Samvete

Suck och ve och fasa var är demokratin påväg? Olustigt konstaterade jag återigen hur Trump kom undan från bestraffning av de demokratiskt valda ämbetsmännen i senaten. En skrämmande bild tonar upp sig och jag inser att många människor blir alltmer normaliserade av Amerikas presidents hatspråk och skamliga lögner på bland annat Twitter. Jag förfäras fortfarande över hans uttalanden, men jag har tyvärr blivit mer luttrad. Det är egentligens det som är pudelns kärna. Jag vill fortsätta känna mig upprörd och förskräckas över de högerpopulistiska och odemokratiska krafterna. Jag tänker också på Yovanovitch, ambassadören i Kiev, som sa: ”Jag har sett diktaturer runt om i världen, där blind lydnad är normen och sanningssägare hotas med straff eller död”. Jag tror och hoppas att vi kommer att ena oss bakom en hoppfull och ljus framtid där vi kan känna oss trygga. Och att demokratin kommer att stå stadig, men då behöver vi alla hjälpas åt för att nå dit.

I förmiddags åkte jag och Patric till Djurgården och tog en kaffe vid Abbamuséet. Tanken var att vi skulle titta på vårsalongen på Liljevalchs. Kön var enorm och Patrics mage satte igång att kurra högjutt.

Vi hoppade över utställningen och  åkte i ilfart till Sturehof där vi parkerade oss på första parkett med utsikt över Stureplan. Lunchen blev i smarrigaste laget, jösses så gott.

I kväll är förhoppningsvis André hemma en stund och kan titta på mello tillsammans med Chelsie. Jag och Patric är nämligen strängt upptagna med…ehh, ja, andra viktigare saker. Nä, nu är det dags att skala räkor och fortsätta mysa med god mat och lite bubbel.