augusti 2017 – Sida 2

Kattbekymmer

Vår huskatt eller rättare sagt grannens katt har varit borta hela sommaren så numera har en ny katt lyckats hitta hit. Det tog inte särskilt lång stund förrän vi förstod att den här katten var mycket speciell. Det började med att vi svängde upp med bilen på vår uppfart när vi såg en stor fluffig vit boll sitta på vägen. Katten, som satt bortvänd från oss, lyfte inte ens rumpan när vi nästan hade kylaren intill den. Min man tutade lite försiktigt för att få den att flytta på sig, inget hände. Ny tutning lite högre den här gången, men nä, katten satt kvar. Jag klev ut ur bilen och närmade mig den vita albinon. Precis när jag skulle böja mig fram tittade katten upp och formligen flög upp en meter i luften och kastade sig sedan in i en av buskarna. Märklig katt konstaterade vi allihop.

Några dagar senare kommer katten viftande på svansen och sätter sig med ryggen mot entrén. Just då är jag på väg ut, jag öppnar dörren och katten sitter tryggt kvar. Jag går ut och stänger dörren, samma reaktion igen. Katten vänder sig om och får syn på mig, flyger sedan upp och ser ut som om den ska få en hjärtattack. Jag börjar misstänka att den är stendöv.

Katten vistas ganska ofta utanför vår husknut och det stora problemet med den skräckslagna katten är att jag är rädd att jag åstadkommer en alldeles för tidig död för den eftersom den varje gång verkar bli totalt överraskad över att jag eller någon annan familjemedlem råkar komma för nära den.

Vi har till och med börja prata om att skaffa första hjälpen för stackaren, kanske ett katt-sjukvårdkitt med kattdefillibrator?

Jag kan ju säga att jag inte är helt sugen på att gå till kattägaren och erkänna att det var jag som råkade skrämma ihjäl den.

Jag längtar tills vår 16-taggars grannkatt is back in town igen, då kanske jag slipper alla dessa bekymmer. Den vita katten (som vi kallar Beethoven) vet kanske vem som bestämmer här i granngårdarna och förhoppningsvis sätter grannkatten ner tassen så att detta katt-bekymmer ger sig. Jag håller tummarna.

So long, så länge.

Äkta tjärlek

I går var barnen och min man i väg på en Ålandstripp fram och tillbaka. När de glada och nöjda kom tillbaka fick jag en present av min man…hm, tjärpastiller, inte bara en ask utan flera, lucky me.

Jag minns att när jag var liten så åkte vi till Åland tur och retur nästan varje sommar, det liksom hörde till i barndomen. Varje gång vi åkte dit köpte jag upp mig på leijona tabletterna och att icke förglömma, de pepparmintsstinna Marianne-karamellerna också.

Märkligt nog köpte jag dem gång på gång trots att ingen av dem var någon favorit alls och den saken har definitivt inte förändrats. Två riktigt äckliga godissorter med andra ord. Det är fortfarande en stor gåta varför jag ens införskaffade dem då, när jag ändå inte tyckte om dem.

Men det mest anmärkningsvärda i det hela är nog ändå att av allt i hela taxfreeshoppen väljer min man ut just dessa hårda paket med tjärkarameller för att ge bort. Det betyder alltså att han ratade både parfymer och lite finare choklad till fördel för dessa tjärsmakande vidrigheterna. Han måste älska mig innerligt.

I morgon är det äntligen skolstart för de tre gymnasieungdomarna. Yngsta dottern började i torsdags, så hon är redan varm i kläderna. Det ska bli skönt med fasta rutiner här hemma och att det blir lite mer struktur över vardagen. Det har chillats lite för mycket i sängen den senaste tiden för att inte tala om hur de vänt på dygnets alla timmar. Ingen ordning och reda överhuvudtaget.

Jag ser fram emot morgondagen, då kommer livet att bli sig mer likt.

Ha det gott!

Ciao!

R.I.P offren från Barcelona och Åbo

Den betonggrå himmel har öst ur sig stora feta regndroppar som klibbat sig fast mot fönstren hela förmiddagen på den södra sidan av stan. Det är ett passade väder med tanke på det som hände i Barcelona häromdagen och även knivattacken som skedde i Åbo, så ledsamt och dystert. I Barcelona dog 14 personer och 130 skadades och av dem så har 16 stycken livshotande skador. Knivskärningen i Åbo resulterade i 2 döda och 10 personer som blev knivskurna (8 kvinnor och 2 män). Med sorg och förfäran läser jag om dessa offer och mina tankar går till deras nära och kära.

Om jag inte missbedömt läget helt fel, så verkar terroristerna oftast vara arga, bittra, unga män som står för dessa urskillningslösa handlingar och inte allt för sällan pratas det om att en och annan av dem nyligen radikaliserats. Deras djupa hat och raseri går ut över oss världsmedborgare och det gör ju inte saken bättre. Att de besinningslöst slår till mot vem som helst gör att det blir så mycket svårare att värja sig mot dess hot, det finns ingen säker plats längre.

Helst av allt skulle jag vilja likt en struts stoppa huvudet i sanden och flytta upp till någon alptopp tillsammans med min familj, men det kommer naturligtvis inte att hända.

Deras mål är ju att skapa kaos och förvirring i värden. Och det är just därför det är så viktigt att visa terroristerna att deras handlingar och värderingar inte kommer att förändra en human människosyn eller dess demokratiska normer.

Det är svårt att skydda sig från denna typ av attentat, terrorismen har tyvärr flyttat hit för gott.

Men en sak är då säkert…livet går vidare.

So long, så länge!

Frukostbekymmer delux

Vilken fin dag det blev i går, solglasögonen satt på näsan mest hela dagen. Det är nästan så jag undrade var de vanliga mörka molnen höll hus, men det behövde jag inte fundera på särskilt länge, de kom som ett brev på posten redan i dag.

Yngsta dottern har stora problem med aptiten på morgonen. Hon brukar aldrig vara sugen på något att äta när hon sömndrucken kliver upp ur sängen på mornarna, det blir ideligen nya frukostkamper oss emellan.

I går hade vi ytterligare en ny diskussion om frukosten. Alla mina förslag ratade hon rapidsnabbt, till slut började vi googla på olika frukostförslag på nätet. Efter en stund bestämde hon sig för att yoghurtglass kanske kunde vara något för henne.

Vi tog fram hennes favorit yoghurt (hon älskar päronsmak) och hittade ett paket frysta blåbär och till det ett paket müssli. I köksskåpet hade vi som tur var ett par glassformar som vi kunde använda oss av.

Jag höftade och blandade ihop ingredienserna. Dottern fyllde på glassformarna till brädden med yoghurt och müssliblandningen.

I morse tog vi ut det ur frysen och voilá, denna härliga munsbit kom ut ur sitt hölje.

Yngsta dottern var supernöjd när hon mumsade i sig yoghurtglassen, själv blev jag också på strålande humör när jag såg att hon åt upp allt till sista tuggan.

Jag kan bara hoppas att detta är det nya mirakelkråset som kommer att vilja få henne att äta frukost varje morgon framöver.

Arrivederci!

”Fake News”

Varje morgon när jag vaknat upp går jag ner till köket och greppar tag i en stor kopp kaffe och sätter mig framför datorn för att läsa de senaste nyheterna om Donald Trump’s Amerika. Med viss oro i magen undrar jag vad han nu har ställt till med under natten?

På bara ett halvår har han satt världen i gungning bara genom att använda sig av ordet ”fake news”. Att han ljuger är helt uppenbart, dessvärre har han fortfarande väldigt många anhängare.

Den senaste händelsen i Charlottesville är både skrämmande och uppskakande. Trumps utspel om att sammandrabbningen mellan vita nationalister och demonstranter var båda sidors fel är helt absurd. Först och främst var det högerextremisterna som kom till staden beväpnade och sökte bråk. Självklart kom motdemonstranter dit för att visa sitt missnöje, och hur fel kan det vara?

Att sedan Trump fortfarande står fast i sitt vaga uttalande kring det som skedde, är mycket bekymmersamt.

Det finns allt för mycket hat, bitterhet och extrema åsikter i världen, att den Amerikanska president utan det minsta dåliga samvete blåser nytt liv i den pyrande glöden mellan olika folkslag tyder på att bruna strömningar med Trump i spetsen brer ut sig mer och mer runt om i Amerika.

Utan minsta tanke på omvärldens reaktioner twittrar Trump ut sitt raseri mot Nordkorea där han hårt fördömer Kim Jong-Un med ord om eld och raseri, utan att tveka tar han snabbt fram det tunga artilleriet. Likaså om någon skådespelare eller annan offentlig person kritiserar honom i media så twittrar han snabbare än blixten tillbaka otrevliga och ofta sexistiska (om det är en kvinna) okvädningsord. Men när vitmakt- anhängare startar kravaller i Charlottesville då blev det bara en pinsam Twitter-tystnad…

Är president Trump vår nya Führer? Tillräckligt galen är han i alla fall, frågan är bara hur länge till han får hållas.

När jag läser nyheterna och försöker ta in denna nya otrygga världsordning så gör det mig både arg och upprörd. Han har lyckats skapa en stor misstro mot det politiska etablissemanget. Att republikanerna trots det fortsätter att behålla denne världsfrånvarande, narcissistiske, storluggade man till varje pris – det är över mitt förstånd.

Jag vill att mina barn ska växa upp med trygga värderingar och förstår vad som är rätt och fel, jag vill att de ska känna att världen är mer god än ond. Vi behöver bra förebilder och med det menar jag bara vanligt sunt bondförnuft, inte att vi behöver vara perfekta för vi har alla har våra brister och fel, vi är inte mer än människor…

Donald Trump, jag känner inte dig men som jag ser det verkar det som om du och jag ser omgivningen på två helt skilda sätt. Jag önskar att du vore ”fake news”, då skulle jag troligtvis sova så mycket bättre och inte behöva oroa mig för morgondagens nyhetsrubriker som du gång på gång skapar.

Det här blev några grubblande tankar som jag har brottats med ett tag…Det ville helt enkelt ut!

So long, så länge.

Mobbing i skolan

I morgon börjar yngsta dottern i sjätte klass. Skolan hon går i bröt upp alla klasser och har ombildat dem till nya inför skolstarten. Därför är hon extra nervös inför morgondagen, hon känner inte så många i den nya klassen.

Systemet är helt fantastiskt tycker jag. Alla elever börjar om på nytt, de som mobbat och de som blivit mobbade får ny start i klassen. Förhoppningsvis hittar inte mobbaren nya svansar som följer dem och de som inte haft det så lätt i förra klassen hittar kanske nya vänner, såklart finns det ju inga garantier för att det ska lyckats, men chansen är större än när man år in och år ut har sina plågoandar flåsandes i nacken.

Jag har arbetat halva mitt liv i skolans värld och jag vet hur svårt det är att få bukt på mobbingen. Genom åren har jag genomgått flera antimobbing-kurser, dessa har till slut bara fallit platt som en pannkaka till marken.

I dag fortsätter de envist med Olweus-programmet i stället för att vara banbrytande och strukturera om klasserna varje år. Skolorna skulle behöva komma ur sin comfort zone och våga förändra sitt sätt att arbeta.

Jag är glad att yngsta dotter fick möjligheten i höstas att börja i en helt ny skola, varje år bryter de upp klasserna och tar därmed sitt ansvar mot mobbing.

Som krydda på moset har de dessutom en rektor som slår en med häpnad… i hästlängder. Du kan läsa om yngsta dotterns märkliga skolavslutning här.

Ha det fint!

So long, så länge.

Något gjorde vi rätt, ändå

Jag och yngsta dottern har passat på att njuta av det fina vädret, vi tog en långpromenad och köpte varsin glass och satte oss i parken och myste tillsammans.

Hon börjar i skolan på torsdag och resten av gänget startar efter helgen. Att jag kommer att ha tre gymnasiebarn hemma känns allt bra stort.

Mellandottern börjar ett år tidigare i gymnasiet, hon är född den 1 januari och för oss var det ingen tvekan att hon skulle börja skolan tidigare. Hon hoppade helt enkelt över ett år på dagis och började på sexårsverksamheten i stället. Och så här med facit i handen gjorde vi helt rätt. Hade hon gått kvar på förskolan hade det säkerligen hämmat henne utveckling och det hade vi troligtvis fått höra livet ut…

Nu tack och lov slipper vi det…

Här hemma är listorna långa med skolsaker som måste införskaffas. Mamma Mia, jag blir helt matt bara jag tänker på det, det är allt från suddgummi ( den billiga delen) till tjocka läckra anteckningsböcker. Det måste köpas nya gymnastikkläder för att inte tala om praktiska men jättesnygga skolväskor, ehh finns det sådana?

Nåja, själv känner jag mig som pojken med guldbyxorna ( fast utan sedlar, guldbyxor, eller för den delen att jag skulle vara pojke.) Ja, ja, ni fattar… just nu känner jag mig som rena pengakossan för här ska det handlas inför skolstarten.

Måttet var rågat när yngsta dottern stod och tryckte på en knapp där ett suddgummi for ut ur något tufft hölje på noll komma noll sekunder och skrek av upphetsning att detta måste hon bara ha. -” Va, 49,90 :- för en sådan, glöm det, du får köpa ett suddgummi för 11 kronor, inget annat.”

Alltså, vilken förhandlare jag är…

Ha det bra!

Ciao

Yes! Måndag

I slutet av veckan är det dags för mig att börja arbeta igen. Jag känner mig både utvilad och alert efter denna långledighet. Jag har farit omkring som en virvelvind i dag och hunnit med att fixa både det ena och andra. Rallarrosorna är numera ett minne blott efter att jag hårdhänt drog upp rötterna på detta ocharmiga ogräs. Jag hann även med lite piffing i vardagsrummet också.

Barnen har jag knappt sett röken av, de har umgåtts med vänner och tvillingarna var iväg till trafikskolan. Båda två ser väldigt glada ut när de kommer därifrån, de längtar verkligen efter sitt körkort. Jag med för den delen, det blir toppen när de äntligen kan ge mig lift hem om jag råkar vara på vift i stan. Sååå många fördelar med att barnen skaffar körkort, jag vet inte vem som längtar mest.

I kväll är det jag som sitter klistrad framför tv’n och tittar på Game of Thrones. Varje måndag är det ett nytt avsnitt. Jag älskar verkligen den serien. Mina måndagskvällar är numera heliga, ingen får störa mig när jag sätter mig tillrätta och ivrigt trycker på startknappen.

Ha det fint!

So long, så länge.

En mini kräftskiva

Gårdagen till ära slog jag och min man till och provsmakade några dillstinna rödglänsande skaldjur till förrätt, very good indeed.

Just dessa låg inte i något kräfttopps-skikt, men de dög som en liten aptitretare och den stillade vårt värsta kräftbegär en smula.

I dag har vi städat ut torpet och gjort i ordning det för vintern. Det är tyvärr inte vinterbonat och i och med det är vi inte ute på landet i samma utsträckning som vi är under vår -och sommarhalvåret. Under semestern har vi slängt massor med virke och annat jox som låg under huset. Vi gjort det för att vi ska börja tilläggsisolera huset nästa år. Förhoppningsvis kommer vi att kunna börja vara ute mer då, för jag saknar verkligen landet under dessa perioder.

Den här delen av huset behöver också tilläggsisoleras i massor, problemet är att vi inte hittat en särskilt snygg lösning på det hela. Det får vi nog klura på ett tag till.

Men vilken kanonhelg vi fick, i fredags var vi på partaj och i går kalasade vi på kräftor. Det blir att krypa ner i sängen tidig och titta på någon spännande film. Inget går upp mot lite söndagsmys efter en intensiv helg.

Ha det fint

So long, så länge.

Party med ett finsk-svenskt hålligång

Det känns verkligen härligt att komma ut på landet och andas lite ö-luft. Det blir nog sista helgen vi kommer ut hit på ett tag framöver. När hösten börjar göra sig påmind brukar helgerna vara ganska uppbokade med saker och därför blir det oftast glest mellan tillfällen att åka hit.

I går var vi på partaj hemma hos min ”syster” som fyller jämt. Det är bra att hon bor så nära oss, nästan krypavstånd kan man säja..

Min vackra fina ”syster”.

När schlagerlåtarna ekade ur högtalarna var det en och annan som stod på dansgolvet och shejkade loss. Även jag och yngsta dottern studsade upp och dansade så att svetten lackade. Min man, dansvägraren, nöjde sig med att vara social i stället och visst det gick ju bra det med.

Tack kära syster för ett jättehärligt partaj.

Trevlig lördag.