Dagarna den här sommaren har gått i maklig takt de har inte spurtat iväg som det brukar göra. Det känns som om det har varit en skön balans av lite allt möjligt: fix med torpet, båtturer, grillning och loppisar. Dagarna i stugan har inte bjudit på några särskilt upphetsande överraskningar men det har inte gjort så mycket utan jag har uppskattat att bara gå omkring och skrota runt. Jag känner mig utvilad och riktigt pigg. Om två veckor börjar allvaret. Det känns lite pirrigt att börja arbeta igen. Alla nya rutiner, nya människor att lära känna, åka kollektivt varje morgon, gulp! Det som gör mig mest nervös är nog hur i himmelens namn jag ska klara av att arbeta heltid som fritidspedagog. Det har jag inte gjort på över 20 år. Samtidigt känns det bra med en nystart. Inga barn utöver mina egna att tänka på (förutom blivande skolans alla barn då) Dessutom är jag helt ledig efter jobbet, alla helger och andra röda dagar. Jag kan göra precis vad jag vill, inte bekymra mig över att jag måste anpassa mig efter mitt jourhemsjobb. Vid anställningsinterjuvn till mitt nya arbete berättade min blivande chef att de ibland går ut och tar en öl. Herre Gud…bara så där. Jag som till och med har haft svårt att komma i väg på middagsbjudningar hos mina vänner. Oftast har de fått komma över till oss för att vi överhuvudtaget ska kunna träffas. Det här känns som rena lyxen. Jag blir nog den första som är på när det föreslås en ”gå-ut-och-ta-en-öl-kväll.” Onekligen en spännande höst att se fram mot…men innan dess blir det lite ”Hakuna Matata.”
lamatrona.net 