Äntligen helg! Dagarna går i snigelfart. Det beror säkerligen på att vi befinner oss i en coronkris, ingenting är som förut. Jag är van vid att planera olika saker, som till exempel, Sofies studenskiva som nalkas, konfirmationsläget för Chelsie, träffa vänner på middag, en 50-års fest och så vidare. Men just nu är det svårt att se sådant. Jag har ingen aning om hur det kommer att vara nästa vecka, nästa månad eller om ett halvår. Man trampar vatten. På jobbet är jag ute hela dagarna, det blir både enformigt och ganska tråkigt till slut. I tisdags när jag kom tillbaka till jobbet efter en veckas ledighet gick musten ur mig totalt. När skolbespisningsdörrarna gick upp med ett ryck trodde jag att ögat skulle hoppa ur ögonhålan. Efter några veckors uppehåll stod salladsbuffén och all mat återigen framdukad så att både barn och personal själva får ta. Det var som ett slag i ansiktet. Droppsmitta, hostningar och orena händer hängde som en dimma runt all mat och ta själv besticken. Jag mådde illa. Jag är till 100 procent säker att vi utsätts för ett skolexprement.
I går när jag kom hem efter arbetet serverade Patric mig ett glas bubbel och till det grillade vi hamburgare i den nya grillen. Det blev verkligen gott. Längtar till att det blir varmare ute så man kan sätta sig på altanen och mysa.
När skymmningen var ett faktum såg vi hur venus spred sitt fantastiska ljus över jorden. Hade jag och Patric varit mer romantiska hade detta varit ett bra tillfälle för romantik, fast nu är vi inte det. För att ta denna bild låg jag mer eller mindre på rygg på altangolvet, vilket måste ha sett en aning komiskt ut.
Ta hand om dig.
lamatrona.net 