och undrade om skolan verkligen hade tänkt igenom beslutet om att klämma in simning/livräddning på idrotten såhär på första skoldagen. Det hade hon rätt i, det lät inte så genomtänkt. Fast å andra sidan det kanske behövs en rivstart för att komma igång.

Nya friska tag

I mitten av januari börjar André plugga filmvetenskap på universitetet. Efter att ha jobbat ett halvår som videokodare på Posten blev han sugen på att göra något annat. Han vet fortfarande inte riktigt vad han vill bli, men tänkte att filmvetenskap kan vara en bra början på någonting nytt.

Det bästa är att han kommer att kunna fortsätta jobba på Posten. Han kommer att ta några enstaka pass i veckan, det blir perfekt för plånboken.

Finito

Efter julaftonens julgransras hämtade sig aldrig vår kungsgran. Det visade sig att julgransfoten hade spruckit. Undet två senaste veckorna har den inte fått en droppe vatten och därför bestämde vi oss för att göra julgranslivet kort. I dag dansade vi ut barreländet.

dsc_0001-16

dsc_0013-19

DSC_0016-18.jpg

Det blev som vanligt dans runt granen med pigga jullåtar att sjunga till. När vi långdansat oss igenom Sofies rum, Andrés rum, toaletten och hallen kunde vi äntligen pusta ut och alla fick varsin godispåse. Flämtande och något anfådda och med ett stort leende på läppen tror jag att alla kände sig nöjda med att julen numera är avklarad.

Taco-kväll

Yes, det har pysslats en hel del under dagen. Vädret har ju inte riktigt varit med oss, bara en massa regn och en tung grå färg på himlen. Deppigt värre, så här på en fredag.

André har varit desto spänstigare på gymmet, han är så grym.

På förmiddagen var jag iväg till en sjukgymnast och gjorde en kulstötsbehandling.  Jag har fått en förslitningsskada på höger höft. Det började med att det gjorde ont när jag gjorde vissa rörelser på gymmet och efter ett tag fick jag problem med att gå. Efter att ha haltat mig igenom några promenader bestämde jag mig för att uppsöka en sjukgymnast. Hon konstaterade att jag har en förslitningsskada och gav mig i hemläxa att göra ett par övningar varje dag, vilket jag har gjort. Det går åt rätt håll och jag börjar bli bättre. Men för att bli helt bra har jag börjat på kulstötsbehandlingen som jag kommer att gå på en gång i veckan fram tills min höft är i toppskick igen.

I kväll ska Sofie ha födelsedagsmiddag här hemma. Hon ska bjuda sina vänner på vegetarisk taco. Vi andra får hålla oss borta från köket. Chelsie har en kompis på besök som ska sova över. De kommer att vara i vår lägenhet som ligger längst ner i huset, där ska de se på film och roa sig så gott de kan. Jag och min man får mysa i vardagsrummet i stället och det kommer att kännas lite ovant eftersom vi mest håller till i köket på helgerna.

Trevlig helg!

Slöa och slappa

En dag full med motion. I alla fall för somliga.

DSC_0012-22

På eftermiddagen  tog jag och Chelsie en tur till 4h-gården i närheten av oss. Det var kallt och isigt. Jag med mina Ice-bugs på fötterna tog mig galant fram, medan Chelsie for fram som Bambi på hal is.

DSC_0021-18

Det är inte helt lätt att få ut ungdomarna på en promenad i det vackra vinterlandskapet. Efter visst tjat lyckades jag övertala Chelsie att följa med. Sofie var mer svårflörtad och var inte ett dugg intresserad av att lufta av sig.

DSC_0030-10

Det ska bli skönt när skolan sätter i gång i slutet av nästa vecka. Under lovet har alla skolbarn mest latat sig och tagit det megalugnt. Det kommer att bli bra med lite ordning och reda på torpet så fort vardagslunket klickar in.

Början på något nytt

Jag ser verkligen fram mot det nya året. På hemmaplan har 2018 varit ett bra år, men ute i världen har det varit desto större oro. Nationalismen, klimatet och Donald Trump. Det är lätt att bli deppig när man följer nyhetsrapporteringarna och när rubrikerna skriker ut om alla hemskheter som händer i världen och det som sker runt omkring oss, men det finns hopp. Metoo är ett av dessa. Jag vill också slå ett slag för alla dessa ungdomar/ unga vuxna som vågat öppna upp om psykisk ohälsa, och som står upp för sin sexuella läggning. Heja er! Jag tror att många människor är kapabla att välja den rätta vägen i svåra tider. Samtidigt är det viktigt att bibehålla framtidstron. Genom åren har jag stött på energitjuvar och de som aldrig är nöjd över någonting och de som ständigt tycker synd om sig själva. Det kan verkligen ta musten ur en. Som tur är har jag väldigt många fantastiska, varma och positiva vänner. Livet är inte alltid enkelt och ibland  går man igenom oerhört påfrestande perioder, men det är en helt annan sak än att vara bitter på livet… jämt. Själv har jag tagit en del tuffa beslut genom åren och bestämde mig då för att avsluta både släktskap och vänskap på grund av just detta. Jag tror att alla kan åstakomma både små och stora förändringar i livet om man bara vill och vågar. Kanske är det dags att ta det där steget? Det kan ju leda till att man mår bättre i både kropp och själ och dessutom  få lite sinnesfrid. Och vem vill inte det?

DSC_0005-13

Happy new year

I dag är det inte vilken dag som helst, för i dag fyller Sofie 17 år.

DSC_0106-2

Min humoristiska och superhärliga tjej som lyser upp tillvaron var hon än befinner sig i världen, i dag är det hennes dag. Grattis.

I går var Sofies gudmödrar på plats och firade in det nya året med oss.

DSC_0027-192

Älskar att äta och dricka gott tillsammans med dem. De liksom vi älskar att njuta av livets goda.

DSC_0021-17

DSC_0033-14

Vi åt gratinerad hummer till förrätt. För att göra det hela lite festligare limmade jag på bladguld på klorna. Ingen av ungdomarna (förutom vegetarianen Sofie) missade hummern.

DSC_0035-13

DSC_0039-8

När ungdomarna smaskat  klart på sina förrätter blev det fart på dem. Huvudrätten bestående av oxfilé, hasselbackspotatis och kantarellsås hade de inte tid med utan gick iväg på andra festligheter och lämnade oss andra åt vårt öde.

DSC_0067-6

Det blev en verkligt fin och härlig kväll. Vid tolvslaget skålade vi in det nya året och sa tack och adjö till 2018. Nu börjar ett nytt  och spännande 2019 som förhoppningsvis kommer att bli ett kalasår.

DSC_0048-10

God fortsättning på det nya året.