Jag och Doris

Det är inte klokt att man kan glömmer bort saker man köpt. Men nu har det hänt, i våras hittade jag ett fat som jag redan när jag fick syn på den visste var den passade här hemma. Någonting kom emellan och jag glömde bort fatet helt och hållet tills nu. Gissa om jag blev glad när jag åter fick syn på den.  Och lite brydd… Likheten med Doris från söndagens film blev allt för slående…

Nu är fatet på plats, upppiffat och placerat på rätt ställe. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Det behövs inte så mycket för att det blir en stor skillnad.

När jag kom hem efter mitt inköp av ved-eländet ser jag i ögonvrån hur grannens katt kastar sig fram från deras altan till min dörr på 0,1 sekund, fasligt snabb för att vara 15 år gammal.  När jag öppnat dörren hinner jag inte ens blinka förrän hon är framme vid kylskåpet och ställer sig och jamar. Det var bara att släppa allt jag har för händerna och ge den lilla damen en bit goskinka.

Jag måste nog säga att hon ser väldigt pigg ut efter ha fått i sig lite mellis.

Förutom att jag var tvungen att införskaffa lite ved på morgonkvisten (haha, känner mig som värsta skogshuggaren) så blev det också  lite ljung inköpt. Fint att titta på nu i höstrusket.