Tusen bitar senare

Ännu en minnesvärd jul att lägga bakom sig.  I år var det flera nya spännande ingredienser i allt julstök. Efter att ha jobbat som en gnu med att pynta upp julbordet i topp notch-klass spiller Sofie ut nästan hela sitt glögg-glas på den nystrukna och stärkta vita julduken, nåja sådant händer. Efter att alla försiktigt tassat ut till vardagsrummet utan att spillt en endaste droppe av glöggen satte sig  alla i soffan och njöt av den varma drycket, vilket jag stunden innan råkat koka bort varenda gnutta alkohol i de vuxnas glögg.

Som vanligt blev det trångt mellan alla julmatsfaten. Jag serverade allt från Janssons frestelse, sillar, västerbottenpaj till revbenspjäll, skinka och kålrotslåda.  Alla försåg sig som om de aldrig sett mat tidigare. Jag älskar när alla äter så bra.

På kvällen tittade tomten- och tomtemor förbi med några klappar.

André och Corinne missade tyvärr tomten och tomtemor när de var iväg ”köpte chips”. När de kom tillbaka hem blev det fullt ös. Barnen/ungdomarna kastade sig över paketen. I år var det hysteriskt mycket. De slet och drog i julklapparna som aldrig verkade ta slut. Då händer det som inte får hända. När Corinne och Chelsie ligger utsträckta under granen ger den plötsligt vika. Vi ser hur den ramlar in i  Sofies rum med ett brak.  Alla stirrar förvånat på det som utspelar sig. Barnen är helt oskadda men spiran och de flesta julkulorna går i tusen bitar. När vi till slut dammsugit upp de sista vassa och trasiga julkulorna och satt oss ner för att pusta ut råkar jag i samma ögonblick svälja en salivdroppe i fel strupe. Jag får ingen luft. Jag känner paniken komma, studsar upp från stolen och ställer mig intill diskhon. Börjar då hosta så pass mycket att hela julbordet kommer upp på ett bräde. Efter den pärsen kände jag mig helt slut och färdig. Försökte pigga upp lugorna med min astmasprey, vilket gick riktigt bra. Resten av kvällen satt jag med en ömmande hals och vi kunde skratta åt julaftonens alla tilldragelser, my God, vilken dag.

Granen i dag…

Granen innan den fick slagsida.

I dag har det varit betydligt lugnare. Vi har tittat på film och jag har knappt rest mig upp ur soffan. Det tänker jag fortsätta med resten av kvällen, alltså, inte göra så mycket. Bara mysa och äta.