För någon dag sedan var jag till affären och handlade. Jag drog mitt Visa kort och fick ett felmeddelande att jag slagit in fel kod. Jag försökte en gång till men vågade inte slå in en sista gång. Muttrande tog jag upp kreditkortet och betalade med det och undrade varför inte koden stämde. I går var det dags igen. Där stod jag i kassan på Ica och försökte återigen slå in koden men fick upp ett meddelande att koden inte stämde. Min man slet till sig kortet, tittade på det och började skratta. -”Men”, sa han ”det här är ju inte ditt kort utan Chelsies…”Tadam, där ser man. Tur att damen i fråga följt med dit för att köpa lördagsgodis och kunde betala ut oss, annars hade det blivit så mycket mer …omständigare.
Vilka fina sommardagar och kvällar vi har, helt magiska. Visserligen har det regnat en del, men temperaturen har ändå varit hög. Det har varit jätteskönt att sitta på verandan och äta och dricka gott och bara njuta av sommaren. Ungdomarna knorrade därhemma och längtade ut. Corinne har inte en ledig dag framöver inte heller Sofie, så de får snällt stanna hemma. André däremot nämnde något om att komma ut i veckan, eftersom han är ledig ett par dagar. Jag hoppas innerligt att det blir av.
Jag längtar inte ett dugg hem till stan. Jag fortsätter njuta av att bara hänga här ute på ön och fixa med ditten och datten. Detsamma gäller Chelsie, hon trivs också bäst på landet.


