Nu är hon hemma igen, hurra! Äldsta dottern landade på svensk mark i går natt. Vilken lycka att höra hennes glada skratt och lyssna på alla äventyr hon varit med om.
Det blev inte många timmar som spenderades hemma för den nyanlända dottern. Längtan till ön blev för stark. Den här tiden på sommaren är man ju inte särskilt sugen på att tillbringa tid i stan. Det är knappt en kotte hemma och den lantliga livet tilltalar mig så mycket mer.
Dottern som ligger en timma efter ( engelsk tid ) lagade sin egen lunch när vi kom ut till torpet. Hon tyckte vi åt alldeles för tidigt. Jag tittade snabbt ner på hennes tallrik och kände hur håret reste sig, jag utbrast -”har du stekt gurkan.” Stumt såg jag på hur hon lassade i sig den ena tuggan efter den andra -”Men”, försökte jag,-” är det här någon engelsk rätt, som du lärt dig tillaga?”
Där ligger den stekta gurkan på tallriken tillsammans med en riktigt knaperstekt lökbit. Hm, de kan inte ha många Michelinstjärnor i Wales, eller? Nåja, Storbritannien har väl aldrig varit känt för sin matkultur vad jag vet.
Det blir nog att avprogrammera dotterns Walesiska kost och satsa mer på den svenska nyttiga varianten. För jag förstod att det blev en hel del pommes frites som serverades även när det var ris-rätter.
Vi får väl se hur mottaglig hon kommer att vara framöver med kosthållningen.
Ha det fint!
So long, så länge.
lamatrona.net 