Författare: lamatrona

I dag flyttar Corinne till Uppsala. Hon ska studera molekylär bioteknik på civilingingörsprogrammet och ska göra det i 5 år med start i morgon. När hon tittade igenom schemat insåg hon att de till och med klämt in alla festligheter i det. Och om jag tydde saken rätt kommer det vara mycket sprit inblandat. De blivande civilingengörerna verkar vara campusens stora suputer. Veckorna framöver är det mest fest. Corinne informerade mig att hon inte kommer att missa något av det. Hjälp säger jag, hur kommer det här att gå?

Nu när Corinne flyttar ut från lägenheten kommer André flytta in dit i veckan. Det kommer att bli så tomt i huset. Förhoppningsvis kommer studenten hem och hälsar på någon gång ibland. Själv trodde hon att det kommer att dröja länge innan det blir av med tanke på alla fester och plugg. Det blir väl så att jag och Patric får åka upp dit när längtan blir som svårast och stjäla till oss en kram eller två.

Det har blivit svårt att kombinera arbete med Sats i dessa tider. Jag som i ett års tid sprungit på Sats minst tre gånger i veckan till att i nuläge hoppas på att kunna klämma in en dag i veckan. På onsdagarna kommer jag att kunna ta ut min friskvårdstimme och då tänkte jag passa på att gå dit och träna. I dag blev det alltså en sväng dit, närmare bestämt satt jag på roddmaskinen 6.15 och slet som ett djur. Wow, så skönt det kändes efteråt. Hela dagen har jag känt mig både pigg och spänstig, tänk så mycket nytta denna timme gjorde.

Att vara ny på jobbet känns sådär, inget är riktigt på plats. Min roll är ganska defus och det finns absolut ingen tid för planering eller reflextion. Jag bara kör på fram tills jag går hem, men efter det så är det MIN egen tid, den tid som bara jag bestämmer över. Jag är fri som en kanariebird efter att ha slutat för dagen, det känns stort.

Hela helgen har vi åkt som skottspolar fram och tillbaka till Uppsala. I eftermiddags  drog vi en lättad suck när vi lämnade Corinnes studentlya i hyfsat skick. Det blev ganska mycket nytt införskaffat, såsom skrivbord, bäddmadrass, matta och hyllor och så vidare. Japp, det blev också en tur till både Ikea och Hemtex till Patrics förtjusning. När den sista skruven var ditsatt tyckte vi alla att det blev jättefint.

Lägenheten är på 13 kvadratmeter. Hon delar korridor, kök och toalett med 4 andra.

Precis utanför hennes dörr stod denna pelare.

Hm, en ölburkskäpp möjligtvis?

När det var dags för lunch tog vi en tur på ner på stan. Corinne föreslog att vi skulle äta på ett veganhak. Jag och Chelsie var något skeptiska. Då plötsligt hör jag Patric beställa in en portion rostad blomkål och kikärtor, den mest  märkliga rätten av alla. Dessutom lät han lite för glad i mina öron när han gjorde beställningen på engelska.

Själv tog jag ett mer säkert kort, en grillad macka. Eftersom det var en vegansmörgås kunde jag glömma osten. Den gick i med nöd och näppe, definitivt inget gourméaktigt över den. Patric var kanske inte lika happy över valet men sa ändå att det var helt ok. Haha, säkert!

”Varm korv boggie” trallade vi i takt till medan vi tog oss igenom stadskärnan. Uppsala är en väldigt pitoresk stad. Hon kommer att få det toppen där.

Om ni undrar så har jag  med nöd och näppe överlevt de första dagarna på nya arbetet. I tisdags och onsdags var vi på konferens på Lidingö. Skolan jag jobbar för rymmer över 100 lärare, alltså en väldigt stor skola. I dag på skolgården kände jag igen de flesta och kunde glatt hejade på dem igenkännande. Men jag har varit som en urvriden trasa på kvällarna. I går kväll kröp jag ner i sängen nio och måste ha somnat redan innan halv tio. Jag var tvärslut efter att ha varit tillsammans med alla partypinglor till midnatt kvällen innan. Fritidsfolket kan verkligen konsten att festa loss. Det var klackarna i taket och full rulle hela kvällen. Det känns som en skön skola jag börjat på. Och numera har jag också fått ett ansikte på nästan alla, vilket känns både tryggt och skönt. Förutom all mat jag stoppade i mig bjöd de också på hur mycket gotti gotti som helst. Men det bästa var nog den fina utsikten från rummet, den var verkligen magnifik.

I helgen hjälper vi Corinne att flytta till sin nya studentlya i Uppsala. I  början på september börjar hon plugga till civilingengör. Min lilla unge som har blivit så stor och ska snart flytta ut och dela studentkorridor med andra likasinnade ungdomar. Tick, tack tiden går.

I dag var det min första dag på nya arbetet. Det var som att påbörja det jag slutförde när jag för mer än tio år sedan slutade som fritidspedagog. Det var bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta arbeta, inte mycket nytt under solen. Under semestern har jag känt mig lite orolig för hur det ska gå och så, men lättad pustade jag ut när jag kom hem. Det här blir nog bra.

Jag skickade en snap till alla barnen. Med stor omsorg valde jag en bild från busshållplatsen där jag stod och väntade på bussen. När jag kom hem skrattade alla gott åt mig när jag sa att jag funderar på att köpa hem en pepparmintdoftande kräm att ha under näsan till nästa gång jag åker kommunalt. Jösses, jag kan ju knappast påstå att det luktade viol eller gröna skogar i den instängda bussen. I morgon blir det desto roligare, då åker jag på konferans. Vi ska hålla till långt ut på Lidingö, det ska bli skoj. Har faktiskt packat ner en passande klänning för säkerhets skull. Det kan ju hända något kul, det är ju i alla fall vad jag hoppas på.

Just nu är det väldigt billigt med vattenmelon. Patric köpte hem en stor rackare som jag delade i små trekanter och frös in.

 Det kommer att bli toppen när barnen kommer hem efter skolan,  då kan de göra varsin vattenmelonsmoothie, eller något annat som innehåller vattenmelon. Jag och Chelsie har varit hemma i stan några dagar. I morgon bär det av till landet igen. Vi pratade om att plocka svamp i de sörmlänska skogarna i helgen. Längtar redan att sätta på svampögonen, förhoppningsvis hittar vi en och annan också.

Grannen bjöd på ett glas bubbel och den var väldigt… blå. Och smakades mer som saft än som vin.

Corinne och Sofie kom ut till ön i går. André blev kvar i stan. Han åkte och titta på pride-festivalen i stället. Vi andra passade på att äta kräftor. Efter den måltiden kan jag då lugnt konstatera att Sofie kan då konsten att smälla i sig skaldjur. Jösses vad hon tuggade i sig.

Jag bjöd även på toastskagen och en västerbottenpaj.

Chelsie och grannpojken gick och metade. Det nappade bra. De fick 4 abborrar från bryggan.

I dag har vi jobbat stenhårt. Patric tog ner stuprännan så att jag kunde rengöra den och plankan bakom.

Taket såg inte allt för roligt ut så Corinne erbjöd sig att sopa bort alla grenar, löv och mossa. Vilken dotter va?

Jag och Chelsie fortsätter att vara kvar på landet en vecka till. Corinne och hennes kompis åker till Rom och Neapel en vecka medans de övriga arbetar eller gör annat i stan.

Då så, nu är vi inne i augusti, den månaden som man brukar se att mörkret börjar smyga sig på. I går när jag pratade i telefon med min arbetande man bestämde vi att det var dags att äta kräftor i helgen, vilket vi har suktat efter ett bra tag. Det ska bli gott att sätta tänderna i en kräfta och det ska bli så mysigt med en liten kräftskiva på ön. Corinne sa att även hon var sugen på att följa med till landet. Men först ska hon och André komma hem från Gotland och det gör de i natt. I morse for jag upp ur sängen väldigt tidigt. Jag har börjat måla på lite olika delar av huset och kände att jag vill bli klar med det.

Tänk vad lite färg piggar upp!

Chelsie var inte helt nöjd med att jag har haft näsan i färgburken timme in och timme ut. Vi bestämde oss för en tur till Kungsör. Och det gick fort vill jag lova. Vi gick Drottninggatan upp och ner, sedan hade vi gjort stan.

Blev härligt nostalgisk när jag fick syn på Thor Modéen mitt på paradgatan. Kungsörs stolthet.

Jag och Chelsie tog också en sväng till Stadsmissionens återvinningen. Jag hittade ett gäng med kirschstänger i en hörna. Blev superglad eftersom jag tittat på det på nätet tidigare och insåg att det var snordyra.

Högg tag i de minst risiga och tittade glatt på priset.

De kirschstängerna gjorde inte många hål i plånboken. Nu ska jag bara hitta gardiner till sovrummet, de kommer troligtvis  bli desto dyrare. Snart vankas det middag och efter det är det dags att se någon bra serie eller film. I går tittade jag  på Blackkklansman av Spike Lee på Viaplay. Se den om ni inte sett den. Jag rekomenderar den varmt.

Dagarna den här sommaren har gått i maklig takt de har inte spurtat iväg som det brukar göra. Det känns som om det har varit en skön balans av lite allt möjligt: fix med torpet, båtturer, grillning och loppisar. Dagarna i stugan har inte bjudit på några särskilt upphetsande överraskningar men det har inte gjort så mycket utan jag har uppskattat att bara gå omkring och skrota runt. Jag känner mig utvilad och riktigt pigg. Om två veckor börjar allvaret. Det känns lite pirrigt att börja arbeta igen. Alla nya rutiner, nya människor att lära känna, åka kollektivt varje morgon, gulp! Det som gör mig mest nervös är nog hur i himmelens namn jag ska klara av att arbeta heltid som fritidspedagog. Det har jag inte gjort på över 20 år. Samtidigt känns det bra med en nystart. Inga barn utöver mina egna att tänka på (förutom blivande skolans alla barn då) Dessutom är jag helt ledig efter jobbet, alla helger och andra röda dagar. Jag kan göra precis vad jag vill, inte bekymra mig över att jag måste anpassa mig efter mitt jourhemsjobb. Vid anställningsinterjuvn till mitt nya arbete berättade min blivande chef att de ibland går ut och tar en öl. Herre Gud…bara så där. Jag som till och med har haft svårt att komma i väg på middagsbjudningar hos mina vänner. Oftast har de fått komma över till oss för att vi  överhuvudtaget ska kunna träffas. Det här känns som rena lyxen. Jag blir nog den första som är på när det föreslås en ”gå-ut-och-ta-en-öl-kväll.” Onekligen en spännande höst att se fram mot…men innan dess blir det lite ”Hakuna Matata.”

Det blev en riktigt fin helg i glada vänners lag. Värmen kan man då verkligen inte klaga på… alls. Svetten lackar bara man rör på sig. Vi bestämde oss för att ta en svalkande båttur i vår gulliga lilla kanal som ligger strax intill ön.

När vi kom hem från båtturen gick  ungdomarna iväg till den något svalare delen av trädgården för att spela ”ticket to ride”.

Andra roade sig  så här.

Nu har alla åkt hem. Även Patric och André. Patric ska arbeta i veckan och André åker tillsammans med Corinne och deras gemensamma vän på en cykelsemester till Gotland i ett par dagar. Det med start redan i morgon. Jag och Chelsie fortsätter luffsa omkring här ute på landet. Vi har inget särskilt inplanerat, vilket inte gör så mycket eftersom veckan tyvärr ser ganska kall ut. Vi tar en dag i taget.