Författare: lamatrona

Oj, oj, oj vilken oro det är överallt i samhället, det är allt från barn, föräldrar och kollegor med fler som går omkring i någon sorts hysteribubbla. Jag har all förståelse för detta såklart. Jag är själv inte bättre. Varje morgon innan jag kravlar mig upp ur dunbålstret känner jag efter ordentligt hur jag mår ”har jag inte lite ont i halsen, huvudet, eller något symptom på att kroppen inte är intakt? ” Hittills har jag känt mig kärnfrisk och det tackar jag för. Under veckan har jag i princip varit ute i ur och skur hela dagarna. Verksamheten har gått på sparlåga på grund av ett stort bortfall av personal. Handspriten åker fram i ilfart bara jag råkar peta på något misstänkt, typ pumptermosen på jobbet. Men alltså vad är det med dessa 70 plussare som tycker att det daltas alldeles för mycket med dem? De tycker det är förfärligt orättvist att just de borde sitta i karantän, de är ju inte ens särskilt gamla. Haha, det känns faktiskt lite uppfriskande att höra. För vem vill inte på ålderns höst fortfarande känna sig ung och vital?

När jag kom hem efter en dag på jobbet såg jag att Anders Tegnell var i tagen igen. Hans senaste uttalande löd att ”Folkhälsomyndigheten tillsammans med Skolverket tagit fram ett dokument kring hur skolorna kan agera för att minska spridningen. Det är fortfarande inte aktuellt att stänga alla skolor. – Man behöver till exempel inte ha stora samlingar på morgonen längre så att många elever kommer dit samtidigt. Eleverna kanske inte behöver sitta i rum på rasterna utan kan gå ut på skolgården. Det skulle kunna spela rätt stor roll för smittspridningen.”

Jag inte bara häpnar över hans ögonblicksbild. Jag blir samtidigt kort och gott irriterad över hans ord. Stora samlingar på morgonen? Till skillnad från vadå? Att barnen sitter vid sina bänkar med en knappt armslängds avstånd mellan sig och sin bänkkompis och jobbar med sina skolböcker? Han verkar tro att om barnen droppar in en och en  under morgonen skulle smittorisken dala i det annars så knökfulla klassrummet. Kommer den förändringen att göra stora underverk? Anders verkar också tro att smittspridningen kommer att spela stor roll om  barnen är ute på rasterna i stället för att vara inne i ett rum. Rast har de ett begränsad del av dagen annars sitter de sida vid sida i klassrummet resten av skoldagen. Jag har svårt att se att det skulle göra någon större smittriskskillnad. Om det inte är så att han menar att vi ska vara ute hela dagarna och bedriva barnpassning, inte undervisning. Min haka fladdrar fortfarande fram och tillbaka av pur förundran.

Fortfarande är jag ganska tagen över att folk inte riktigt har förstått vidden av corona. I mitt jobb träffar jag på en hel del människor som sorgligt nog fortfarande inte anser att barn smittar eller smittas av det nya viruset, vilket givetvis är helt fel. Barn med funktionsnedsättning står beredda och klara utanför skolorna och väntar på en ny skoldag. Deras föräldrar himlar med ögonen och suckar över överdriften med corona, medan andra inte gör det.

Jag och c:a 250-300 barn sitter varje dag tillsammans i matsalen i skolan och äter lunch. Jag väljer bort grönsaksbuffén där barnen med otvättade händer själva tar vad de ska ha. Även om vi lärare och pedagoger gör vårt bästa med att förmå dem att tvätta händerna är flera av dem högst ovilliga att göra det. Tonåringarna ska vi inte ens prata om, särskilt killarna. I fredags undrade jag om jag skulle hålla andan hela måltiden eller inte, tyvärr gick inte det. I morgon är en ny dag och jag funderar på om jag kommer att bli smittad där och då eller om det blir senare under veckan, för det verkar i alla fall Anders Tegnell tycka är bra.  Jag är också väldigt förundrad över att Stockholm slutat räkna hur många fall som insjuknat. Det med tanke på att Anders hela tiden hänvisar till att läget ser olika ut i olika länder, men hur ser coronaläget ut i Stockholm? Det vet vi ju inte eftersom ingen räknar. Så vilket läge pratar Anders om? Ja, inte vet jag…

Som en konsekvens av coronaviruset fick André sparken från Vapiano. Alla undomar och timanställda fick gå. Det här kommer att påverka många många ungdomar som inte har fast anställning.

Nu över till något mer glatt.

Rysslands bidrag till Eurovision

Läste att Dannmark har beslutat att stänga ner alla skolor och universitet från och med i morgon för att hejda spridningen av coronaviruset. Dessutom ska alla offentligt anställda som inte bedöms ha samhällsbärande tjänster hålla sig hemma från jobbet de kommande två veckorna. Lustigt nog går Stefan Lövén samtidigt  ut med det ”unika” beskedet att stoppa alla sammankomster med 500 personer eller fler. Vi har pandemi och ska alltså inte gripas av panik. Förra veckan meddelade Anders Tegnell (Statsepidemiolog) att nu minsann var toppen nådd. Han var från början en av de som blockerade åtgärder som karantän, flygstopp m.m. Han trodde heller inte att viruset skulle sprida sig från Kina: ”Jag trodde att de skulle få stopp på det i Kina, men min bedömning visade sig inte vara rätt. Men jag tror inte att det kommer att bli en ”klassisk” pandemi med väldigt många sjuka i hela världen samtidigt. Utan det ”hoppar” från olika ”hot spots” som Wuhan och norra Italien”.

Hm, vem kan man lita på, hälsovårdsmyndigheterna i Sverige, eller Italiens motsvarighet eller varför inte Donald Trump?

Från och med i dag är det jag som tar bilen till jobbet. Jag kommer inte att åka kollektivt med hostande och snörvlande människor omkring mig. Min astma är värre än någonsin. Jag upplever också en stor okunskap bland folk. Jag träffar dagligen på vuxna som förfasar sig över allt drama runt coronaviruset. Och flera uttrycker att det är en överdrift. Men hallå tänker jag, Italien, Kina och nu USA. Jag är i alla fall oroad.

Allt är inte nattsvart. Barnen i min skola valde namn till sina smågrupper. Jösses vad smilbanden gått varma.

Vilken jobbig natt det blev. Vaknade med ett ryck vid 23-tiden och kunde knappt andas. Lungorna kändes helt sammanpressade och värkte. Det är andra gången detta händer. När jag fick dessa symtomer första gången gick jag till läkaren som konstaterade att jag har astma. Nu var det dags igen. Från och till i perioder har jag tagit astmamedicin. Jag har inte haft särskilt mycket besvär av det, men i natt från ingenstans slog det till hårt och skoningslöst. Jag trodde jag kunde arbeta, men när jag väl satt bakom ratten på väg till jobbet kände jag att smärtan i bröstet tilltog och att jag var helt utmattad efter nattens ansträngningar.  Jag vände om och åkte hem.

Vad är det här för spännande bild undrar ni säkert. Jo, det här är en bild på några avloppspumpar från ett reningsverk i Hammarby sjöstad som vi gjorde ett studiebesök hos. Det mest fascinerande och intressanta var när kvinnan som berättade om reningsverket tog fram 4 glasburkar med vatten. I den första burken la hon i lite toalettpapper. I nummer två la hon ner en bit hushållspapper, i nummer tre pappersservetter sådan som man snyter sig med och i nummer fyra la hon i en våtservett. Burkarna skakades om ordentligt. Resultatet blev att endast toalettpappret löstes upp i vattnet. Jag har nog inte funderat så mycket på vilket papper jag endast ska spola ner i toaletten, men nu vet jag. Hon berättade vidare att inget annat än toapapper och diverse kroppsvätskor ska ner i toaletten,  inga klippta naglar eller hår från ex hårborsten. Intressant tyckte jag.

Det blev ett stort avstamp i dag. Ytterligare ett barn har tackat för sig och flyttat ut. André och hans kompis flyttar tillsammans in i en andrahandslägenhet ett par busssopp ifrån oss.

Sofie kommer att flytta ner till hans lägenhet. Hon är glad som en lärka och André med. Jag däremot känner redan nu hur ödsligt det kommer att bli i huset. Inga tvillingar eller någon Sofie att tampas med. Hur ska jag stå ut? Jag som redan nu håller på att längta ihjäl mig efter min lilla Uppsalastudent, hon som bor på tok för långt bort. Mina underbara barn börjar helt enkelt att bli stora, såklart måste jag släppa taget…

I går var jag och Maarit först och åt en bit mat och drack en riktigt god cava. Sedan blev det dags för teater. Vi såg  ”En värsting till syster”

Det är så himla kul att gå på teater, älskar det. Vilken härlig kväll vi hade. Känner mig fortfarande glad efter gårdagens supé- och teaterkväll. Äntligen kan jag unna mig roliga och trevliga festligheter utan att behöva tänka på att jag  jobbar.  I love my new life!

Varken jag eller Chelsie var sugna på att lämna Örebro och Patric i morse. Men sagan har blott ett slut. Efter att ha blivit ordentligt skrubbade och rena efter gårdagens alla dramatiska turer i mörka badtunnlar avslutade vi kvällen på restaurang ”A mano.” Vi beställde in meny nummer1 med vinpaketetet till. Vilken mat! vilken atmosfär! Det var bara en sak som smolkade bägaren och det var den stora parmasanbollen till oxfilén. Den hade de kunnat hoppa över.

Innan vi sa adjö till Örebro åt vi en rejäl hotellfrukost. Chelsie och Patric är inga frukostmänniskor men båda två stoppade i sig ordentligt med mat.

I morgon är jag åter på jobbet. Jag tänkte träna innan jag börjar mitt arbetspass. Det behövs efter allt jag satt i mig. Den här sportlovsveckan lär bli kort för trot eller ej, för snart är det helg… igen.

I går anlände vi till Örebro efter att ha varit på landet. Jag och Chelsie längtade efter att få åka och bada i Gustavsvik och det passade bra eftersom Patric arbetar i Örebro från måndag till onsdag. Själv har jag tagit ledigt både idag och imorgon. Vi bor på Elite Hotell som ligger mittemot Örebro slott.

I gårkväll hoppade vi in på den närmaste öppna restaurangen. Det blev Bishops arms.

När vi höll på att avsluta middagen kom en kille fram och undrade om vi ville vara med och spela söndagsquiz. Visst det lät ju kul. Restaurangen fylldes snabbt med quiz-supportrar och det blev en uppsluppen stämmning.

Vi beställde in varsin öl, för det hör ju till vid sådana här tillfällen och det förstod vi också på alla quizare. Fem sega frågor senare sa vi tack och adjö. Dags att ta sig till hotellrummet och ladda batterierna.

Efter dagens badäventyr är jag helt blåslagen. Varenda del av kroppen gör ont. Jag och Chelsie har åkt allt man kan tänkas göra. Vi var på plats redan när det öppnade klockan nio och stapplade ut därifrån helt mörbultade vid två. Två russin på äventyr kan man säga. Vi var båda överens om att det var jättekul. Det fanns många vattenrutschkanor att välja mellan, både läskiga och en del helt oläskiga. Lunchen var mindre skojig, jättetrist utbud. Vi blev inte heller jättemätta. Fast egentligen visste vi det redan från början. Maten brukar aldrig vara bra på sådana här ställen. Behållningen för min del var nog alla varma jacuzzi-stopp som jag tvingade Chelsie ta, de var underbaaara. Kan ligga och bubbla i en sådan hur länge som helst.

I torsdags var jag ute med mina arbetskollegor. Vi var på en restaurang på söder. Det var inte direkt något gourmethak men samtliga av oss hade kunnat dra i oss en friterad sten just då. Rörorna slank ner utan problem, två av dem var till och med riktigt goda, men resten? nja…Kan inte säga att smaklökarna överhuvudtaget utbrast i några jublande läten. Jag beställde också in det enda ölet på menyn som  jag kände igen, corona.

Och hur smittosamt är inte det?

I morse åkte vi ut till landet. Håll i hatten som det blåste när vi tog oss över bron mot ön. Vi har knappt stuckit ut näsan utanför dörren sedan vi kom ut. Vinden viner rejält och gässen på Mälaren stormar fram i ilfart. Snart så är det dags att börja grilla. Vi får be till de högre makterna att inte köttbittarna fladdrar i väg från grillen utan håller sig på plats. Dagen äckligaste lunch stod Chelsie för. En tugga av den svarta smeten och hon såg mer grön ut än vad som är hälsosamt. Tyvärr köpte ungen två av dem. Den kommer inte att gå åt om vi säger så.

Dags att ta fram charkisbrickan och klämma i sig lite gosaker och få lite lördagsfeeling. Chelsie har suktat efter tryffelsalamin länge nog.

Tack gode gud! Vi har klarat av den mörkaste perioden på året. Nu har det hänt, nu har det vänt. Känner stort förväntanspirr för nu ligger allt fint framför oss. Dagarna blir ljusare och ljusare. Det börjar redan knoppas lite varstans. Gårdagens värmande sol gick inte av för hackor den heller. Våren är absolut min tid och den är på gång  och det med stort G. Gårdagens alla hjärtans dag firades hela dagen. På min skola delades alla klasser upp och eleverna fick göra varsitt armband med budskap ex ”Ge inte upp”, ” lev livet” Vi kommer att sälja dessa i slutet av våren. Pengarna kommer att gå oavkortat till ”Min stora dag”. Ett jättefint initiativ tycker jag. När jag kom hem väntade en härlig måltid med grillade lammkotletter indränkta i vitlök och rosmarin och till det en potatis- och jordärtskocksgratäng. Patric halade sedan upp ett jättegott mousserande vin.

I all hast hann jag fixa i ordning  några ”alla hjärtansdags kort”, inte för att Patric är någon romantiker utan för att jag vet att andra i hushållet uppskattar det.

Jag älskar ägg benedict. Jag tycker om både den med lax och den med bacon, båda två är supergoda. Kan inte få nog av någon av dem. Icke att förglömma surdegsbrödet från vårt lilla bageri runt hörnet och Patrics magiska hollandaisesås, alltså mums, till sista såsslicket.

I kväll är det bara jag och Patric hemma, resten jobbar och är på kalas. Om vi sparat på krutet inför kvällens måltid? Haha, skulle inte tro det. Hela dagen har snålvattnet runnit till när vi förtjust tänkt ut kvällens mat. Ska snart sätta igång och förbereda magen inför allt jag ska klämma i mig.