Författare: lamatrona

Vilken fin helg det blev. I lördags åkte vi till våra vänner i Norrtälje och sov över. Det var ett tag sedan vi var där så det kändes jättebra att komma dit igen.

Jamen hur mysigt är det inte att få sitta i en lummig del av tomten och sippa på en kall öl och bara umgås! Gissa om alla trivdes som fiskar i vattnet?

Och för andra duger det med en mobil stadigt i ena handen och en coca-cola i den andra, då är livet gött. Marie är otroligt bra på att laga mat och hon är dessutom värdens bästa mästergrillare. Hennes knep är att alltid  stå bredvid grillen och aldrig  gå därifrån. Hon trodde mig inte riktigt när jag sa att det var den godaste lammracksen jag ätit, men så var det. Vi åt tills vi fick rulla fram och kom inte i säng förrän det slutade att vara 25 juli.

På morgonen fick vi pinnfärska ägg till frukosten. Deras grannar har höns och tuppar. Lite oroliga var vi att tuppen skulle störa vår skönhetssömn, men vi märkte inte av den alls, inte förrän jag intog min äggsmörgås – samband?

Innan vi åkte hem tog vi en tur till en ekologisk blomsterhandel inte långt från där de bor.

Vi klev in i deras nyöppnade dockutställning.

I en del av rummet hängde det små handstickade…virusar? Bredvid fick vi syn på den här lappen…

Sno? Haha, vilken utställning.

Kaffet serverades i små plasttermosar som stod i bjärt kontrast med de små sköra kaffekopparna. Magiskt!

Det blev en anorlunda upplevelse än det brukar vara i en handelsträdgård. Oftast uppfattar jag att det brukar vara mer tillrättalagt på sådana ställen. Ett stort gillande på det!

Ta hand om dig!

I söndags på min och Patrics 23:e bröllopsdag åkte vi ner till Norrköping på en camping-stuge-semester. Det blev en väldigt spontan resa eftersom vi kände att vi behöver göra något kul. Vi har aldrig tidigare varit på Norrköpings camping och kommer nog aldrig mer att komma dit igen, den var märklig. Hela familjen tyckte stämningen runt campingen påminde om ”Morden i Midsommer”, eller tagen ur någon sorts skräckfilm. Det fanns en känsla av att något kunde hända vilken sekund som helst.

På kvällen åkte vi in till själva stadskärnan och åt middag på Butlers. Alla blev väldigt nöjda med maten. Allt vi åt var gott.

När vi kom till huvudrätten ser vi hur André spärrar upp ögonen. Upphetsat talar han om att ”Pytte” sitter i bordet bakom oss. Chelsie håller på att slå knut på sig själv av lycka. Herregud! Vart har hon gjort av ”Anki”?

Såklart pratar vi om deras stora idol när de var små. The one and only ”Anki och Pytte”.  Vilken lycka att få se henne in real life! Jag kan dock konstatera att hon också gjorde ett bra val av restaurang.

Efter en natt i campingstugan som vi dessutom överlevde hittade vi ett underbart café som vi åt frukost på. Vi mumsade i oss räksmörgåsar och ungdomarna åt våfflor med banan och grädde. (det fanns även våfflor med skagenröra, gubbröra med mera.) Omgivningen var otroligt fin. Stockrosorna dignade i all sin prakt och alla gamla rödmålade huspärlor blev till harmoni runt Motala ström som låg nedanför.

Tips: Gör gärna en avstickare till Färgargården om du är i krokarna av Norrköping, det är värt ett besök!

Proppmätta och glada åkte vi till Kolmården. I dessa corona-tider gick det inte bara att komma dit utan vi behövde först boka en tid via en app för att sedan få den första bästa tiden. Jag var jättenöjd när vi kom fram, inga köer, ingen trängsel, vi kunde röra oss helt obehindrat. Den största sötchocken slog emot oss nästan på direkten.

Alltså, hur söt kan en elefantunge vara?

Haha, ja, inte var det mycket ork i den  kamelen.

Vi gick och gick och kom plötsligt till Bamseland.

Och där träffade vi på Skalman, Andrés absoluta favorit. De klickade genast.

Inte nog med att André träffade på den något trötta Bamsekompisen, han lyckades också vinna en jättedajm på  chokladhjulet.

Jag känner mig jättenöjd med vår lilla semesterutflykt till Norrköping, men jösses vad handspriten har flödat.

Ta hand om dig!

Det tog bara fyra (4) dagar inpå min semester att komma på att hemmasemester inte var min grej. Jag är glad att landet är sålt och längtar inte dit men jag har svårt att anpassa mig till att behöva vara i stan. Visserligen har vi hunnit med att fixa massor med saker i huset men det är inte samma sak som att vara på ute på landet. Jag tror att det kan ha att göra med att man behöver ett miljöombyte. Till nästa år hoppas jag att vi har ett nytt ställe. I helgen utforskade vi Värmdö, där finns det verkligen många fina smultronställen.

Häromdagen när jag lämnade av Sofie på jobbet tog jag en liten avstickare till en affär som ligger bredvid hennes arbetssplats, då snubblade jag över denna ljushållere som blev kalasfin här hemma.

Längtar till i morgon då vädret blir varmt och gott. Det behövs mer sol och varma kvällar. Nästan varje dag har Patric sagt att han inte har så mycket att göra nästkommande dag på jobbet,  fast det har jag inte märkt av. Det dyker upp arbeten hela tiden. Han har inte varit ledig alls, inte ens på helgerna. Jag hoppas att vi kan vara lite lediga ihop någon dag och göra något kul ihop. I helgen och början på nästa vecka har han i alla fall streckat sig ledig i jobbkalenden. Vi får se hur det går med den  avstängningsknappen.

Ta hand om dig!

Förra helgen slet Patric fram vår gamla kantstötta Vespa. Egentligen är den inte särskilt gammal men eftersom den blivit ordentligt tilltuffsad efter år av misshandel och noll omsorg tog han sig ann den. Till vår lycka lyckades han se till att den rasslade igång. Efter en varm dag på jobbet lyckades jag ”jättegracilt” svinga mig upp där bak, för här behövdes det en rejält avluftning.

Va, hur coola är vi inte?

Efter flera månaders uppehåll på gymmet kände jag hur jag chanserat, rejält. Sedan förr-förra veckan har jag börjat gymma igen med ”två dagar i veckan Sats-besök.” Redan nu känns ryggen bättre. Faktiskt känns hela jag i bättre form, tänk vad mycket det gör att röra på sig.

I morgon har jag tagit ut en kompdag sedan arbetar jag till och med torsdag. Den dagen blir min sista dag på jobbet. Efter det börjar jag på min nya skolan. Det ska bli så kul. Annars rullar dagarna på. Den här veckan har ju varit helt fantastisk, med sol, hög värme och bad. Jag har slängt mig i poolen efter jobbet nästan varje dag, de doppen har jag  längtat efter mest hela dagarna.

Ta hand om dig!

I våras bestämde jag mig för att det var dags att byta jobb igen. Jag hittade ett nytt i närheten av där jag bor och sökte tjänsten som fritidspedagog. Sedan gick det undan. I torsdags hörde de av sig och ville anställa mig. Jag har tackat ja. Jag har tre månaders uppsägningstid men hoppas att de släpper mig tidigare. Det har varit ett lärorikt år med många spännande och stora utmaningar. Att ta klivet och byta arbetsplats bara efter ett par månader kändes ändå helt rätt,  jag har inte trivts till 100 procent, så nu är dags att gå vidare.

Liksom ett mantra tänkte jag först:  ”Man vet vad man har, men vet inte vad man får”  Tryggheten, det välbekanta, men ofta också ack så mördande förutsägbara och tråkiga. Den som gör att ingen utveckling sker och tillvaron står stilla samtidigt som frustrationen växer. Man tar inte ett steg extra utanför sin invanda box, utan går omkring och idisslar på samma gamla gräs tills käkarna håller på att ramla av. Många stannar kvar i det gamla invanda på grund av bland annat rädsla för förändring, för det okända och ovana.

Det kändes stort när jag i höstas tog steget ut i arbetslivet efter 10 år som jourhem, men kanske ännu större att våga bryta upp från det nya efter så kort tid. Nä, jag vet inte vad som väntar mig, men jag visste dock att något behövdes göras. Nu väntar något nytt bakom nästa knut och jag är så tacksam över att jag vågade ta det beslutet.

Ta hand om dig!

Första året på många, många år som vi är hemma i stan och firar midsommar. Det känns bra. Tyvärr går det halsont i familjen, även jag har fått en släng av bacillen. Vi är inte dåliga men vi tar det lite lugnt. I morse tog vi en tur till ett naturreservat i närheten av oss och plockade blomster.

När vi kom hem satte vi genast igång med lunchen, den viktigaste måltiden på hela midsommar.

Snapsen hjälpte föga mot halsontet men eftersom jag bara tar en (1) snaps på julafton, påskafton, kräftskivan och midsommar var det bara att svälja ner den. Gott var det inte denna gång heller.

Corinne är på fest och kommer hem i morgon. André och Sofie ska också på fest i kväll. Det blir således bara de med dem skakiga halsarna kvar. Nåja, vi kommer att göra det bästa av situationen, mysa och grilla och äta en bit oxfilé, så oss går det ingen nöd på.

Ta hand om dig!

Då gick studentfirandet för Sofie av stapeln igår. Vilken dag! Vädret var på topp om något blåsigt, men dock varmt och soligt. Vid tolv stod vi med vår skylt redo att ta emot henne vid det avspärrade polisbandet. Endast två fick delta. Jag och Patric blev avbockade av en gulvästare när vi  kom fram till det avspärrade området som omgärdade skolan. Ungdomarna bestämde sig för att ta en smitväg genom skogen och lyckades ta sig fram i terrängen utan att passera vare sig polis eller någon vakt. Däremot stod en lärarvakt intill utspringet och verkade tycka att det var helt ok att de varit så påhittiga.

Efter skolgårdsfirandet hoppade vi in i bilen och begav oss till Strandvägen. Där väntade ett bokat bord på Glashuset för lunch.

Det blev god mat och gott rieselingvin. Stället var charmigt och mysigt. Sofie som inte sovit så mycket under de senaste dagarna och dessutom varit uppe tidigt på morgonen för champaniefrukost tog en taxi hem före oss andra så att hon kunde vila sig innan det blev fortsatta festligheter på kvällen.

I present fick hon en massa flyttahemifrån-saker som hon önskat sig, det blev både kaffebryggare, glas och tallrikar. Av ungdomarna fick hon ett flak energidryck, hm.

På kvällen hastade Sofie vidare på fest, vi andra stannade hemma och smaskade på delikatesser och grillade. Under rådande coronaomständigheter måste jag ändå säga att det blev en riktig toppendag.

All kärlek och lycka till Sofie!

Älskar dig!