Handen på hjärtat, hur många av dina ”vänner” på Facebook är vänner du känner? I början när jag öppnade mitt konto bestämde jag mig tidigt för att inte ha en öppen Facebook och har även friskt sållat bland alla vänförfrågningar jag fått genom åren. Jag har bara godkänt de som jag känner eller har känt eller känt till från min ungdom. Jag går mer och mer sällan in på kontot och det beror nog mest på min irritationen över att det är så mycket reklam i flödet. Många har dessutom slutat att kommunicera genom dem.
Efter alla skriverier om Cambridge Analytica drog jag verkligen öronen åt mig. Framför allt ryggar jag tillbaka på alla dessa personlighetstester som det skrivits om. I vart och vartannat inlägg har just dessa olika typer av tester dykt upp i flödet. Jag tycker Peter Wolodarski på DN’s ledarsida prickade in rätt när han skrev: Det viktigaste är inte vem du är i ”Star wars”. Fråga snarare vilken roll du riskerar spela i informationskriget.
Jag å andra sidan delar med mig av mitt liv i min blogg. Det var som en vän till mig uttryckte det: det är som att kliva rakt in i någons vardagsrum och tjuvkika på någonting intimt och privat. Javisst kan det vara så. Jag känner dock att jag gör ett medvetet val i min information om mig själv, min familj och mina vänner som jag delger i bloggen. Jag är annars en ganska privat person av mig som under det senaste åren bestämt mig för att våga öppna upp mig i detta forum och det valet har jag absolut inte ångrat.
… det blev ett bra val ändå.
lamatrona.net 