Kattvinden

Här sitter jag och funderar på om jag ska ta ner adventspyntet och damma av det eller om jag ska vänta till lite senare i veckan. Det som verkligen tar emot är att jag måste in i kattvindarna och leta rätt på allt. Det känns inte jättelockande.

Jag är även lite orolig för min ehhh, astma. Jag kan bli jättedålig av att krypa omkring där på alla fyra i de mörka, kalla och dammiga utrymmena. Jodå, det har jag hört att man kan bli…väldigt sjuk.

Dessutom är kattvindarna fyllda till bredden med allt från gamla gunghästar till saker som barnen kanske vill ärva senare i livet, eller inte.

Jag kom och tänka på denna jättefula lampan som står längst in i ett av hörnen på kattvinden, den har nog stått där ända sedan vi ärvde den en gång i tiden. Använder vi den? Nä. Kommer barnen att vilja ärva den? Högst osannolikt.

Plötsligt lät det inte särskilt lockande att gå upp och hämta adventssakerna. Nä jag tror bestämt jag skjuter upp det hela, det får bli en annan dag.

Desto mer lockande framstår bilden av att  sitta framför morgon-brasan och filosofera, det låter däremot inte lika dammigt.

Nu ska jag se till min sjuka son som ligger nerbäddad i sängen, honom kommer jag garanterat pyssla om i dag. Stackaren kräktes precis innan han gick till sängs i går.

I morse när jag tittade till honom verkade han redan vara på bättringsvägen, så det finns hopp om livet.

Förhoppningsvis blev han sjuk av något han ätit och att det inte är vinterkräksjukan. Jag håller tummarna.

So long, så länge.