Månad: november 2018

Det blev inte mycket till trattkantareller efter en tur i skogen, möjligen kan det bero på att de gömde sig under bladmassan eller så försökte de bara i största allmänhet gömma sig för att inte bli uppätna.

I går gjorde vi carpaccio för första gången själva. Det blev supergott. Jag älskar vår skärmaskin, best ever inköp någonsin. Den skar oxfilén i otroligt fina skivor, den sista finishen blev med kaveln.

Till det slank det ner ett glas bubbel.

När den Ikeaarbetande ungdomen kom hem från jobbet var det bara att sätta sig till bords. Hon  åt upp allt till sista pinjenöten, ett gott betyg med andra ord.

Dags att söndagsmysa med både äppelpaj och en bra film. I morgon blir det nya friska tag med en ny vecka och nya möjligheter.

I morse bestämde sig  jag och min man för att göra stan. Vi tog bilen till Östermalm och tog därefter en rejäl promenad på en mil runt om på Djurgården.

 Motvilligt följde min man med mig  in på Rosendahls trädgård och ojade sig över att behöva gå in dit. Väl inne i affären fick han syn på en sekatör för halva priset. Då plötsligt sken han upp som en sol och stod stunden senare och betalade för den. Det var inte svårt att retas med honom efter hans kap, Yes, det fick han äta upp ett bra tag.

Och vi gick och vi gick…

Längtade inte in på Gröna lund, det var kollosalt mycket folk där.

Tre timmar senare dåsade vi ner på restaurang; Strandvägen 1 och åt brunsch. Jag fick in en kall egg royal, som inte smakade gott alls. Fem tuggor senare kände jag hur maten växte i munnen på mig. Där tog det stopp och jag fick inte ner en tugga till.

Inte mycket blev uppätet på min tallrik, men det spelar ingen roll för i kväll äter vi riktigt god mat.

Trevlig alla helgonskväll.

Med tanke på den betonggrå dagen är det ett under att jag lyckats ta mig igenom den. Det var tur att Sofie ställde sig och bakade bullar. Den tjejen kan verkligen baka. Bullarna var urgoda och  mitt humör höjdes avsevärt efter att ha klämt i mig två av de smöriga och sockerstinna skapelserna. En riktig fredagshöjare.

Jag och André fortsätter att vara riktigt spänstiga, early birdy i morse stod vi givakt på Sats. Jag med mina medtagna gymnastikskor och han utan. Snällt nog erbjöd jag mig mina skor, tacksam tryckte han in sina fötter i storlek 42 i mina 39:or. Något plågad och med hoptryckta tår körde han icke leende igenom passet. Så fort vi var klara med alla maskinerna kilade vi mot omklädningsrummet. Innan han vek av till herrarnas tog han snabbare än en avlöninga av sig skorna och i samma stund såg jag hur lättad han blev. Det blev ett väldigt tåviftande och jag förstod fötternas glädje över att få slippa vara frihetsberövade. Fortsättningsvis kommer han kanske inte att glömma gymnastikskorna hemma igen, om så, blir det säkerligen tortyr igen.

Dags för allhelgonahelg, så härligt.

Trevlig helg.