Inte nog med att det är fredag dessutom gassar solen in genom fönstret och värmer riktigt skönt. Jag läste att fredagen den 13:e är en riktig lyckodag också. Ja, inte mig emot.
Någon lyckodag är det kanske inte för den ex-ständiga sekreteraren Sara Danius i Svenska akademin i alla fall. Vilken fars som har utspelat sig inför öppen ridå. Hade jag haft en knytblus hade den garanterat åkt på. Efter allt som hänt under Metoo-rörelsen borde kanske pajasen Horace Engdahl som gick ut med att Jean-Claude Arnault var en riktig hedersknyffel, en livsstilsförebild och uppmanade unga män att inte bli hipsters utan gentlemän kanske ha reflekterat över hur hans ord skulle falla ut i pressen efter hans uttalande om Sara Danius när han röt till om att hon var den sämsta ständiga sekreteraren någonsin. Jag kan bara sucka, djupandas och skaka på huvudet. Det konstigt är att de inte ordentligt tog tag i röran Frostenson/Arnault från första början. Fast å andra sidan med korten på bordet ser vi nu hur gubbväldet verkar ha haft ett sorts övertag i den här oredan sedan en längre tag tillbaka. Jag kan bara hoppas och tro att akademin får sig en ordentlig bakläxa och börjar fundera på sin egen roll i samhället, alltså det jämlika samhället. Det är dags för akademin att möta morgondagens förändringar.
Hur svårt kan det vara?
