Författare: lamatrona

En heldag i bil tar verkligen musten ur en. I morse styrde vi kosan mot Åre. Vi startade vid sju på morgonen och kom fram vid fem på kvällen. Det blev ett par rejäla stopp för att bilen skulle eltankas. Ingen i familjen är några fika-människor direkt, men eftersom stoppen blev långa valda jag ändå vid ett tillfälle att klämma i mig en gräddig semla.

Barnen var en smula nyttigare och åt varsin äggsmörgås.

Resan gick bra. Inga större händelser att rapportera. Som vanligt hade vi radiobingo. Chelsie lyckades vinna två gånger. När vi närmade oss Åre inföll den blå timmen.

Den såg vi ganska exakt när vi hade Åreskutan i sikte. Tyvärr ser man inte riktigt hur blått skenet är på bilden, med det var helt amazing. Snart är det dags att sätta igång med söndagsmiddag. Min man har just börjat hacka lök.

I går var det dags för Chelsie att ta ut sin tandställning. Hon har haft helräls både uppe och nere i käken i ett år. Innan dess hade hon en annan tandställning i ett par år. Nu hoppas jag att detta är slutet på tandställningseran. Hon har haft tandställning i princip hela sin skoltid. Helt över är det ju inte riktigt. Hon fick en genomskinlig skena som hon ska använda två veckor konstant (utom när hon äter) och efter det ska hon sova med den. Jättenöjd var hon inte över beslutet, helst ville hon slippa alllt som har med räls/skenor att göra helt och hållet.

Fast å andra sidan, vilka fantastiska rader av raka tennsoldater som man numera kan beskåda i gapet.  Dessutom blir man ju nästan bländad av de välpolerade gaddarna. Hon har skött processen både tålamodigt och med en otrolig nogrannhet. Det blev ett glasklart A, rakt igenom hela hennes skötsel av tänderna.

  Det börjar dra ihop sig till vår Åre-tripp. I elva års tid har vi hyrt en fjällstuga i området och då alltid v. 9. Det beror ju på att barnen har sportlov vid den tiden på året. Den här gången följer inte Sofie med, hon vill vara hemma och njuta av lovet i Stockholm. Vi andra håller som vanligt på att längta ihjäl oss. Nytt för i år att vi åker elbil dit. Det betyder att vi måste anpassa resan efter var alla Teslaladdare finns. Efter många års bilkörande till Åre vet vi numera var vi tankar, äter lunch och handlar. Men icke denna gång, nu blir det nya jaktmarker att undersöka. Förvaringsplatser i bilen är knappast något Teslan är känt för, så lite orolig är jag över hur vi ska få plats med allt. För någon månad sedan köpte vi en bakbox i stället för takbox till bilen. I den kommer vi att få plats med både skidor, pjäxor och inte så mycket mer. Kanske vi kan klämma in några ryggskydd också men sedan är det nog tvärstopp. Redan nu när jag blickar ut över alla skidkläder, ullunderställ, hjälmar, sängkläder och handukar i vardagsrummet undrar jag hur det här ska gå. Såklart kan vi ju alltid försöka peta ner tandborsten i bröstfickan så att åtminstone den kommer med, men allt annat då? Gahhh, det ser inte särskilt ljust ut på packningsfronten. Det är tur att min man är bra på att stuva in saker och ting och i det här fallet får vi hoppas på mer än tur. Men oj vad mysigt det ska bli.

Förra året var det svinkallt med minusgrader mellan 20-30 grader. I år lutar det mer åt att det blir plusgrader. Jag håller tummarna att det blir bra skidföre så att man kan njuta av skidåkningen och kanske lite hopp om sol.

Vad det spritter i kroppen. Vårkänslorna spirar och luften är ljum. Jösses, vilken härlig dag. I morse satte jag och min man på oss varsina solglasögon på näsan och promenerade ut i det vackra vårvädret. Med spänstiga steg vältrade vi fram på de grusiga gångarna. Jag blev så glad att jag föreslog att vi skulle grilla korv till lunch ute, till och med barnen var med på noterna.

Jag och min man kunde ganska snabbt konstatera att vi behöver en ny grill. Den vi har sjunger troligtvis på sista versen. Vi hann att bli vrålhungriga innan det blev någon egentlig fart på korvgrillandet. Men ute stod vi en stund med varsin korvrackare i handen tills räksalladen fick eget liv och började göra avtryck på altanen, då blev det dags att skynda in och smaska i sig resterna kring köksbordet i stället. I kväll blir det lite mer finmiddag. Vi äter toast skagen till förrätt, till huvudrätt hittade vi en bit fin tonfisk som legat i marinad. Det blir en jordärtskoksgratäng till. Vi avslutar hela härligheten med hemmagjord italiensk chokladglass, som för övrigt är den godaste glassen jag någonsin ätit.

I morse förberedde jag en liten överraskning till alla barnen.

Såklart måste denna dag uppmärksammas.

Man kan nog säga att vi hade himlen på vår sida i morse, den var illröd med ”lots of love”  från den begynnande soluppgången. Frukosten intogs med stor glädje, det är inte var dag morgonen börjar så här fint.

Till i kväll har jag köpt hjärtgodis som jag tänkte bjuda på.

Chelsie ska iväg och klippa sig lagom till middagen. André ska ut på restaurang med sin date och några kompisar. Corinne arbetar sent som vanligt. Därför bestämde jag att det inte blir något jättemärkärdigt som serveras i kväll. Vi myser helt enkla med små medel.

Trevlig alla ❤️-dag!

Jahaja, då har vi fått fiber på vår pyttelilla ö på landet, makalöst. Det händer en del spännande saker därute, minsann. Nu är det prat om att även sätta upp ljusstolpar vid tomtgränsen till de som betalar för en. Det finns just nu 19 befintliga hus på ön, varav två bofasta och resten fritidshusägare. Det finns två gäng på bygden, ett som ser utveckling som något positivt och ett annat gäng som tycker att saker och ting ska vara precis som det alltid varit. Inom gängen finns det också några som har något mer avvikande karraktärer, med andra ord en brokig samling människor på en ganska liten yta. Därför är det sannerligen ett mysterium hur vi lyckats få dit både kommunalt vatten, avlopp, fiber och nu kanske ljusstolpar på ön.

Längtar ut till vårt fina torp. Det ska bli mysigt när vi kan börja åka ut dit igen. Men det får bli lite längre fram i vår. Torpet är inte vinterbonat och det drar lite varstans i huset. Det är inte för inte att det kallas sommarställe, för det är precis vad det är.

Helt piggelin har jag inte varit under helgen, näsan rinner, huvudet känns tungt och halsen känns sisodär. Jag är trött på att känna mig hängig. Även min man har gått på sparlåga i några veckor, nu äntligen börjar han skymta ljuset i tunneln. Båda två har dragit ner på motionerandet, vi har knappt varit på Sats alls den senaste tiden, men hejsan, hoppsan vad vi längtar dit…Känner jag mig bättre i halsen i morgon kommer jag garanterat svischa ner dit.

I går var jag och Chelsie hembjudna till en gammal arbetskamrat till mig. Det var länge sedan vi sågs så det var extra roligt att träffas. När vi kom in i hennes lägenhet var det som att trollas tillbaka till en svunnen tid. Både jag och Chelsie stod fascinerat och tittade oss runt bland den brokiga samlingen med tavlor och tuppar.

Roligt var det också att ytterligare en gammal arbetskamrat med familj kom. Det blev en  jättetrevlig- och mysig lördagskväll.

Min man står just nu och kör matberedaren i köket och gör fullt med pizzor till kvällens middag. De är helt klart i en klass för sig, han gör alla bottnar extra tunna och krispiga och de är så goda att man knappt kan sluta att äta fast man är proppmätt för länge sedan. Han skulle kunna livnära sig på det den dagen han tröttnar på att fortsätta med sitt skrivbordarbete.

I går brann det i proppskåpet på utsidan av huset. Halva huset låg i mörker, som tur var fungerade i alla fall en platta på spisen så att vi kunde laga kvällsmat. Flera gånger i månaden går proppen och det beror antagligen på vår Tesla-laddare, i alla fall om man skulle tro elektrikern som kom och fixade elen i dag. Nåja, nu är i alla fall all el tillbaka, vilket känns überbra. Eftersom det var osäkert in i det sista om han överhuvudtaget kunde komma hit bestämde jag mig för att göra kvällens måltid lite enklare. Jag har köpt två grillade kycklingar som har stått i en sås och gottat till sig i kylskåpet hela dagen. Den behöver bara värmas i ugnen en kvart sedan är det klart. Till det kommer jag att servera lite olika enkla tillbehör. Numera vet jag aldrig om vi har några barn vid bordet när vi äter middag, oftast är två eller flera borta. Det blir så tomt utan dem. Jösses, vad stora de börjar bli.

Känns som i går när prinsessan Sofie promt skulle gifta sig med Carl Philip. Tick, tack…tiden går.

Trevlig helg

Både jag och talgoxen kvittrade glatt efter en riktig genomkörare på Sats. Talgoxen något ihärdigare. Den flög runt och det fanns inget stopp på hur den och kompisarna lovsjöng att våren snart är på gång. Hela jag smalt efter den uppvisningen.

Glad i hågen tog jag tag i de riktigt tråkiga bitarna här hemma såsom dammsugning och byte av lakan i sängarna. Finns det något mysigare än att lägga sig i en ren säng mellan ett par krispiga lakan? Den känslan är svår att slå.

I dag var jag och min man på ett mycket intressant möte, förhoppningsvis kommer det att finnas andledning att återkomma till det vid ett senare tillfälle. Men nu är det dags för mig att fortsätta titta på ”Vår tid är nu.”

Jag och min ”syster” var på bio i dag och såg ” A star i born.” Det var supermysigt att sätta sig tillrätta i biomörkret med en mellanpopcorn mellan knäna och njuta av filmen mitt på blankaste eftermiddagen. Vi var endast 8 st i salongen, inte ett dugg crowded. Problemet med popcorn är att de smular så otroligt mycket. Jag vet heller inte hur många jag lyckades tappa innanför tröjan, men antagligen så pass många att det skulle kunna räcka till en hel lunch för både mig och resten av alla i biosalongen.

För någon veckor sedan flyttade Corinne in i vår lägenhet längst ner i huset. Hon har köpt nya möbler och har piffat till det jättefint. Det är tur att hon snabbt kan komma upp för en kopp kaffe, när hon eller jag blir sugna på en tår.

Hon verkar trivas som fisken i vattnet.

Mitt❤️