Pizzafest

Helt piggelin har jag inte varit under helgen, näsan rinner, huvudet känns tungt och halsen känns sisodär. Jag är trött på att känna mig hängig. Även min man har gått på sparlåga i några veckor, nu äntligen börjar han skymta ljuset i tunneln. Båda två har dragit ner på motionerandet, vi har knappt varit på Sats alls den senaste tiden, men hejsan, hoppsan vad vi längtar dit…Känner jag mig bättre i halsen i morgon kommer jag garanterat svischa ner dit.

I går var jag och Chelsie hembjudna till en gammal arbetskamrat till mig. Det var länge sedan vi sågs så det var extra roligt att träffas. När vi kom in i hennes lägenhet var det som att trollas tillbaka till en svunnen tid. Både jag och Chelsie stod fascinerat och tittade oss runt bland den brokiga samlingen med tavlor och tuppar.

Roligt var det också att ytterligare en gammal arbetskamrat med familj kom. Det blev en  jättetrevlig- och mysig lördagskväll.

Min man står just nu och kör matberedaren i köket och gör fullt med pizzor till kvällens middag. De är helt klart i en klass för sig, han gör alla bottnar extra tunna och krispiga och de är så goda att man knappt kan sluta att äta fast man är proppmätt för länge sedan. Han skulle kunna livnära sig på det den dagen han tröttnar på att fortsätta med sitt skrivbordarbete.