Milda makaroner, hela jag befinner mig i någon sorts julmatskoma. Jag har doppat i grytan, ätit sill och potatis och slukat varenda jordnötspralin. Det har varit en matorgie utan dess lika. I morgon är det jag som hänger på låset till Sats…nu är det nog.
Varken på julafton eller i går var jag utanför dörren. I morse kände jag att jag bara måste komma ut och skaka ner resten av sillen. När jag tittade ut genom fönstret anade jag att det skulle behövas ett par riktiga tantvarningsdubbar på fötterna så dem slet jag fram ur garderoben. När jag och min man hunnit ta några steg utanför huset kändes det som om jag tagit helt rätt beslut. Min man däremot hade kängorna på sig och mumlade något om att det bara var på vår uppfart som det var sådär halt. Och hur fel hade han? När han några meter senare höll på att tappa balansen på en av isfläckarna, tackade jag de högre makterna att jag välbehållen tog mig ur det, herre Gud, som han viftade med armarna… Resten av promenaden kröp åtminstonne han fram medan jag såg betydligt spänstigare ut. Härligt var det i alla fall att komma ut och andas in den krispiga luften, det kändes stärkande.
lamatrona.net 