Månad: september 2018

När jag passerade kött- och skaldjursdisken på Coop såg jag att de hade ett fantastiskt pris på räkor, 9.90 kr/hg. Utan att blinka köpte jag ett kilo. André som älskar räkor blev på toppenhumör när han fick stoppa i sig ett jättelass med toast skagen till lunch.

Jag älskar söndagskvällarna för då är det dags att krypa upp i soffan och titta på någon bra film eller serie. Just nu är jag inne i en period av att se olika slags naturfilmer och även dokumentärer. Vi får se vad som  erbjuds på de olika kanalerna i kväll.

---

På vägen till vårt svampställe vid mitt barndomslandställe i Norrtälje passerade vi skylten ”självplock mördarsniglar” vilket jag fann väldigt lustigt, en bonde med humor helt i min smak.

När vi kom fram till vårt svampställe insåg jag att jag inte varit där på minst 15 år. Visserligen har jag  varit i dessa skogar som liten många, många gånger men  skogsavverkning samt  ett sviktande minne gjorde inte saken lättare att hitta till torpet mitt i skogen. Till slut fann vi det. Hungriga slet vi upp våra nyinköpta smörgåsar från vårt bageri.

Avslutade lunchen med en kaffe i kåsa och en smörig kanelbulle till.

Bäst vi satt där tittar Chelsie ner på marken och upptäcker ett par läckra gula kantareller. Precis under vår bänk, snacka om tur.

Vägen till bilen tog betydligt längre tid än vi tänkt oss, enligt min hälsoapp på min Iphone gick vi 17 våningar  upp innan vi landade i bilen, helt slut. Somliga lite mer avspända än andra.

Om en stund ska jag ta hand om c:a 2 kg kantareller. I kväll är det jag som bjuder familjen på varsin kantarelltoast av skogens guld, mums.

Häromdagen berättade Chelsie att hon redan gjort en komplett lista över vad hon önskade sig i julklapp. Jag gapade i flera sekunder. Är inte det lite väl tidigt att börja förbereda det? Tydligen inte, enligt henne. För mig känns det mer som om hösten just börjat. Nåja, vi tänker nog lite olika i det fallet. Det jag älskar med hösten är att det är så vackert i naturen. Alla fantastiska löv som ändrar färg och då tänker jag särskilt på lönnlöven, det brukar bli en makalös färgbombning i stort och smått. Extra mysigt är det ju förståss att tända ljus och mysa framför en brasa.

På eftermiddagen när solen tittade fram mellan regnskurarna passade jag och Corinne på att dricka en kopp kaffe på farstukvisten.

 Då var det dags att njuta av den annalkande helgen, härligt.

Trevlig helg!

Hela köksbordet är numera fylld av en massa kakor och kex. Sofies gymnasieklass säljer dessa härligheter för att få in pengar till klassens student.

Själv köpte jag ett paket av ”mammas chokladbollar” som jag tänkte sätta i mig helt själv, eller kanske inte. Visserligen var de goda men 570 g onyttigheter att sätta i sig vete tusan.

Vilken höstdag vi haft; kallt, regn, betonggrå himmel och vindpustar som nästan fäller en ek. Bekymmersamt läge blev det också när jag tittade ut genom fönstret  och såg hur regnet hällde ner från skyn för att sekunden senare bli medveten om att allt kaffet tagit slut. Sådana mornar krävs det nästan att man vaknat på rätt sida av sängen.

I går fastnade den här videon med David Byrne på min näthinna, my, my så bra.

Det har varit en skön och härlig söndag, solen har synts till och det är alltid lika uppskattat. Vi har pysslat med lite pool- och trädgårdsarbeten samt tagit en svampsväng i skogen. Det enda vi lyckades hitta var ett par stackars svarta trumpetsvampar och det var tyvärr allt. Vi såg inte en tillstymmelse till några trattisar. Jag hoppas att de dyker upp snart för mitt förråd i frysen har sinat rejält.

Äppelträdet i trädgården dignar av mjälla stora röda äpplen. De är otroligt söta så nu när jag gjorde äppelmos var jag väldigt försiktig med att ha i socker. I förr förra veckan gjorde jag en ordentlig sats och den har familjen satt i sig allt av. André var upprörd över att han knappt hunnit smaka av det, därför har jag gjort ytterligare en stor omgång mos så även han får smaska i sig av den goda sylten. Jag passade också på att göra en äppelpaj när jag ändå höll på och den tänkte jag att vi ska äta till efterätt i kväll. Japp, det känns som om den här dagen har gått i äpplets tecken, minsann.

Sitter med en filt och höstmyser med en  rykande het kopp kaffe i handen och njuter av tillvaron. Lugnet  som brett ut sig i huset när alla gått iväg till skola och jobb är helt oslagbar. Hela huset andas frid.

Det är som lugnet före stormen. När sedan barnen trillar in en efter en och ordningen blir återställd, då blir det mer tjo tjim och klackarna i taket. Jag älskar det med men jag gillar också den tiden då jag har huset bara för mig själv. I kväll däremot lämnar vi ungdomarna åt sitt öde här hemma. Vi andra åker till landet en kortis. Det blev hastigt och lustigt en lucka i schemat  och då passar det fint att åka dit.

Det är alltid lika skönt att gå över bron och sedan sätta fötterna på vår lilla ö. Jag har redan förberett en å annan delikatess som vi ska smarra på i kväll till ljudet av det kluckande Mälarövågorna. Jag hoppas bara inte taket på torpet flyger i väg med tanke på blåsten som dragit in över landet.

Dags att sätta fart med både packning och tvätt. Jag önskar alla en trevlig helg.

Chelsie är en riktig sångfågel. Hon sjunger nästan hela tiden. För två år sedan gick hon på kör på kulturskolan i närheten av där vi bor. Förra året krockade kör-tiderna med skolschemat och därför blev det ingen kör för hennes del. I förra veckan fick vi glada besked att hon och en annan flicka blivit antagna för särskild sångundervisning och kommer att sjunga tillsammans på tisdagskvällar, vilket kändes jättekul. I morse flög hon upp ur sängen och medelade att hon längtar till kvällens sång

Mina fina och underbara tvillingar fyllde 19 år i går. Vi firade detta med pompa och ståt. De fick frukost och presenter i sängen och såklart lite skönsång innan.

Otroligt vad tiden flyger i väg. Det känns som om de nyss var små bebisar och var sådär yttepyttigt små. Det var de förvisso också när de föddes. De kom redan i vecka 36. Corinne vägde 1825 g och André 2050 g. Nu med några år på nacken och med facit i handen har de utvecklats till två helt fantastiska individer.

Den ena något längre än den andra…

André fick syn på den här ljusorkidén för tårtbruk i affären när vi handlade. Den insisterade han på att ha i tårtan. När vi 50 kr fattigare satte oss i bilen log sonen brett och var mäkta belåten.

Inte nog med att orkidén hade ljus, den spelade även en trudelutt om och om igen. När själva tårtätandet var överstökat prövade min man stänga av den utan att lyckas,  när inte det gick försökte han till slut dränka den i vasken i hopp om att missljudet skulle försvinna. Men nej då, det gick inte det heller. Efter en del diskussioner bestämde vi oss för att kasta ut eländet  utanför huset. I morse när vi knallade förbi den, lät den fortfarande. En riktigt seglivad rackare om ni frågar mig.

Förvisad för alltid.