Författare: lamatrona

Veckan som gått kan jag gott radera. Vädermässigt har det varit en katastrof, regn, rusk och flera nyanser av grå himmel. Jobb biten har heller inte varit särskilt munter. Jag har jobbat över nästan varje dag på grund av sjukdom, dessutom har det varit ren uppförsbacke i nästan allt jag gjort. Som sagt, den här veckan kan jag lugnt lägga bakom mig. Men det har faktiskt funnits en ljusglimt i allt det gråa. André fick jobb på Vapiano inne i stan. Han kommer att extraknäcka som servitör. Efter att ha arbetat på Gröna Lund under höstlovet gick det betydligt lättare att få jobb. Han är inte helt nöjd med studievalet han utbildar sig till. Gymnasielärare i engelska och matte är kanske inte hans grej även om det är två ämnen som han tycker om. Han funderar på att hoppa av. Men det beror i första hand på hur han tycker att arbetet på Vapiano går och om han i så fall får en heltidstjänst. Som det nu ser ut så kan han kombinera studier och jobb. Det roliga är att hans bästa kompis också fick jobb där. De sökte samma tjänst och fick det båda två. Det visade sig också att hans andra bäste vän hade arbetat där tidigare. Cirkeln är sluten.

Förra året köpte jag amaryllislökar som är inlindade i en vaxstrumpa. När vi besökte en blomsterhandel i dag fick jag syn på dem igen och bestämde mig på stubben för att köpa två.  Det bästa med dem är att de sköter sig själva så man behöver inte vattna dem. Dessutom är de otroligt snygga när de blommar. De fick bli två röda i år. Till lunch slog vi till på kikärtsvåfflor.

Kikärtsvåfflor

6 dl kikärtor

1 gul lök, skalad och finhackad

3 vitlöksklyftor, finhackad

3 msk persilja

1 msk vetemjöl

1 tsk paprikapulver

1 tsk salt

Svartpeppar

Gör så här: Skölj kikärtorna och låt rinna av. Häll ner alla ingredienser i matberedare och blanda väl. Klicka i en smet i ett inoljat våffeljärn och pressa ut kikärtskrämen. Låt grädda i några minuter tills den får fin färg. Serveras med lax, rödlök och en klick philadelfiaost.

Det blev en jättehärlig helg med lagom mycket saker på agendan. Både i går och i dag sov jag ut, vilket jag sällan behöver. Jag brukar vara pigg och redo att gå upp redan vid fyra- fem på morgonen, men det är lite att ta i att gå upp vid den tiden så oftast brukar jag ligga kvar i sängen tills det inte går längre. I dag tog vi äntligen ner studsmattan. Den har gett mig alldeles för mycket, dåligt samvete. Det har i flera månader stått på min ” to do” lista.  men vi har haft svårt att lyckats klämma in den lilla detaljen i allt bök.

I går kom Birgitta och Marie över på middag. Det var länge sedan vi sågs, närmare bestämt i våras. Vi hade en träff inplanerad i somras med då ställde vädret till det och vi ställde in. Det var så roligt att träffa dem igen och snart är det dags igen och då på julkonsert och middag. Längtar redan dit… Om en stund ska jag hämta övningskörningsdottern från Max. Hon kör hem. I morgon är det full rulle med jobb och vardag men fram till dess ska här mysas med både film och tända ljus.

Det har varit sängläge för mig sedan i måndags förmiddag. Jag kroknade ihop under måndagsmorgonen på jobbet. Magen gjorde ont och febern kom som ett brev på posten. I dag känner jag mig bättre och tänker gå tilll jobbet i morgon. Fortfarande känner jag mig ganska förkyld med hosta och huvudvärk, men sådant brukar ta lite längre tid att bli av med. Huvudsaken är att kroppen känner sig tillräkligt stark för att orka gå till jobbet och det tycker jag att jag gör. Det är första gången som jag är sjuk i år, innan dess har jag varit kärnfrisk. Nåja, någon gång måste det vara den första att bli sjuk.

Det har nu gått ett år sedan jag stängde ner Facebook. För ett par månader sedan tog jag det riktigt stora klivet att stänga ner det helt. Numera ser jag knappt någon reklam rullas upp i mitt flöde på nätet, dessutom tycker jag att Mark Zuckerbergs hantering av Facebook är under all anständighet. Jag är nöjd med mitt beslut att ta bort F-book även om jag får göra avkall på alla mina vänners utlagda bilder. Jag är också nöjd med mitt fortsatta bloggande, fastän jag numera bloggar i mindre skala. Jag försöker ta mig tid då och då för att knåpa ihop en liten sammanfattning av vad som händer i mitt liv. Mer än så är det inte.

Det blev en riktig vicka på höften afton. Sofie fick en kurs i hur underkroppsrörelsen i en salsa ska dansas.

Det fick hon med besked mellan skrattattackerna.

Flera av barnen var hemma under gårdagskvällen. André var med en stund men försvann sedan ut i nattlivet. Chelsie var på kalas en bit bort. Mitt under festligheterna försvann vattnet, det enda som hördes var ett gurglande läte från kranen. På nätet kunde vi läsa att det var en vattenläcka i närområdet. Vi informerades att det fanns en vattenpost tvärs över gatan där man kunde hämta sina förnödenhet, vilket vi gjorde. Därefter kunde kvällen lugnt fortsätta.

I morse blev det till att vakna upp till ett regnigt Stockholm. Vädret är inte jättemuntert. Ett kompakt dystert molntäcke som ligger som ett lock över takåsarna. Under dagen ska vi i väg och fika hos en kompis i stan sedan ska vi storhandla och fira fars dag.  Precis lagom mycket att göra en söndag.

Japp, då har jag lyckats klämma i mig två Gustav Adolf bakelser med bara några timmars mellanrum. Den första blev jag bjuden på under min lunchrast i skolan. Efter första tuggan skänkte jag mina tänder en tacksam tanke. De höll! Mina kollegor hade annan ätteknik, de slickade i sig chokladtäcket men vågade sig inte på skorpan.

Efter en något kaotisk eftermiddag med många borta och en övertid senare insåg jag att mina jobbnycklar var försvunna. Arg som ett bi försökte jag komma in i mitt skåp och hoppades på ett mirakel, men nej. Skåpet förblev låst. Surt, för där låg mitt busskort, mobiltelefon och hela väskan. Som tur var hade jag på mig min jobbmobil och kunde ringa hem. Stunden senare sladdade Sofie och c:o övningskörande förbi och hämtade upp en mycket tacksam mamma. Väl hemma kände jag något hårt i min fleeströja. Nämen se där, var det inte mina nycklar som låg där och tryckte? Som tur var bjöds det på en god och tröstande bakelse efter middagen.

Tack Gustav Adolf för det. Du räddade min kväll.

Då var ytterligare en halloween och en all helgonnadag att lägga bakom sig och att ej förglömma även ett höstlov.

Pinsamt nog glömde vi att köpa hem halloweengodis. De stackars barnen som vågat sig upp till oss fick gå härifrån tomhänta. När de knackade på dörren öppnade Patric och Chelsie. Barnen ropade glatt bus eller godis? Patric svarade -”vänta lite” och kilade in till köket och väste i mitt öra att detta fick jag ta hand om eftersom det är jag som är fritidspedagogen. Det föll sig alltså på min lott att göra de stackars barnen besvikna…I går köpte vi hem ett jättelass med godsaker. Kom någon? Nix. Gissa vem som blev glad över det?

I dag är det Andrés sista arbetsdag på Grönan. Han har stortrivts. När arbetspasset är slut för i dag blir det AW, eller after work som det heter. Sofie jobbar också rätt mycket. Hon tycker att Max är så mycket bättre att arbeta på än Mcdonalds. Corinne har varit hemma under helgen. Tyvärr har vi ändå knappt sett röken av henne. Hon har varit iväg med kompisar mest hela tiden. Jag och Patric har däremot umgåtts till den milda grad att vi slog till på en torktummlare. Vår gamla har sjungit på sista versen säkert i två års tid, äntligen kom vi till skott. Nu står den i badrummet och ser väldigt snygg och modern ut. I morgon börjar allvaret igen, jobb, jobb och åter jobb.

I morse följde Chelsie med mig till jobbet. Min arbetskollega hade också tagit med sig sin dotter. Hon och Chelsie är jämngamla och de hittade varandra ganska omgående. Det blev gofika och ansiktsmålning. Chelsie medelade mig när vi kom hem att hon gärna följer med mig fler gånger dit. Själv tyckte jag att det var jättekul att hon kom på besök.

För någon vecka sedan klippte hon av sig allt hår. Numera har hon en kort välskött frisyr till skillnad från tidigare.

I morgon är det halloween. Patric ska ut med jobbet och äta. André arbetar på Grönan och Sofie och hennes kille ska på fest. Jag hoppas att jag hinner få en skymt av dem innan de försvinner i väg. Om jag förstått saken rätt kommer de att vara utspökade upp till tänderna och det låter ju lovande. Chelsie ska pynta under morgondagen både med pumpor och häxor. Det blir hon och jag som inmundigar en supé ihop. Hon hotade med att det var hon som skulle laga morgondagens middag. Det lär bli spännande, särskilt när hon tilllade att hon inte kan laga mat. I värsta fall finns det gott om rester i kylskåpet. Corinne kommer jag förhoppningsvis att fortsätta ”snappa” med, just nu har vi flera snapdagar ihop, i love it!

Jag är verkligen glad över den stora förändringen som skett i mitt liv. Det känns fortfarande stort att bara vara ledig och helt fri efter arbetet. Det är först nu som jag inser vilken påfrestning det har varit i privatlivet att ha någon boende hos sig. Bara att jag och Patric gick på bio i dag utan barn eller att något av barnen måste vara hemma och ha koll på jourhemsbarnet känns otroligt bra. Jag kan knappt komma i håg sist vi var på bio tillsammans. Filmen vi såg var Downtown Abby. Tidigare har jag följt varenda avsnitt slaviskt när den gick på tv och då utan Patric vid min sida. Det var inte många på plats i biomörkret. Patric konstaterade lätt att han drog ner medelåldern rejält. När filmen tog slut fick vi snällt sitta kvar och vänta tills de äldre i sakta mak och med käppen i högsta hugg stapplade ut till foajén.

I går blev det inget lördagsodis så det passade bra att smaska i sig några hallon och lakritsskallar.

Chelsie har blivit medbjuden ner till Göteborg av sin kompis. De hoppade på tåget i förmiddags och kommer att bo på hotell. I morgon ska de göra Liseberg. Hon har längtat ihjäl sig efter detta jättelänge. Lite trött var hon efter gårdagens dagsvandring längs Bornsjön i Botkyrka kommun. Det kanske inte var det mest perfekta terrängen som vi med spänstiga steg stövlade igenom.

Vad är en vandring utan en gofika?

 Några timmars motion senare och med blöta byxor och ömmande fötter tog vi bilen till våra vänner som bjöd på en härlig höstgryta med gott vin till. Hos dem kunde vi äntligen pusta ut. Patric hade med sig några hemmagjorda öl som han bjöd på.

I morgon höstlov. Vi har inte så många barn inskrivna i veckan så jag kommer förhoppningsvis hinna med en hel del saker som jag skjutit upp under hösten. Arbetstempot i förskoleklassen är verkligen inte att leka med.

I går hjälpte vi Corinne att återigen flytta. Den här gången till en mer permanent studentlya. Rummet hon bodde i tidigare på Rackarberget kommer att renoveras i vår och därför blev det dags att röra på sig igen. Som tur var blev det inte långvägars hon flyttade, utan bara ett par hundra meter från det gamla stället. Numera bor hon i Studentstaden, ett område med gulliga hus och mycket trevligare omgivning. Utsikten från hennes fönstrer är betydligt bättre än tidigare, den vätter mot en stor och fin innergård med grillmöjligheter. Korridoren och köket som hon delar med ett gäng andra studenter är så mycket fräschare än det förra. Jag tror att hon kommer att stormtrivas i det här nya studentrummet/området.

I veckan åkte vi i väg på friluftsdag med våra 6-åringar. Vi åkte till Alby i Tyresö naturreservat. Dit kommer jag att ta familjen någon fin dag. Det var väldigt vacker och Sörmlandsleden går igenom området.

I dag är det Andrés första arbetsdag på Gröna lund.

Han ska bland annat servera sprit i en söt liten pumpahatt som han ska bära runt på vid dansområdet. Jag hoppas att han skickar en selfie…

I dag hann jag äntligen att ställa in alla utemöbler och sätta upp en uteljusslinga. Mina nyinköpta cyklamen planterades också ut på verandan. Nu kan vintern komma, jag är beredd.

I fredags gjorde jag en  jättegod förrätt, alltså, mums.

Halloumivåffla

1 paket halloumi

1 msk potatismjöl

rapsolja

Jokkmokksröra:

0,5 hekto Jokkmokksvedeldade sidfläsk

50 g philadelfiaost

0.5 dl crème fraiche

En halv liten  purjolök

Gör så här: Riv halloumim grovt. Pudra över potatismjölet och blanda. Pensla rapsoljan på våffeljärnet och lägg på en hög med halloumiriv på mitten av järnet. Stäng locket och grädda i c:a 2 minuter. Håll koll att det inte bränns. Toppa våfflan med jokkmokksröran eller vilken annan röra som du själv bestämmer dig för.

När middagen var uppäten och klar satt jag och Patric kvar och fortsatte att småprata vid middagsbordet. Då dök André upp utklädd till Fifun, den vita ansiktsfärgen saknades dock men den hann han att sätta på innan han drog iväg på halloweenfest. Det passade bra med fest eftersom det fanns något att fira. Samma dag fick han jobb på Gröna Lund. Där kommer han att arbeta i två veckor under halloweenfirandet. Det kommer väl till pass med lite extra pengar nu medan han pluggar.

Early birdy lördagmorgon åkte vi till landet och lämnade in båten. Vi hann knappt få en vindpust i ansiktet förrän vi var framme vid båtvarvet.

Det blev endast en kortis fram och tillbaka till ön denna gång.

På kvällen åt vi hamburgare. Corinne och Chelsie åt den vegetariska burgaren och vi andra åt en hemmagjord på köttfärs. Jag smakade på deras hamburgare och efter den tuggan kommer jag aldrig mer att äta den med kött. Holy makaroni, vad den var god.

Snart kommer Sofie hem från sitt arbetspass på Max. Efter det tänkte jag luta mig tillbaka i soffan och titta på någon bra film. Söndagsmysa är det bästa jag vet. I morgon är det en ny dag och en ny vecka. Dagarna fortsätter att rassla i väg.