Med sorg i hjärtat insåg jag att min outstanding tvättmaskin på landet troligtvis tagit sin sista suck. I går gjorde jag ett försök att få i gång den. Det lyckades som vanligt, men efter en timma hörde jag att den fortfarande förtvivlat brummade och inte ville släppa ut det sista vattnet.
Den här fantastiska apparaten tog vi över efter den forna ägaren som också hade haft den i årtal. Den står i vårt oisolerade duschutrymme året om och har troligtvis gjort det de senaste 20 åren. De sista tre åren har den visserligen läckt som ett såll vid tvättmaskinsluckan men ändå tagit sig ann tvätten med bravur.
Min man lovade att öppna upp Kenny när han så småningom kommer ut på ön. Vi får hoppas på ett mirakel när han tittar in i maskineriet. Det kan vara så att han löser problemet och det vore underbart i så fall. Annars får vi vara beredda att hitta en ny i samma kaliber. ( Och jag ber till en högre makt att det finns en sådan.)
På väg till soptunnan passade jag på att njuta av de fantastiska vyerna. Det är ju så fint i naturen just nu med alla dessa vackra blommor och de nästan självlysande gröna bladen. Inte blir det sämre när vädret är på topp heller.
Jag har fortsatt att röja runt på tomten och i torpet. Det tar aldrig slut på saker som behöver åtgärdas.
I morse när jag dammsög i ett av rummen, stannade jag till vid denna lite roliga detalj som finns vid ingången till källaren. Den fick vi med os när vi köpte stället.
Jag har också så smått börjat fundera på midsommarmaten när jag gått omkring och städat och rensat i rabatterna.
Jag bestämde mig för att förnya sillrecepten i år. Jag har varit lite dålig på det, så nu är det verkligen dags att ta tag i det. På midsommarafton brukar det ju annars inte vara särskilt svårt att komma på vad man ska servera, nästan alltid blir det, same same.
Ha det fint!




